Arkiv för kategori ‘Utrustning’

Igår var det så äntligen dags att premiärspringa mina nya Brooks PureFlow2 som jag ”impulsköpte” i fredags. Hade iofs läst om dem på nätet, men hade sgs glömt dem när jag väl stod i butiken.

Vid 10 snörde jag på mig den 295 gram ”lätta” skorna (i storlek EU46/US12). Skorna är inte superlätta, men känns ändå riktigt nätta på foten om man väger in dämpningen i ekvationen, framförallt jämfört med NB Minimus med sina 205 gram.

Snörningen är asymmetrisk och lite speciell då plösen endast fäster längs yttre sidan, men det stör inte på något sätt utan gör tvärtom att skon sitter riktigt bra. PureFlow2 är inte direkt en minimalistisk sko, utan erbjuder bra dämpning med låg drop (höjdskillnad mellan häl och tå) om 4 mm. Precis vad jag kommer uppskatta i Italien där jag bara springer på asfalt och bara i backar.

Tillsammans med dottern på cykel gav vi oss av norrut från Frösunda via Ulriksdal och Silverdal till Sollentuna och Häggvik. Det är cykelväg större delen av vägen, vilket underlättade för Alicia som inte cyklat så mycket ännu i år. Efter Häggvik gick vägen via Akalla och sen tillbaka till Sollentuna och hemåt samma väg från Silverdal. Vi hade perfekt väder hela tiden, lite disigt och lagom varmt.

Mina Brooks skötte sig exemplariskt under hela turen och bjöd på en bekväm tur. Under passets 21 km kände jag inga problemområden och inget visade sig efteråt heller. Det jag var mest orolig för var om jag skulle slå i ”långtån”, den tå som är längst och som jag hade ont i redan, men det gick bra. Materialet i PureFlow2 är styvt längst fram kring tårna, men inte lika hårt som vanliga skor. En bra kompromiss mellan skydd och komfort.

Alicia klarade cykelturen över förväntan, men hade rejält ont där bak på slutet. Det var hursomhelst väldigt mysigt att ha sällskap och få tid tillsammans, samtidigt som hon kom ut och rörde på sig isf att sitta hemma.

20130701-091344.jpg

20130701-091408.jpg

20130701-091423.jpg

Trappar ner

Publicerat: april 8, 2013 i Allmänt, skor, TEC, Träning, Utrustning
Etiketter:, , , , ,

Med bara några dagar kvar till TEC så börjar det synas på Facebook, Twitter och annat att folk förbereder sig. Det blir lätt ett stort fokus på framförallt utrustningsfrågor och väderprognoser. Många går in i bubblan och fokuserar stenhårt, det är ju så mycket som måste stämma, famförallt om man ska springa 100 miles.

Jag vet att jag kommer bli stressad på fredag kväll när jag börjar fundera på om jag tänkt rätt och börjar ändra mina planer i sista minuten. Efter väderomslaget 2012 är jag lite bättre förberedd vad gäller just vädret. Är det 30 cm snö på lördag morgon så är det. Kan jag inte göra något åt det så tänker jag inte oroa mig, vilket för övrigt är mitt nya motto.

Efter förra veckans långpass så blev det bara Insanity på tisdagen, intervaller på onsdagen, 18 km distans samt Insanity på torsdagen och till sist 20 km distans på söndagen. Fredag och lördag vilade jag helt då vi hade andra planer. Dessutom måste jag trappa ner och låta kroppen återhämta sig ordentligt.

Den här veckan blir ganska lugn. Idag körde jag Insanity på lunchen, i morgon blir det ett distanspass och eventuellt Insanity och på onsdag är det ett kort intervallpass på schemat. Jag kanske lägger till ett lugnare Insanitypass den dagen. Torsdag och fredag är total vila.

Två dagars vila är precis lagom mycket för mig, det märktes speciellt i helgen. Distanspasset i söndags blev ett av mina bättre. Jag gick ut i ett mycket konservativt tempo och slog av på tempot så snart det kändes minsta ansträngande. Tittade aldrig på klockan, bortsett från några koll på distansen, utan förlitade mig på den upplevda ansträngningen.
Höll mig mest till asfalt, men valde fel väg vid Stora Skuggan och kom in på en isig stig som inte passade mina skor (NB RC 1400) något vidare. Fick istället springa på isen längs stranden nån kilometer innan jag kom till en väg som ledde upp till Lappkärrsberget och jag fick fäste under fötterna igen. Lite spännande detour. Passet slutade hursomhelst på 20 km @ 5:25 med 145 bpm (72%) i snittpuls. Inget sprintpass, men den låga pulsen till det tempot har jag nog sällan, om ens nånsin, haft.

20130408-202517.jpg

Jag har en längre tid letat efter ett par bra skor för mina Insanitypass och i lördags hittade jag äntligen ett par som både sitter bra och dessutom är snygga. Reebok R Crossfit Nano 2.0 är det väl tilltagna namnet. De fick visa färg under dagens pass och de levererade. Hittills har jag använt Vibram Fivefingers, men det har inte varit optimalt. Önskar bara att jag kunde ha de nya på fritiden åxå, men de ska bara användas inomhus tyvärr. Vill ju inte repa golvet å andra sidan. Kanske kan köpa ett par till? 🙂

20130408-181407.jpg

Termometern visade 9 grader på söndagsmorgonen, kallare än på länge. Eftersom jag skulle springa långpass, det första på väldigt länge, så kändes det lite trist att Bore valt just denna dag att sänka kvicksilvret. Som tur var hade jag kollat väderprognosen redan dagarna före och var beredd på att det skulle bli kallt. Dessutom råkade jag i fredags hitta en ny löpartröja, en 2XU Thermal Compression, en lite tjockare kompressionströja med flossad insida. Normalt springer jag med Icebreakers tunna och varma underställströja, men jag tycker inte att de räcker under 5 minusgrader. Dessutom sitter de inte så tajt som jag vill och har tyvärr mer än en gång orsakat skavsår.

20130114-074951.jpg

Strax innan kl 10 drog jag så på mig den kompletta vinterstassen: CEP kompressionsstrumpor, CW-X kompressionstights (vinter), 2XU Thermal kompressionströja med tunnt Icebreaker underställ ovanpå, Gore Mythos jacka, handskar, windstopper-mössa, buff på huvudet och runt halsen. På fötterna satt som vanligt mina IceBugs. I handen hade jag en handjagare med 6 dl Perpetuem. Temperaturen hade nu stigit till ca 7 grader, vilket kändes lite mer behagligt. Det blåste lite sina ställen, men det i det stora hela var det helt ok, jag var ju klädd för vädret.

Gav mig så av norrut tills jag kom till Norrvikens södra strand efter drygt 12 km, där vände jag hemåt igen. Jag höll mig till cykelvägar och trottoarer för att slippa knöliga stigar, det har jag fått nog av efter de senaste rundorna kring Brunnsviken. I lurarna hade jag först URP som vanligt, som alltid är lika intressant och roligt. På hemvägen lyssnade jag på podcasten Talk Ultra som Andreas rekommenderat och det var åxå bra. De första avsnitten är lite trevande, men det blir bättre med tiden.
Kroppen svarade bra och det flöt på fint. Jag höll en behaglig ansträngningsnivå och lyssnade på kroppen hela tiden. Högerfoten började ömma efter halva rundan, men det höll sig i schack som tur var. Solen kom fram på hemvägen och vädret blev alldeles strålande fint, vilket höjde humöret ytterligare.

20130114-092651.jpg
Norrvikens södra strand.

Efter 25 km var jag hemma igen och kunde konstatera att jag snittat 5:45-tempo med en snittpuls på 76%, vilket var långt över förväntan.

Tröjan från 2XU fungerade oerhört bra. Jag höll värmen helt perfekt under hela passet och kompressionen gjorde att jag slapp skav. Den satt som ett andra skinn. Riktigt bra köp som jag kommer ha mycket glädje av i vinter.

…kvar, men vem räknar? Följer slaviskt #TEC100 på Twitter och även om det endast är en handfull som använder den hashtag’en så är det rolig läsning.

Jag har inhandlat ett par enkla vattentäta överdragsbyxor på Stadium för säkerhets skull. Min nya GoreTex-jacka lär komma väl pass åxå. Det har regnat större delen av dagen här i Stockholm, så det lär nog bli blött även i morgon.

De skor jag har med mig är NB 876 som är förstavalet, TNF Single Track GoreTex om det är alltför blött och till sist mina Kinvara 2 om det är torrt och jag vill ha lättare på fötterna.

