Snart dags igen!

Publicerat: juni 2, 2009 i Okategoriserat

Lyckokänslorna från Stockholm Marathon hänger fortfarande kvar, om än inte lika starkt, men så fort StM kommer på tal så bubblar lyckan upp igen. Härligt!!!

Jag är så förbaskat nöjd med hur jag disponerade krafterna och upplägget med vätska och energi. Det är så skönt när allt bara klaffar! Jag har ju haft några mindre lyckade lopp (Skövde 6H och Lidingö Ultra) på sistone och behövde verkligen ett tecken på att jag gör något rätt. Nu satt det!

Analysen visar att jag höll ett väldigt jämnt tempo genom hela loppet. Bortsett från sträckan mellan Slussen och krönet på Västerbron, så låg snittfarten ca +/- 10 sek från snittfarten. Pga svackan och att jag missuppfattat snittiden på klockan så tappade jag mycket tid under de 5 kilometerna.

Ännu ett av mina underbart intressanta diagram. 🙂

I måndags var det så dags att komma i gång igen. Solen sken och det var den sista dagen i veckan med riktigt bra väder enligt väderprognoserna. Det fick bli en lugn löptur runt Brunnsviken. Totalt 15 km @ 5:30-fart. Pulsbandet fungerade fortfarande inte, så ingen pulsmätning finns för passet.

I tisdags vilade jag benen och körde istället mitt sedvanliga gympass på knappt 40 minuter. Trots att jag bara gymmar 2-3 ggr/vecka i max 40 minuter så har jag sett mycket resultat, vilket är kul. Tanken var ju att komplettera löpningen med att bygga styrka i mage/rygg samt träna för en ”jämnare kropp” (dvs se bättre ut naken).

I onsdag var det åter dags för löpning. Kom ut lite sent, strax innan lunch, och hade glömt bort att äta mellanmål, så det var inte perfekta förutsättningar. Värmde upp 3 km till Haga Norra och sprang sen min backträningsrunda på gångvägarna bredvid E4an.
4 varv avverkade jag i backarna innan jag tyckte att det fick räcka för dagen och styrde kosan mot Haga-kullen. Sprang upp till toppen på grusvägen och sen ned samma väg för att springa hem. På vägen fick jag magknip, men beslöt mig ändå för att springa en omväg hem. Dåligt beslut visade det sig senare.

Det blev en del uppför och nedför minsann.

Passet var iaf lyckat och det kändes i benen att det hade tagit. 12 km @ 5:00 med 160 bpm (80%) i snitt var jag riktigt nöjd med.

Det jag var mindre nöjd med var hur min mage kändes. Maknip och starkt illamående avlöste varandra och jag fick besöka toaletten åtskilliga gånger. När det värsta hade lagt sig så la jag mig i sängen och somnade en stund, helt slut. Resten av kvällen var jag seg i huvudet och matt, men mådde iaf bra igen.

Idag (torsdag) har jag vilat helt pga av magproblemen, men tanken är att jag ska hinna ut en sväng under morgondagen. Med drygt en vecka kvar till Jättelångt så vill jag hålla igång benen, men samtidigt ge dem tid att återhämta sig, så det blir inga back-to-back-pass.

Varför ser det alltid ut som att jag går och alla andra springer?

Ovan ser ni det enda fotot som jag köpte från Marathonfoto.com. Dels var de andra kassa, men så var priset oskäligt högt åxå. Jag valde att ladda ner detta och det fick jag betala 199.- för. Helt otroligt! En hundring kanske det kan vara värt, men nästan två hundra? Pyttsan. Nästa år ska jag fotografera mer själv!

kommentarer
  1. Joakim skriver:

    Lycka till på Jättelångt!

  2. Snorkkis skriver:

    Kul att få suga på mara-prestationen ett tag! Och visst ska man göra det när man känner sig nöjd!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s