Runners High, seriöst!

Publicerat: maj 24, 2009 i Okategoriserat

Solen sken från en nästan klarblå himmel när jag vid lunchtid gav mig av från koloniområdet vid Brommaplan och styrde kosan mot Alvik. Dagens pass var tänkt som ett tempopass, med sikte på ett tempo lite snabbare än marathonfart. Målet var Tranebergsbron samt Västerbron tur och retur, mest för att återfå kontakten med Västerbron då det var ett tag sen sist.

Tempot fram till Rålis lågt jämnt runt 5:00 och det kändes behagligt, även över och nedför Tranebergsbron. Stannade till kort i parken och stretchade innan det var dags att forcera Västerbron från den ”lätta” sidan.

Det fanns uppenbarligen rejält med energi i kroppen idag, för uppför bron låg jag i 4:50-tempo utan att det kändes ansträngande. Väl uppe på krönet öppnade sig den underbara vyn över Stockholm och med solen gassande var det lycka som fyllde mig. Jag kände hur det spritte i kroppen och formligen bubblade i hela mig. Jag ökade tempot nedför och kände ett nästan galet lyckorus när jag hörde mig själv skratta och springa så fort benen bar mig (kom upp i 3:40!).
Jag var mitt uppe i mitt livs starkaste och mest fantastiska runners high! Vilken jävla resa! Fick dock lov att sansa mig lite för att inte bränna all energin på en gång. Jag saktade in lite för att nån sekund senare ge mig av på ännu en tempoökning för att skaka av mig det sista av mitt ”kosläpp”.

När bron var passerad så vek jag av ned på Söder Mälarstrand och sprang ytterligare några hundra meter innan det var dags att efter ett besök i buskarna åter vända tillbaka mot kollis samma väg jag kom. Uppför Västerbron gick det lite segae den här gången, men fortfarande i vettiga 5:10-tempo. Det jag ”fruktade” mest var faktiskt Tranebergsbron, som från det här hållet är väldigt lång och seg, men väl där så pinnade bene på bra och den gick t o m snabbare än Västerbron.

Sista biten från Tranebergsbron bort till Brommaplan var en enda lång och ganska trist raksträcka där tempot låg jämnt och fint, men värmen började bli påtaglig. Det märks att kroppen inte är van vid värme ännu.

Vilket underbart pass det blev! Summeringen är 15 km @ 5:00 och snittpuls 166 bpm (83%), inga direkta bra värden egentligen, men jag nöjer mig med känslan som passet lämnade kvar i mig. Påminner om känslan man får när man är kär, ni kanske förstår då…

Riktigt jämnt och fint tempo trots broarna.
Annons
kommentarer
  1. MarathonMia skriver:

    Det är ju helt fantastiskt! Underbart beskrivet!

    Det ska till en Runners High för att du ska tycka att den tråkiga vägen till Brommaplan är okej 🙂

    Tack för att du delade med dig! Bådar gott för att du hakar på mig och Tone då… 😉

  2. gullfot skriver:

    Shit pommfritt! Härligt! Då är det inte mycket kvar nu – bara att bära med sig känslan till på lördag 🙂

  3. Linda skriver:

    Känsla is the shit!

  4. Staffan skriver:

    Underbart, behåll den känslan när vi syns vid starten på lördag

  5. Joakim skriver:

    Härligt! Och Stockholm från toppen av Västerbron- det blir inte vackrare än så!

  6. Snorkkis skriver:

    Skön känsla! Hoppas samma känsla uppenbarar sig på lördag!

Lämna ett svar till Snorkkis Avbryt svar

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s