Valet av tights faller förmodligen på vintertightsen från CW-X. De är inte för varma även om termometern skulle stiga uppåt 8 grader och dessutom lär det isf bara vara ett gästspel. Större delen av loppet lär tempen ligga strax över nollan, vindens kyleffekt inräknad.

 

Det lär vara rätt blött i skog och mark under loppet, även om det slutar regna, så GoreTex-skorna kan komma väl till pass känner jag. Det är stor skillnad mellan torra och blöta skor under ett 20+ timmars lopp. Minns mitt första Jättelångt när vi sprang i ihållande regn i över 8 timmar, men då var det å andra sidan varmt.

Nu ska jag förbereda det sista inför morgondagen och sen blir det soffläge resten av kvällen!

Vill ni följa loppet så kommer det liverapporteras på jogg.se i vanlig ordning.

Äntligen steg så kvicksilvret tillräckligt mycket för att det skulle vara läge att ta med mig kameran ut på långpass. Att stanna och fota när det är -10C är inte optimalt, dels för att man kyls ned så blixtsnabbt och dels för att jag inte är säker på att kameran gillar temperaturen.

30 km stod på schemat, så det kändes lagom för att testa min nya rygga Lowepro Photo Sport 200 AW (LPS200AW). Laddade vätskeblåsan (Nathans 2 litersblåsa, det följer inte med nån blåsa) med knappt 2 liter vatten, drog i mig en Vespa och packade ner tre stycken gel, det kändes lagom. Drog sen på mig ryggan och gav mig ut på mitt allra första fotolångpass, spännande! Ute var det molnigt och strax under nollan, vilket var behagligt.

Jag ser VERKLIGEN fram emot att få springa soliga och varma fotolångpass

Passformen är generellt bra och jag gillade den lite styva ryggplattan med ”skumplast” som gjorde LPS200AW extra stabil. Trots att ryggan vägde drygt 4 kg laddad med vatten och kamera så satt den riktigt bra och det tog inte många meter innan jag hade vant in mig på vikten.

På ena sidan finns ett fack som rymmer t ex en flaska eller varför inte ett stativ? Kanske inte när man springer, men väl cyklar? De toppmatade övre facket är rejält och rymmer knappt 14 liter, vilket räcker till en hel del prylar om man vill och orkar. Även midjebältet har två fack som rymmer t ex gel, nycklar, pengar etc. Själva kamerafacket är smart placerat på sidan, så att man snabbt kan få tillgång till kameran när fototillfället uppenbarar sig. Facket har Lowepros patentsökta Ultra-Cinch Camera Chamber, ett fodrat utrymme som skyddar kamerautrustningen och förhindrar att den far omkring när man är i rörelse. Tack vare att facket kan göras mindre mha snörningen (som på en korsett) så kan man spänna utrymmet runt utrustningen, något jag först upptäckte när jag skrev detta. Jag hade bara kamera (med 18-270 objektiv) med mig, men upplevde aldrig att den for omkring.
Det finns även ett mindre fack i locket ovanpå ryggan, samt på utsidan. Undertill gömmer sig dessutom ett allvädersskydd i en liten ficka, vilket man snabbt kan dra över ryggan om det t ex skulle börja regna, en riktigt smart funktion.

Tack vare midjebältet och bröstbandet så satt ryggan säkert under hela löpturen. När jag stannade för att fotografera så gick det snabbt att antingen knäppa upp dem och dra fram ryggan under vänster arm och få kamerafacket tillgängligt, eller så knäppte jag bara upp bröstbandet och vred hela ryggan runt midjan, vilket funkade bra det åxå.I det stora hela måste jag säga att ryggan jorde ett riktigt bra jobb för att komma från ett företag som inte sysslar med löparryggor. Jag jämför av naturliga skäl med de ryggor jag sprungit med tidigare och LPS200AW står sig bra med tanke på storleken och den funktionalitet den erbjuder. Att packa ned en systemkamera kräver lite extra av ryggan och då är LPS200AW förmodligen det bästa valet om man vill kunna springa med ryggan.

Priset för Lowepro Photo Sport 200 AW är ca 1600.- och den finns att köpa hos alla välsorterade fotoaffärer samt naturligtvis på Runners Gear 😉

Det var ganska trist väder under löpningen, vilket inte bjöd på så många fototillfällen, men några foton fick jag med mig hem:

Strategi

Publicerat: november 19, 2011 i 24h, Energi, Kosttillskott, Lopp, strumpor, TNF, Utrustning, vätska

Fick frågan på Twitter om min strategi under Bislett. Att förklara den på 160 tecken är aningens kort, så jag tänkte dra den kort här på bloggen.

