Fåfängeträning

Det känns som evigheter sen jag kom ut på ett ordentligt långpass, men igår var det iallafall dags! Smolket i bägaren var hur benet skulle fungera, men det fick helt enkelt visa sig.

Vid elvatiden kom jag så ut genom dörren. Hade inte kommit på var jag kulle springa, men målet för dagens pass var så nära 45 km jag kunde.
Underlaget lämnade en del att önska då det långa sträckor bestod av blankis. Naturligtvis hade jag valt mina New Balance-skor, som är utmärkta trail-skor, istället för IceBugs’en. Nu när det är vår i luften är det väl ändå dags att få ha lite skönare skor på sig? Solen sken och temperaturen låg strax under nollan.

Jag beslöt mig för att springa mot Sollentuna, för att där göra nästa vägval. På vägen passerade jag Överjärva och Polishögskolan i Silverdal. Efter Sollentuna C fortsatte jag norrut med sikte på Vallentuna, men uppe vid Norrsätra tog det stopp. Jag hittade ingen möjlighet att ta mig vidare då Frestavägen inte tillåter gångtrafik. Det är 70-väg och tack vare snön så är väggrenen borta.
Jag gav mig in på småvägarna österut, men hamnade på privata tomter och blev villrådig. Skulle jag bli tvungen att springa tillbaka igen? Som tur var så träffade jag på två äldre män som kunde ge mig vägvisning.

Efter 13 km kändes högerbenet alldeles utmärkt. Jag var ganska tveksam innan jag gav mig ut, men det visade sig fungera långt över förväntan. Förmodligen hade Fredriks brutala behandling gett resultat!

Färden bar vidare ut på, eller snarare längs med sjön Fjäturen. Inga stigar fanns, så tidvis fick jag pulsa i halvmeterdjup snö. Det kändes lite tröstlöst, men det gav sig när jag till slut kom till andra sidan av sjön.

Där hittade jag Roslagsleden som jag följde en bit, innan jag träffade en kvinna som jag frågade om vägen mot Täby. Efter några kilometer kom jag ur skogen och då plockade jag fram min iPhone för att kolla kartan.

Lätt desorienterad fortsatte jag nordöst i tron att Täby låg mer norrut. När jag kommit en bit såg jag några cykelskyltar som för mig pekade åt helt fel håll, så jag frågade en dam om vägen igen. En äldre herre dök upp och undrade vad jag höll på med. Jag berättade att jag tränade inför TEC och han visade sig vara en bekant till Patrick Joyce, en av TEC’s arrangörer. Liten värld.

Nu var jag återigen på rätt spår. Sprang mot och passerade Täby C, för att sen fortsätta söderut och hemåt via Mörby C och Bergshamra. Där vek jag av mot Ulriksdals Slott och över E4:an till Överjärva för att till slut
vara tillbaka vid porten därhemma. Klockan stannade på 40 km, vilket var lite kortare än planerat, men det fick räcka.

Långpasset summerades till 40 km @ 6:23 med 152 bpm (76%) i puls. Lite för snabbt och lite för hög puls, men det är ju inte mycket att göra åt.

Efter en välbehövlig dusch och en dos Recoverite så bar det av till ICA för veckohandling. På vägen hem köpte jag med mig mat från Hot Wok, hämtade upp min dotter hos hennes kompis och fick till slut komma hem och sätta mig. Middagen slukades på några minuter!

Vi ses i veckan!

PS. Den här veckan bjuder jag på fri frakt på Runners Gear. Det gäller en gång per kund. Ange ”Frifrakt” i kassan. Välkomna! DS.

Den här veckan har tyvärr blivit lite av en vilovecka om man ser till löpningen.

I onsdags var tränade jag styrke- och balansträning innan det äntligen var dags att träffa min naprapat Fredrik på TeamFysiq. Efter att jag berättat hur och var det känns så undersökte han mig innan han skred till verket.
Första punkten han gav sig på var piriformis, som han formligen mördade! Efter att han klämt ur mig diverse väl valda ord (däribland könsord) så var det dags för ITB. Här lyckades Fredrik massera fram ytterligare svordomar och tjut ur mig. Som avslutning tog han sig an muskeln på framsidan av smalbenet, där smärtan i underbenet kom ifrån. Troligen har jag överansträngt den muskeln efter alla pass i snömodd, men även de längre och långsammare passen har nog en del skuld. Löpsteget blir inte lika effektivt när man springer långsamt. Smärtan i underbenet försvinner t ex när jag springer intervaller.

