Äntligen långpass

Publicerat: januari 11, 2010 i Okategoriserat
Etiketter:, , ,

Det känns som evigheter sen jag sprang långpass sist, men i själva verket har jag bara stått över en helg. Däremot har kylan gjort att jag kört några pass på löpbandet, vilket har gjort att längtan efter utomhuslöpning och frisk luft har blivit stark.

Termometern visade ca -6º när jag vaknade på söndagsmorgonen och jublet var inte långt borta. Äntligen lite mer normal temperatur! Senaste tidens -15º till -20º är ju galet. Även om det går att springa så är det ju allt annat än roligt. MEdan min fru gick ner och körde veckans långpass på gymet, så åkte jag och dottern och veckohandlade. Väl hemma igen satte jag i gång med städandet. När så min fru kom hem så var det dags att svida upp inför långpasset.

Utrustningen inkluderade långkalsonger, vintertights, kompressionsstrumpor, superunderställ, tröja, jacka, mössa, dubbla fingervantar, buff runt halsen, skor och gaiters. Till det tillkom vätskerygga med ca 2 liter vatten, handflaska med 3 timmarsblandning Perpetuem, gelflaska med 4 portioner Hammer Gel Tropical.
När jag väl fått ihop allt så var jag genomsvettig!

Vid halv 12 kom jag så iväg till slut. Hade än en gång ingen direkt plan, men styrde kosan västerut. Insåg efter nån kilometer att jag hade glömt min LungPlus hemma, strålande! Den kalla luften var lite ansträngande för luftrören och jag övervägde länge att vända hemåt för att hämta den, men beslöt mig för att det förmodigen skulle bli bättre när jag blev uppvärmd. Det blev inte mycket bättre, men inte sämre heller, så jag beslöt mig för att genomföra passet.

Jag fick ihop en ganska trevlig runda trots allt. Inför nästa långpass ska jag planera nåt roligare.
Bortsett från att kylan var lite jobbig för luftrören så hade jag inga andra problem med kylan. Jag var lagom varm över hela kroppen, inklusive fingrarna. Under de fåtaliga gåpauser jag gjorde så hann jag kallna lite, men aldrig så jag frös. Det tog sen några minuter att få upp värmen till det normala igen. Perfekt klädd med andra ord. Mina IceBugs gjorde ett förträffligt jobb och skötte greppet närt intill perfekt.
Planen var 30-35 km. Eftersom jag kom iväg senare än planerat samt att jag hade lovat att åka till Vasaparken så min dotter kunde få åka skridskor, så kände jag lite tidspress.
Hann hursomhelst att få ihop 32 km @ 6:18 med 154 bpm (77%) snittpuls. Lite för hög puls, men det kan ha med underlaget att göra helt enkelt. Snömodden suger energi ur benen.
Efter en snabb dusch så bar det av till Vasaparken, där min dotter invigde sina nya skridskor och tog sina första stapplande skär för den här vintern, medan jag och min fru såg på. Det gick över förväntan och snart satt stilen. Vi fikade på varm choklad och lussebullar och njöt av snöfallet i ljuset från strålkastarna. Mysigt!
Efter nån timme fick det räcka för den här gången, det var dags att komma hem och laga middag. Inför nästa helg funderar vi på att köpa skridskor till mig och min fru, så vi kan göra dottern sällskap. ”Bambi på hal is” ser jag framför mig…
Jag var oväntat sliten efter långpasset och hade en lätt molande värk i benen under hela kvällen. Vet inte riktigt varför. Passet var varken långt, snabbt eller speciellt jobbigt, så det fanns ingen direkt anledning. Får väl skylla på dagsform eller nåt.
Nu börjar medelveckan med två 15 km distanspass, backträning samt det obligatoriska långpasset. Återkommer med rapporter som vanligt.
kommentarer
  1. MarathonMia skriver:

    Du börjar ju bli effektiv som ett fruntimmer Zebban. Skön beskrivning av balansen mellan träning och familjeåtaganden – det ena utesluter ju inte det andra! Ni verkar haft en toppendag helt enkelt!

  2. Zebban skriver:

    Bejaka sin kvinnliga sida brukar det ju heta 😉

    Man får ju inte tippa över i sin träningsiver så att umgänget med familjen blir just åtaganden, dvs något man måste göra. Man ska vilja göra det, annars har man problem med prioriteringarna tycker jag.
    Alicias überglada ansikte när hon skrinnade fram på isen i Vasaparken var oändligt mycket mer värt än några extra kilometer.

  3. Snorkkis skriver:

    Håller med Mia; effektiv helg ni hade, med en massa kvalitetsaktiviteter och allt.

    Jag är också förvånad över hur mycket tyngre det är att springa på slirigt underlag; både gällande pulsen och farten. Det är näst intill omöjligt att hålla ”normal” fart, eller att dra upp farten; pulsen däremot den stiger gärna. Också kylan sliter mer på kroppen, den får ju jobba extra för att hålla sig varm, så det kanske kan förklara att du kände dig extra utpumpad?
    Väldigt bra jobbat med ett sånt långpass, och bra timing också!

  4. Zebban skriver:

    Kroppen får verkligen jobba hårdare för att få ner kraften i marken när det är moddigt och halt. Jag vet inte hur mycket kylan påverkar, men klär man sig för tunnt så blir det nog jobbigt för kroppen att hålla sig varm.

  5. Petra skriver:

    Härligt jobbat och håller med om att pulsen stiger i snömodden…jag låg också ganska högt i puls under lördagens långpass…

  6. Camilla skriver:

    Inte konstigt om benen känns slitna efter att du tidigare kört inomhus där löparskorna (och bandet) är skönt mjuka. Att komma ut i minusgrader gör ju att både skornas dämpning stumnar och marken är ju stenhård i kylan! Som att springa utan dämpning på sten, ungefär.

  7. Zebban skriver:

    @Camilla: Det ligger nog en del i det du säger. Ska hursomhelst försöka köra de flesta passen utomhus så benen inte vänjer sig vid bandet.

  8. Zebban skriver:

    @Petra: Tack. Fördelen är att fler muskler får jobba, alltid nåt 🙂

  9. gullfot skriver:

    Yay långpaaaass! Är mest imponerad av din matsäck, dock. Fyra geler OCH perpetuem?! Gick allt åt?

  10. Zebban skriver:

    @Fredrika: Jag fick hem Hammer Gel’en i veckan och var så nyfiken på hur den var att jag tog med mig en flaska med 4 portioner, men bara två gick åt. All Perpetuem gick åt och lite vatten, totalt ca 1,5 liter. Gelen funkade bra hursomhelst, men blev väldigt seg kylan, nästan tuggbar 🙂
    Jag har inte använt gel på evigheter, men tänker börja komplettera på långpassen för att testa lite olika strategier.

  11. MarathonMia skriver:

    Menar ju egentligen inte åtaganden… usch vilket fult ord – kan måhända användas till städningen då… Jag tog en powerwalk med Elin i 90 minuter och ångrar inte en sekund att jag missade 10k schemalagd distanslöpning. Det var grymt hundra gånger bättre investerad tid.

    När barnen är yngre är det ju ett pusslande med träningar, köra hit och dit och det är en rätt rolig utmaning att peta in löpningen mellan alla aktiviteter. Nu när de är tonårigar är det bara att släppa alla planer när de vill umgås rent spontant.

    Ta hand om familjen och spring in mer energi i tillvaron!

  12. Zebban skriver:

    @Mia: Jag vet att du inte menade det negativa i åtaganden, men jag spann vidare på det när jag kom på att det ibland kan bli gränsfall.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s