Jag har delat upp loppet i fyra tidsblock med olika tempo. Jag baserar tempot dels på min målsättning, dels på underlag av tempot jag höll under TEC, som är det enda liknande loppet som jag har genomfört. Tempot kommer av naturliga skäl att sjunka, men planen är att det ska vara så jämnt som möjligt. Hellre springa långsamt i början och lite snabbare på slutet än att bränna ut för mycket för tidigt och behöva gå i mål. Jag lärde mig mycket under TEC, men även en del i Skövde, även om det snöt sig där.

Energistrategin har jag säkert dragit tidigare, men här kommer den igen. En portion Perpetuem per timme är grunden. Alternerar mellan alla tre smaker så jag slipper tröttna på en smak. I Skövde fick jag plötsligt avsmak för jordgubbssmaken, vilket faktiskt förvånade mig lite. Jag har aldrig haft problem med Perpetuem, men så var det lite speciella förhållanden vid tillfället. Hoppas det inte ska upprepas. På TEC hade jag lite problem att skölja ned gel med Perpetuem, smakerna skar sig helt enkelt. Eftersom jag inte drack något annat än Perpetuem så fanns det inget alternativ när jag tog gelen ute på banan. Slutade med gel efter ca 10 mil, när jag nästan kräktes av smaken.

Under Bislett lägger jag till nån gel om/när det känns lämpligt. Dessutom kommer jag ha lite annat i beredskap, såsom energikolorna jag skrev om för ett tag sen. Mineolafrukter tänkte jag försöka få tag i, men i övrigt får jag botanisera bland det som bjuds om det skulle behövas. Jag ska INTE dricka mjölk under loppet igen, speciellt inte om jag redan har ont i magen. Får jag ett sånt sjukt sug igen så får Magnus lappa till mig istället. 🙂

Mindre än 5 dagar kvar till start och jag måste börja packa fysiskt, inte bara mentalt. Jag har ett pass kvar i morgon, ett kort fartlekspass, sen är det total vila fram till start. I helgen blev det ett intervallpass (6 x 400m) på lördagen samt ett 10 km distanspass i söndags, båda kändes riktigt bra. Börjar faktiskt redan få abstinens, fast jag bara vilat en dag. Det märks att jag dragit ned på träningen!

Nostalgi. Så här såg jag ut när jag sprungit mitt första 100 km lopp i Uppsala 2008. Rödgråten och hyfsat ledbruten efter 11:45h. Hade bara löptränat i drygt 2 år, så distanståligheten hade inte riktigt kommit än.

När jag såg New Balance MT101 på hyllan hos Paragon Sports i New York ville jag genast ha dem. Färgen och formen tilltalade direkt. De satt bra när jag provade dem och priset var inget att snacka om, ca 525 kr! Löjligt, jag tar två! Egentligen var jag lite sugen på NB’s nya Minimus-serie, men efter att ha titta på den insåg jag att de var FÖR minimalistiska för min smak. Eftersom jag redan har ett par VFF så ville jag ha något som erbjuder lite mer skydd mot stenar och rötter, något VFF inte gör nåt vidare bra.

Föregångaren till MT101 heter (go figure) MT100 och utvecklades med hjälp av Anton Krupicka och bröderna Skaggs, några av ultravärldens absoluta toppskikt, där Anton står ut som den långhåriga och skäggprydda ultraminimalisten som oftast ses springa bara i shorts och skor, vilka han ibland har modifierat själv för att få bort allt ”onödigt”.

Första passet efter hemkomsten från NYC var i tisdags och jag kunde inte låta bli att premiärspringa mina nya NB MT 101. Planen var att springa ett vanligt distanspass om 14 km, vilket jag tyckte passade bra som första test. Eftersom skorna är tänkta för trail så hade kanske Ursvik eller liknande passat bäst, men jag tog min sedvanliga runda ned till Haga och tillbaka. Det är ju mest löpning på stigar, så det passade ganska bra.