Efter Fredriks behandling var jag lätt vimmelkantig och framförallt öm, så det blev ingen träning.

I torsdags gjorde jag 90 minuter på Cross-trainern samt balans- och styrketräning. I fredags var skolan stängd så jag åkte till badhuset med min dotter.

I dag är det lördag och jag hann med balans- och styrketräningen innan det var dags för dagens aktiviteter.

Planen för i morgon är ett försiktigt långpass där jag siktar på 45 km. Håll tummarna för att benet funkar är ni snälla. Rapport kommer.

Ha en trevlig helg!

PS. Glöm inte att regga er på http://www.runnersgear.se, nästa vecka kommer nya erbjudanden. DS.

Träningsrapport
Så var sportlovet över och träningen gick väl sådär. Bortsett från det uteblivna långpasset så genomförde jag passen enligt plan. Backpasset i fredags bestod av 8 st 35 sekundersintervaller med 1 minuts vila. Ett s k grispass. Under uppvärmningen så strejkade höger underben en del och jag fruktade att passet inte skulle bli av. Det är en molande värk och benet tappar styrka, vilket gör att det kan vika sig plötsligt.

Hursomhelst så var jag lite försiktig under första intervallen och det visade sig fungera bra. När jag vände nedåt igen och småjoggade så gjorde det ondare, för att sen gå bra i nästa intervall. Jag slutförde passet med godkänt resultat. På hemvägen värkte det dock ordentligt.

I söndags förmiddag stod 18-21 km distanspass på schemat, så det var bara att ge sig ut och beta av det. Det tog ca en mil innan benet började bli ”varmt”, men sen funkade det ganska ok. Jag valde ändå att springa 18 km för att inte stressa benet mer än nödvändigt.

I måndags gick jag ned till gymet på förmiddagen för att köra nästa distanspass om 15 km. Efter 2 km uppvärmning, under vilken benet protesterat en del, så stretchade jag ordentligt i hopp om att det skulle göra nytta. Drog igång passet igen, men efter ytterligare 2 km fick jag bryta pga värken. Jag märkte att jag förändrade mitt löpsteg ganska rejält för att försöka undvika smärtan, vilket kan leda till långtgående problem, så det enda rätta var att bryta. Jag valde att köra en timme på cross-trainern istället, vilket fungerade utmärkt.

I dag var det löpvila, så jag valde att köra en timme på cross-trainern igen och tränade även annan styrka. Jag har övergett 200 situps-programmet, men har inte slutat med situps, utan kör runt 3 ggr/veckan runt 250 st. Nu är det programmet för armhävningar istället, vilket går framåt så sakteliga. Chinups-programmet har jag pausat lite tills jag fått iordning på armhävningarna ordentligt.

I morgon (onsdag) ska jag ÄNTLIGEN träffa min naprapat Fredrik. Hoppas att han hittar vad som felas i benet. Han ska även få ta en titt på ITB, i god tid innan TEC! Återkommer med rapport från det besöket.

Runners Gear
Jag kommer fortsätta med uppdateringar kring Runners Gear här i bloggen, hoppas ni inte har något emot det. Jag lägger det sist så det inte ”stör” för mycket.
Man kan numera betala med kort på ”vanligt” vis, dvs inte bara via PayPal, vilket innebär att alla betalningsalternativ finns representerade förutom delbetalning.
Nytt i lager är vätskebälten och handflaskor från Nathan.
Jag tänker införa en speciell ”bloggrabatt” för er läsare, mer om det i kommande inlägg, så håll ögonen öppna.

