Veckans andra pass bestod av 15 km fartlek med minst 8 fartökningar, så efter att ha velat angående var det skulle utföras så föll valet än en gång på Djurgårdskanalen.
Ute var det klart varmare än förväntat och jag förbannade mig för att jag valt t-shirt isf linne. Kände mig instängd och överhettad.
Vid Djurgårdsbrunnsbron sprang jag förbi en kille som såg ut att vila mellan intervaller. Han passerade mig efter en stund och jag hängde på, men efter typ 200 meter stannade han igen. Jag frågade vad han gjorde och han svarade tusingar i 4:20-tempo. Jag frågade om det var ok om jag hängde med på en och det var det. Vi satte av längs kanalen och det flöt fint i början, men efter ca 800 meter så tänkte jag ”det här kommer jag få sota för” många gånger den sista biten.
Väl klara tackade jag för mig och joggade vidare. Pulsen var skyhög, jag kände mig helt slut och hade 9 km kvar! Strålande! Värmen gjorde det inte bättre. Vilken idiot jag är!
Tog några korta gåpauser för att få ner pulsen och däremellan fick jag in ett par farthöjningar och lite jogg under den sista delen av passet. Det var en extremt trött Zebban som lyckades ta sig tillbax till kontoret.
Pulsmätningen fick total fnatt efter 10 km och visade ibland uppåt 200 bpm, även när jag gick. Ruskigt irriterande!
Passet slutade på 15 km @ 5:30 med ca 165 bpm (82%) snittpuls. Pulsen är en höftning.
Det tog ett bra tag innan jag var mig själv igen. Hoppas jag lärt mig något!
Klart du inte gör