Redan efter några hundra meter kände jag hur pass minimalistiska skorna trots allt är. De erbjuder i princip ingen dämpning alls. Yttersulan erbjuder endast skydd mot stenar och rötter och är utrustad med en skyddande ”platta” klädd med mönstrat gummi för grepp. Den lilla dämpning som erbjuds är det innersulan ger efter. Även om jag numera är mer av en ”framfotalöpare” så ställde det ändå högre krav på vaderna. Efter en veckas konstant promenerande i NYC var mina fötter fortfarande lite ömma och fotsulorna uppskattade inte frånvaron av komfort alls. Drop’en (skillnaden mellan häl och framfot) är 10 mm, vilket kan låta mycket, men när dessa skor sitter på foten är känslan att de är helt platta.

När jag väl kom av asfalten och in på de mjukare stigarna ökade komforten och det kändes genast bättre. Skorna sitter som en handske på foten och den styva sulan skyddar mot allt hårt och ojämnt man kan tänkas trampa på i sin framfart. Jag tycker alltid att tempot dras upp automatiskt med tunna/lätta skor och det gällde även med dessa. MT101 väger in på nätta 260 gram i storlek 47, att jämföra med mina trotjänare TNF SingleTrack som väger 396 gram. Fötterna var som sagt fortfarade lite ömma, men löpningen flöt ändå på och tempot höll sig klart högre än tänkt. Det kan naturligtvis berott på att jag inte sprungit på över en vecka, men jag skyller ändå mest på MT101:ornas låga vikt och markkontakt. Greppet var fint på alla underlag och jag trampade på en hel del stenar och rötter utan att det gick i genom till fotsulan. Inga s k ”hot spots”, potentiella problemområden i form av kläm- eller skavsår, upptäcktes under passet. Jag hade förvisso ett par tunna Nike-strumpor med dubbla lager, vilket förmodligen hjälpte till extra, men ändå.

Väl hemma igen så summerade jag passet till 14 km @ 5:25 med 152 bpm (75%) snittpuls. Vaderna kändes ganska spända efteråt och jag insåg att 14 km kanske var lite för långt som premiärpass, men nu var det försent att ångra sig. Jag fick betala för det dagarna efteråt om man säger så.

Färgen påminner lite om kräldjur, eller hur?

Mönstret ser inte ut mycket för världen, men funkar fint.

Ett mer utförlig test, med en massa bilder, finner ni här.

Underbart är kort

Publicerat: september 26, 2011 i Allmänt, skor, Utrustning

I måndags kom vi så hem efter en fantastiskt härlig vecka i NYC. Tiden går fort när man har roligt och roligt har vi verkligen haft. Det blev av naturliga skäl en hel del shopping, men inte uteslutande. Vi gick i princip omkring från 10 till 17 varje dag, vilket slet en del på kroppen, något som delvis var anledningen till att jag inte fick till någon löpning när vi var där.

I tisdags hade vi bokat bord på Schillers Liquer på Lower East Side (LES). Vi kom dit strax innan 8 och visades genast till ett bord i den ganska trånga och högljudda restaurangen. Inredningen är helt fantastisk, med vitt, slitet kakel samt detaljer som fångar ens intresse under hela middagen. Ett besök till deras toalett är ett måste!
Trots att restaurangen var välfylld så fick vi snabb service. Vi hoppade över förrätten och beställde in varsin Bellini medan vi väntade på varmrätterna, vilka bestod av Shillers Steak Frites samt Grilled NY Strip Steak, dvs köttbitar med pommes frites. Köttet var helt ok, men inte fantastiskt. Kanske berodde det på att de överskuggades av de helt himmelska pommes fritesen? De var magiska! De ser inte mycket ut för världen, men jösses vad goda de var! Priserna är humana och stämningen samt inredningen är tillsammans med maten skäl nog för att ta sig till Schillers. I min bok får de en klar 4:a.

Nästa höjdpunkt var nån dag senare då vi väldigt sent tog oss ned till LES igen och letade oss fram till Freemans, en restaurang som ligger i slutet av en återvändsgränd, som vi för övrigt helt missade och gick förbi. Vi hittade dock till slut fram och fick beskedet att väntetiden var 30-45 minuter. Man kan inte boka bord för sällskap mindre än 6 personer, så det är en chansning. Vi var rejält sent ute och klockan började närma sig 22, vilket betydde att vi inte ätit på nästan 10 timmar, något som normalt betyder att jag ligger utslagen av energi- och blodsockerbrist. Inredningen är även här lite speciell, med en massa horn och uppstoppade djur på väggarna och känslan av 1800-talets Amerika.

Vi tog ett glas vin och en öl i baren och knappt en halvtimme senare fick i ett toppenbra bord. Det dröjde innan vi fick beställa, men tidsuppfattningen grumlades nog rejält av energibristen. Jag hade läst en kommentar på TripAdvisor om Freemans kronärtskocksförrätt ”Hot artichoke dip with crisp bread” och beställde den, vilket visade sig vara en helt galet god förrätt! Som en liten gratäng med hackad kronärtskocka med en ostig och smörig smak. Till det fick vi grillade brödskivor, typ baguette. Vi fick besinna oss en smula, för den var mäktig och vi riskerade att äta oss mätta. Den var lagom för 3-4 personer.
Till huvudrätt beställde Janica forell samt vitlökssauterade haricot vertes och jag valde revben med potatissallad, vilka visade sig båda vara väldigt bra. Efter middagen fanns det definitivt ingen plats för efterrätt, så vi rullade in i en taxi och åkte till hotellet, mätta och glada. Freemans får 4,5 i betyg.

Vädret var lite ostadigt och det regnade lite av och till hela veckan. Värst var det på fredagen då det formligen öste ned på dagen, med mängder av översvämningar i och omkring NYC som följd. Efter dag på stan var vi blöta in i själen och det var skönt att komma tillbax till hotellet och byta om. Som tur var hade regnet bedarrat till kvällen då vi styrde kosan mot Tao, en lite hippare asiatisk restaurang på Upper East Side, nära Bloomngdales för de som vet var det är. Bordet var beställt, så väntetiden blev minimal. Det var väldigt intressant att studera klientelet och hur man klär och för sig på ett sånt är ställe. Klientelet var lite mer uppklätt, men inte på ett skrytigt sätt. Vi fick ett superbra placerat bord på gaveln av balkongen (till vänster på bilden) med utsikt över nedre restaurangen och en jättestor Buddhastaty. Ljudnivån var behaglig tack vare den enorma lokalen.

Förrätten bestod av grymma och småmäktiga dumplings och till varmrätt valde vi havsaborre samt en apelsinkyckling, vilka vi delade på, allt enligt restaurangens egen uppmaning på menyn. Till efterrätt delade vi en fantastisk Creme Brulee som med nöd och näppe gick ned. En fantastisk kväll på ännu en fascinerande restaurang! Riktigt bra mat till helt ok priser. Betyg 4,5.

Sista kvällen gick vi till en mer traditionell steak house som heter Blue Smoke. Nedervåning påminde lite om en sportbar, med skärmar ovanför baren som visade amerikansk fotboll. Vi fick ett bord på ovanvåningen där det var ganska lugnt och stilla. Gick på huvudrätten direkt och valde deras ribs sample, som var tre olika sorters revbensspjäll. Till det tog vi coleslaw, sötpotatisklyftor med dip samt hush puppies med jalapenomarm

Lite löprelaterad shopping blev det naturligtvis åxå, bortsett från all annan shopping alltså. Här är några av de saker jag passade på att handla:

New Balance MT 101 - hyfsat minimalistiska trailskor

Injinji - grymt sköna och ska vara bra mot skav

TNF Single Track - ännu ett par av mina "arbetshästar"

cw-x insulator - vinterbonade kompressionstights som jag redan har

cw-x pro - kompressionsshorts

Det mesta är billigare än hemma i Sverige, men skor är MYCKET billigare. De flesta skor ligger runt $90-$100, vilket är nästan hälften mot priset hemma. Dessutom var det ofta rea på skorna, vilket sänkte priset till runt $70. Det är lätt att förköpa sig på skor nä man är där!

Det blev tyvärr ingen löpning i NYC, men benen fick ju rejält med stryk/träning ändå av allt promenerande kors och tvärs över hela södra Manhattan. Det fanns med i beräkningarna att jag inte skulle springa värst mycket i NYC, jag får ta iugen det nu när jag är hemma igen.

Återkommer snart med lite utlåtanden om produkterna jag köpt.

Feber

Publicerat: augusti 24, 2011 i Allmänt, Träning, Utrustning

Nä, inte feber i form av förhöjd kroppstemperatur, utan snarare lopp- och resfeber. I vanliga fall blir jag lite uppjagad, eller snarare förväntansfull, inför lopp, men när jag dessutom ska resa bort och springa lopp så blir det lite värre, eftersom resfebern kommer ovanpå allt. Jag har packat ca 90% av det som ska med, så det mesta är gjort. Jag och Magnus har diskuterat logistik och strategi, så det mesta känns klart även där. Vi kör ned till Skövde på fredag morgon och planerar att vara på plats runt 10-snåret, vilket ger mig gott om tid att förbereda mig på plats. Fördelen med att åka bil till Skövde är att jag kan ta med mig i princip allt jag äger i löparväg, så att det finns om jag behöver något.

Energi och kosttillskott (godiset faller i båda kategorierna)

Inte allt jag äger, men åtminstone det viktigaste.

Enligt YR.no verkar vädret bli lite bättre än väntat. Den senaste prognosen visar att det först ska regna på lördag förmiddag, vilket i så fall betyder att det endast är de sista fyra timmarna som är i riskzonen. Nåt jag undrar är vad det är för väder och temperatur mellan 23:00 och 02:00 och varför de utelämnat det här. Kanske är en överraskning?

Från yr.no

Sista planerade löppasset gjordes igår, 7 km fartlek med 5 höjningar. För ovanlighetens skull (ironi) ned till Haga och tillbaka. Kroppen kändes toppen, det märks tydligt att nedtrappningen ger resultat. Höll ordentligt koll på tempot för att inte bränna mer krut än absolut nödvändigt. Benen börjar bli pigga nu, men den piggheten ska sparas inför helgen. Nu är det total vila fram till loppet. Det ska bli intressant att se vad ytterligare 2,5 dygn kan göra för formen.

Förra veckan fick jag plötsligt för mig att testa min vilopuls och hamnade på 46 bpm, vilket i de tabeller jag sett placerar mig i kolumnen ”utmärkt” eller ”atleter”, vilket jag får vara nöjd med. Jag upptäckte dessutom att min metaboliska ålder är 27 år, vilket kanske inte säger så mycket egentligen. Huvudsaken för mig är att den är under min kronologiska ålder.

Avslutar med en riktigt skön reklamfilm från Nike!

Förberedelser

Publicerat: juni 10, 2011 i Allmänt, Lopp, Utrustning

Fredag kväll och det är dags att se över packningen inför morgondagen. I morse åkte jag förbi Andreas och hämtade kylkepsen som jag ska låna och passade på att prata lite kring loppet och hur formen kändes. Jag vet inte riktigt vad jag ska säga om formen, men den är nog ok. De senaste passen har varit i värmen och känts tunga, vilket gör det lite svårt att avgöra formen. Jag kan på ett sätt ångra mig lite att jag inte fokuserade min träning efter TEC på just Jättelångt och istället använde maran som ett sista långpass, då hade jag haft en ordentlig formtoppning till Jättelångt. Samtidigt var ju tanken att göra en ”sista” bra mara, även om det nu inte blev så.

Jag fick via Andreas kontakt med CoolMate, företaget som bl.a. säljer kylkepsen, och kontaktade dem angående att sälja deras produkter genom Runners Gear. Andreas på CoolMate var snäll nog att skicka några produkter som jag ska använda under morgondagens lopp. De kom med posten idag och bestod av Wrist wrap samt Cooling Scarf. Tillsammans med kepsen kommer de garanterat komma väl till pass om temperaturen kommer ens i närheten av dagens hetta. Design har fått stå tillbaka till förmån för funktion, men det ju spelar mindre roll. De ska hålla 8-12 grader lgre temperatur än omgivande luft, samt göra detta i 5-10 timmar. Om det stämmer så är det ju suveränt!

I övrigt är det mesta packat och klart. Lite ombyte till efter loppet, samt några portioner Recoverite naturligtvis. Trots att det handlar om 1,5 marathon så känns det liksom inte på allvar av nån anledningen. Förmodligen beror det på loppets avslappnade karaktär. Ingen trängsel eller jippo, utan mer samlas och spring. Hopp och lek!

Det erbjuds tyvärr ingen live-rapportering från loppet, men jag ska försöka lägga upp lite info här i bloggen och/eller twittra (http://www.twitter.com/ultrazebban eller i vänster marginal i bloggen) när tillfälle ges.

Återkommer efter loppet med ett litet sammandrag. Håll tummarna för att det går bra i morgon!