Ofrivillig löpvila…

Publicerat: november 9, 2009 i Okategoriserat

…blev resultatet efter besöket i stallet igår (söndag).

Efter att jag fixat Janicas häst Rodness (bilden) och vänt henne (hästen alltså) rätt i spiltan så hände det, Rodness ställde sig på min högerfot. Med all sin tyngd (typ 100 ton!!!) på min fot satt den som i ett skruvstäd och jag fick knuffa henne så gott det gick får att få bort foten. Smärtan fick nästan ögonen att tåras och ville inte heller ge sig. Första tanken var naturligtvis ”min löpning!!!

Alla har väl upplevt smärtan när man råkat sparka i nåt med tårna först? Det gjorde lite ondare och höll i sig något längre. Trodde aldrig att det skulle lägga sig, men efter 10-15 minuter började smärtan så sakteliga lägga sig.

När Janica hade börjat sin lektion passade jag på att undersöka skadorna och det visade sig att det var stortån som fått mest stryk. Den svullnade upp rejält och värkte ordentligt, så det planerade och efterlängtade Fars Dag-långpasset såg jag flyga all världens väg. Jag har verkligen längtat efter detta pass!

Det var länge sen jag var så arg, bitter, irriterad och surmulen som jag var igår. Jag försökte verkligen att skärpa mig och inte låta det gå ut över familjen, men vet inte hur bra jag lyckades med det. Nu när jag äntligen fått struktur i min träning tack vare Andreas program så får inte sånt här inträffa.

Jag smörjde in tån med Voltaren-gel under kvällen och inför natten i ett tafatt försök att få ner svullnad och smärta, men jag vet inte om det hjälpte. I morse hade tån ändrat färg åt det blåa hållet och stelnat till.

Nu är det väl bara att vänta ut det hela och låta tån vila ordentligt innan jag sätter igång med träningen igen. Jag får utnyttja tiden för att gymma istället och fokusera på de core-övningar som jag fått av Andreas.

Nu har jag gnällt färdigt för den här gången…

kommentarer
  1. gullfot skriver:

    Ahmenfasiken vad trist! Riktigt, riktigt tråkigt. Jag kommer ihåg när jag hade tjongat i lilltån i sängkarmen så den bröts, och inte kunde dansa på tre månader. Så jäkla meningslöst!

    Som tur är så är det ju långt till tävlingssäsongen och det är en bra period för styrketräning och annat. Som om det vore en tröst, men men.

    Har jag sagt att jag är lite hästrädd?

  2. gullfot skriver:

    Alltså, det var lilltån som var bruten och inte sängkarmen 😉

  3. Zebban skriver:

    Ha ha, jag misstänkte att en bruten sängkarm inte höll dig från att dansa på tre månader… 😉

    Nej, jag visste inte att du är hästrädd. Man behöver inte vara rädd för hästar, men respekt ska man definitivt ha och hålla koll på sina fötter när man är inne i spiltan/boxen.

    Jag hoppas inget är brutet och att jag kan testjogga lite i slutet av veckan. Håll tummarna!

  4. Snorkkis skriver:

    Nej fy fasen vad surt. Jag grinar illa bara av tanken på hur ont det gör när man sparkar tårna i nåt. Men det verkar ju inte som om nåt är krossat eller av va?

  5. Joakim skriver:

    Hoppas du är tillbaka snart. Om den inte är bruten borde du kunna springa snart. Hur gick det med hästens hov? Hoppas han inte stukade hoven på köpte.. 🙂
    Spinning kanske funkar så länge..?

  6. Zebban skriver:

    @Snorkkis: Inget verkar krossat, så det är en tidsfråga.
    @Joakim: Hästen klarade sig utan bestående men… 😉

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s