Jag började skriva det här inlägget den 27 augusti, men i stället för att publicera det så fyllde jag bara på det med nästa pass. För att ”komma ifatt” så publicerar jag det nu i ett sjok.
27/8
Söndagar är normalt vikta åt långpass, men då jag går in i formtoppningsperioden så ersätts långpassen med distanspass.
På schemat för dagen stod 20 km i ett tempo som är 15-30 sekunder snabbare än distanspass per km, vilket betyder typ 5:00-5:30 för mig. Jag vet fortfarande inte riktigt hur snabbt jag ska springa mina distanspass, men typ 5:30-5:45 är nog nära sanningen.
Jag kom iväg ganska sent, runt 15-tiden. Precis när jag skulle gå genom dörren vände jag tillbaka och hämtade en lite plastpåse. Om det mot förmodan började regna så kunde jag skydda min iPhone som sitter på armen.
Styrde kosan mot Råstasjön och Lötsjön och lagom till jag kom dit så började det regna. Jag sprang runt sjöarna några varv medan regnet öste ned. Folk som blivit överraskade av regnet sökte skydd lite här och där. Själv kämpade jag på och lät inte regnet störa mig. Dock störde vattnet mina hörlurar, så efter en mil fick jag tyvärr stänga av Born to run.
Än en gång lät jag bli att titta på pulsen, utan litade helt på känslan. På klockan kunde jag se resterande distans och snittempo, vilket var allt jag behövde veta. Pulsmätningen visade sig fått totalt spel efter 8 km, ett problem som jag haft mycket av på sistone. Oftast händer det på slutet av passen, men ibland även i början. Skumt. Det förstör ju tyvärr snittpulsen, så jag får försöka uppskatta den istället.
Känslan under hela passet var riktigt bra och även om jag upplevde lite trötthet runt 15 km så skakade jag av mig det och körde på. Väl hemma summerade jag passet till 20 km @ 4:58 med ca 162 bpm (81%) snittpuls. Ett resultat jag är riktigt nöjd med.
Efter det passet och med tidigare liknande pass med samma resultat får mig att fundera på vad jag har för kapacitet. Om jag bara släpper tanken på pulsen och bara kör på känsla verkar det ju fungera riktigt bra. Hur länge kan jag hålla strax under 5-tempo? En halvmara är ju uppenbarligen inget problem, men en mara? Tål att utforskas framöver.
31/8
I tisdags körde jag ned till Skövde för att sova över och sen åka till Lidköping onsdag förmiddag. I Skövde passade jag på att springa från hotellet (Prisma) till Skultorp där jag växte upp. Fram till 15-årsåldern bodde jag där.
Egentligen skulle jag sprungit ett fartlekspass, men det blev mer ett snabbdistanspass med några fartökningar på slutet. Det var hursomhelst väldigt roligt att springa genom Skövde och Skultorp. Mycket har förändrats, men i det stora hela var det sig likt. 15 km @ 5:15 med ca 162 bpm (81%) snittpuls. Pulsmätningen fick spel första halvan, så jag får uppskatta medelpulsen.
2/9
I onsdags kväll kollade jag schemat för torsdagens pass och upptäckte till min fasa att jag bara skulle ”jogga 30 minuter”. Jag som var så sugen på att springa. Sagt och gjort så stack jag ut på ett ansträngningslöst pass till Haga och tillbax. Ganska mysigt trots allt. Efteråt körde jag ett kort styrkepass.
Jag flyttade fredagspasset till lördag då vi hämtade våra nya katter i fredags eftermiddag. Lattjo & Lajban är två honor av rasen Ragdoll. Mer om dem kanske kommer med tiden.
4/9
Efter frukost i lördags morse stack jag ut och körde det intervallpass jag skulle sprungit i fredags, dvs 4x 1 km @ 4:40 med 3 min gåvila. Det fick förläggas längs Brunnsviken ned till Haga och tillbaka. Ett typiskt formtoppningspass eftersom man bara springer några få intervaller och alltså inte tar ut sig. Passet gick utmärkt och det enda som störde var att högerfoten smärtar när jag går.
Min högerfot har varit ett stort problem på sistone och ett orosmoln inför Uppsala 100 den 18/9. Jag haltar rejält när jag går, eftersom det gör skitont att böja högerfoten. