Tisdag och egentligen vilodag, men eftersom Janica skulle träna så föreslog jag att vi skulle springa vår vanliga runda till Haga och tillbaka, vilket vi gjorde. Hon var på ett särdeles dåligt humör och tyckte det var extremt jobbigt och besvärligt att springa, men ändå höll hon högre tempo än vanligt. Jag påtalade det på vägen till Haga och varnade henne för att hon kunde få betala för det senare, vilket naturligtvis möttes med fräsningar. Strax därefter kom hållet och sen var det på ren vilja hon slutförde passet. Vad var det jag… 🙂
Jag är ändå både förvånad och stolt, hon springer längre och snabbare än vad jag gjorde när jag började med löpningen.
Etapper
Passet är helt perfekt som återhämtningspass då både puls och tempo är lågt.
Mina vader ville nog egentligen vila igår, för de kändes som betongblock efter måndagens VFF-löpning. Dock fick de stå ut med den lilla rundan till Haga och jag tror faktiskt att jag påskyndade återhämtningen en aning. Senare på kvällen satte jag på mig mina kompressionsstrumpor (CEP) och sov även med dem. Vaknade med klart fräschare vader!
Idag vilas det garanteras, men i morgon är det dags igen! 15 km fartlek i lätt kuperad terräng! Jippi! Längtar redan!
Fåfängeträning 