Knappt två veckor kvar till TEC och tävlingsnerverna gör sig gällande. Det är dags att titta på utrustning etc på allvar. Vädret är totalt opålitligt och jag har ingen aning om vad jag ska förvänta mig för förhållanden på ”banan”, så jag får nog packa ned allt jag har. Typ som vanligt då ler nog de som känner mig.
Idag var jag hos min kiropraktor Jenny, som tog en titt på en del ställen på kroppen som har gnisslat på sistone. Strax under insidan på vänster knä molar återkommande och ländryggen har bråkat av och till senaste månaderna. Inget allvarligt, men det var skönt att få det kollat.
Senaste tidens träning har förflutet bra. Jag fick hoppa över fredagens pass pga ryggvärk, efter att ha varit på mitt lager och lyft tungt och fel. Det gick dock över ganska snabbt, mycket tack vare Voltaren som gjorde att jag kunde röra mig lättare och påskynda läkningen. Två vilodagar krävdes, sen var jag igång igen, skönt.
Det har varit mest distanspass (i max 75% av maxpuls) och några back/intervallpass på sistone. Intensiteten har av naturliga skäl trappats ned. Kroppen känns fräsch nu när den fått tid att återhämta sig och läka sig. Det ska bli intressant att se hur det känns när jag står på startlinjen. Målet är ju att kroppen ska vara så full av spring att det nästan kokar. 🙂
Det märks att jag börjar gå in i bubblan och fokus ligger mer och mer på vad jag gör och hur jag gör det. Eftersom jag minskar min träning så kan immunförsvaret sänka garden och jag blir mer mottaglig. Därför är jag lite extra försiktig just nu. Vänner med snörvliga barn etc är inte välkomna in i min zon om man säger så.
Fåfängeträning 