Dagens träning
Eftersom det blåste halv storm ute så valde jag att göra mitt distanspass på bandet idag. Den molande värken samt stelheten i höger underben fanns där under den första milen, men sen släppte det i princip helt.
15 km @ 5:30-tempo fick ändå räcka, även om jag egentligen borde gjort 2-3 km till. Snittpulsen låg strax under 160 bpm (80%), vilket är typiskt för mina pass på bandet. Värmen gör att min puls är upp till 10 slag högre än motsvarande pass utomhus.

Jag har bokat tid hos min naprapat Fredrik nästa onsdag. Hoppas han kan hitta orsaken till värken. Dessutom ska han få kolla mina ITB i god tid innan TEC, jag vill ju definitivt INTE behöva bryta pga av löparknä igen.
Tack vare Andreas prehab-övningar så tror jag att risken är mycket mindre att jag ska drabbas av ITBS, men det finns ju tyvärr inga garantier.

TEC
Det är bara 37 dagar kvar och jag börjar oroa mig lite. Inte för loppet som sådant, utan för att det inte ska hinna töa ordentligt. Min runda i TEC-banan i tisdags var långt ifrån rolig och skulle det vara liknande förhållanden under loppet så tror jag de flesta skulle stå över, vilket skulle vara mycket tråkigt. Störst risk är att det inte hinner töa i skogen, där solen inte når in. Vi får hålla tummarna helt enkelt.

Sportlovet går mot sitt slut och träningen som återstår är backträning i morgon samt ett distanspass på söndag. Hoppas att båda kan genomföras utan problem med benet.

Så kanske det hade låtit om jag hade varit religiös. Jag får bikta mig hos mina läsare istället.

Gårdagens planerade långpass på 60 km blev en sorglig historia. Efter frukost så tog jag bilen till TEC-banan för att ge mig på 5-6 varv i banan. Vädret var helt underbart,  med strålande solsken och ca -5º, så förutsättningarna verkade vara snudd på perfekta.

Cykel- och gångvägarna i början funkade ju bra, men när det övergick till upptrampade stigar så blev det värre. Knögligt, stenhårt och halt gjorde min framfart snudd på livsfarlig. Ute i skogen var det ännu värre! Längs skidspåren gick det knappt att gå och jag stannade flera gånger för att se mig om efter alternativa rutter.

När jag väl gjort ett varv, dvs en mil, så gav jag upp. Det skulle aldrig hålla i 5-6 mil. Istället planerade jag att åka hem och ställa bilen, för att sen ge mig ut på några varv runt Brunnsviken. Av det blev intet. I bilen bestämde jag mig för att åka hem och fixa med Runners Gear istället. Jag hade fått en halv leverans av Hammer och kände mig lite stressad över det, så jag ville komma hem och lösa problemet.

Efter dusch och lunch så jobbade jag en stund innan jag gav mig av till Huddinge för att inhandla emballage och annat som behövs för att kunna skicka varor. En fd kollega jobbar på Stockholms Kartong och han visade mig runt bland miljontals varianter av kartonger. Vilken djungel!

Hela eftermiddagen och kvällen gnagde ångesten över att jag inte slutförde långpasset. Än idag skäms jag för att jag vek ned mig så lättvindigt. Svagt är bara förnamnet. Nu är det för sent och det är bara att blicka framåt. Jag har en hel del träning att genomföra framöver och jag tror inte att det spelar så stor roll att jag hoppade över just detta långpasset, men det visar sig kanske på TEC.

Runners Gear

Idag har jag satt på text på bilen, visst blev det lite snyggt? Man måste ju utnyttja alla sätt att sprida namnet, eller hur? Jag har ju ingen mmarknadsföringsbudget att prata om, så det får bli små saker här och där helt enkelt.

Igår gick det första nyhetsmailet ut till de som registrerat sig, men även ni läsare får ta del av det erbjudande som finns däri:
Ni får 10% rabatt på er första order under mars om ni anger ”Firsttimer” i kassan.

Jag väntar även hem en del Nathan-produkter i dagarna.

Om du inte registrerat dig på Runners Gear ännu så gör gärna det, jag kommer ha en hel del erbjudanden framöver som ni inte kommer vilja missa.

…har gått förhållandevis bra. Min tunga vecka, som inleddes den 15 februari med ett drygt 6 km kort pass på löpbandet, fortsatte sen med 20 km distanspass på tisdag kväll. Onsdagen vilade jag och fortsatte sen med ett kombinerat distanspass och backträning på torsdagen. Värmde upp ca 6 km, körde 6x 35 sek med 1 minuts vila och sprang sen hem igen, totalt 12 km. På fredagen fick jag sen in ytterligare ett 6 km pass på löpbandet.

Avslutningen på den tunga veckan var egentligen tänkt att vara ett 50-60 km långpass, men det fick jag flytta på pga ”utsocknes besök”. Det blev ingen löpning alls den helgen tyvärr.

Förra veckan var inte bättre den. En tia på bandet i tisdags och sen 15 km distanspass utomhus i onsdags, det var allt. Det skulle vara min vilovecka efter hårda veckan, men eftersom hårda veckan inte blev hård så blev allt pannkaka. Förvirrande? Mycket!

I torsdags kväll hade jag möte med Andreas för att gå i genom träningen som varit och det som komma skall. Det kändes riktigt bra att styra upp allt igen. Hela februari har känts en aning fragmenterad pga att jag fått avstå från flera viktiga långpass. Andreas hade satt ihop programmet för mars, vilket innehåller finslip och formtoppning. Distanserna minskar så sakteliga vecka för vecka, men det viktigaste är att gå mer på känsla och hålla tillbaka lite extra för att inte slita på kroppen. Kroppen ska vilja ha mer, men inte få det. Man ska öka kroppens hunger efter mer helt enkelt, så när jag står på startlinjen så ska jag spritta av energi och löplust.

Så mars kommer bli en riktigt bra månad hoppas jag. En månad där jag kan fokusera på att genomföra löpningen till punkt och pricka, samt jobba med styrke- och balansträning.

Lite tid kommer naturligtvis ägnas att få ordning på mitt nya projekt Runners Gear. Jag ha ju länge velat starta något eget, mest som ett hobbyprojekt och efter många om och men var det dags. Tanken är inte att kunna leva på det eller ens tjäna pengar, utan snarare att få hålla på med något som jag tycker är riktigt roligt.

Nästa vecka går ett öppningserbjudande ut till de som registrerat sig för veckomailet, missa inte det 🙂

Det har varit lite annat som fått min uppmärksamhet på sistone, därav ”radiotystnaden”. Jag ville bar meddela att jag snart är tillbaka med ett mer utförligt inlägg! Håll ut!

Tills vidare kan ni ju titta in i min nyöppnade webshop. Registrera er och invänta ett öppningserbjudande vettja!

…förlöpte utan incidenter. Så snart min fru kom hem från träningen så gav jag mig ut i kylan. Termometern visade -8º, men min LungPlus fick stanna hemma. Dagens pass var ju ett vanlig distanspass som inte ska vara direkt ansträngande, utan ganska ”vanilj”.

Trots att jag sprungit runt Brunnsviken 100-tals gånger och borde veta att det inte finns så många gatlyktor där så valde jag ändå att springa ned till Frösundavik och följa Viken en bit. Becksvart! Jag har förmodligen världens bästa pannlampa, men den tog jag ju inte med mig ut. Efter att ha stapplat omkring i totalt mörker så vek jag av mot ljuset och följde sen bara vägar som var upplysta.

För att krydda ett annars ganska halvroligt pass så valde jag att springa lite nya vägar och upptäckte därigenom nya trevliga vägar som jag kan lägga till min ”löpatlas”. De flesta vägar jag valde hade acceptabelt underlag, men tidvis var det obefintligt fäste. Hur trött är jag på vintern? Suck…

Backintervallerna i onsdags gjorde sig inte direkt påminnt, vilket antingen säger att jag återhämtar mig bra eller så tog jag inte i ordentligt. Jag tror på det första. Det fanns trots allt inte mycket kräm kvar i benen i slutet på de sista intervallerna, så nog tog jag i ordentligt. Däremot har jag duktig träningsvärk av mina chinups och armhävningar!

Passet summerades 15 km @ 5:39 med 155 bpm (77%) snittpuls. Vanilj som sagt.

Nu ska det vilas fram till på söndag, skönt!