Blånagel deluxe

Publicerat: maj 18, 2009 i Okategoriserat

I en tråd på Funbeat om blånaglar så liknade jag blånaglar vid små fula och blåa medaljer till mina tappra tår som har fått stå ut med så mycket elände sen jag började springa för 3 år sen. Vanligtvis har jag tre eller fyra tånaglar som är hyffsat normala, resten är i nåt blånagelstadie. Det här är berättelsen om den senaste.

Efter Lidingö Ultra så kändes kroppen strålande. Ingenstans hade det satt några direkta spår. Några dagar senare kände jag dock att mina stortår ömmade, men ytterst lite. Inte så konstigt efter 50 km löpning på kuperad bana på Lidingö kanske, eller?

I onsdags blev det MP-pass och efter det kändes tårna lite värre, men fortfarande inte ont nog för att hålla mig från intervallpasset i fredags. Det var efter det passet som det började göra ont på allvar.

Vänster stortå är mer rund än platt, sett framifrån (inte uppifrån alltså). Så har den varit sen den fick sin första blånagel som senare föll av och lämnade tån utan nagel alls. Då tappade tån sin naturliga form och blev mer ”cylindrisk”. När sen nageln växt ut igen så fick den lite slagsida åt höger. Ser inte klok ut!

Eftersom det var sånt fantastiskt väder i går så var jag bara tvungen att ge mig ut på ett MP/tempo-pass igen. Vänster stortå kändes ok, ingen smärta iaf. Den är ju blåröd och lätt svullen samt den nästan läkta nageln är numera helt blå igen.

Jag utgick från svärföräldrarnas kolonistuga i Riksby koloniområde (Brommaplan) och satte av mot Vinsta via Bromma Kyrka, Spånga och Solhem. Tån värkte mer och mer, vilket gjorde att jag började springa lite annorlunda för att inte belasta tån. Insåg att det inte var den bästa strategin, då det istället skulle leda till att jag fick ont på andra ställen i kroppen av snedbelastningen. Istället fann jag en avslappnad löpstil där jag inte sköt ifrån lika mycket och det visade sig vara melodin som fick andra halvan av löpturen att bli lyckad trots allt.

En riktigt skön och avslappnad runda i mestadels nya omgivningar.

Efter 20 km i 5:13-tempo och snittpuls på 157 bpm (78%) var jag tillbaka på kollis igen. Tån kändes nu inte alls lika bra som innan passet, go figure. Smärtan var nu påtaglig och efter stretch och dusch bultade det rejält i tån. När jag började undersöka den närmare så insåg jag att den värsta smärtan kom från det faktum att nageln inte längre satt fast i bakkant och svullnaden gjorde att det sträckte i nagelbandet. Ajajajaj, inte alls skönt!

Haltandes tog jag mig hjälpligt fram. Kunde ju inte gärna gnälla eftersom jag visste att tån inte mådde riktigt bra innan passet. Gårdagskvällen spenderades mest i soffan utan strumpa då t o m det gjorde ont. Tån är sullen som aldrig förr och ömmar rejält. Perfekt med dryga veckan till Stockholm Marathon, eller hur?

Idag blir det ”tåvila”, med lite gymmande istället. Ska inte springa en meter förrän svullnaden gått ner helt och tån ändrat färg till något mindre lilarödblå. Hade egentligen stämt träff med Staffan vid Stadion för ett gemensamt pass i morgon. Tanken var att springa halva Stockholm Marathon-rundan, men han visade sig vara förkyld med hosta, så vi lägger det hela på is tillsvidare. Hoppas vi både blir friska i god tid till loppet.

En lätt retuscherad bild på min tå

kommentarer
  1. MarathonMia skriver:

    Det tar 3-4 dagar så släpper det. Använd Pimp-my-toes-kittet: Nagelsax, alsolsprit, Sandpappersfil och vaselin.

    Börja med att ta en stor bomullstuss med alsolsprit och gör en blöt, alsolstinkande klut kring tån. Lägg upp den i viloläge och se en bra film…

  2. funrun skriver:

    men det som gör mest ont är ju nästan svullnaden under nageln, dvs innan den lossnar… När jag tappade mina stortånaglar sist så gjorde det ingenting att det bara var hud där, det gick att springa bra ändå – det var snarare skönt att tappa nageln… Kör på mias pimp-kit, det låter kalas! =)

  3. gullfot skriver:

    Man KAN också konsultera sjukvården och eventuellt få nageln uppborrad och andra trevligheter som kan lätta obehagen oerhört. Det skall inte vara någon fara till StM, däremot är det ju lite synd att missa de sista formtoppande tempopassen. Jag håller tummarna för tån!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s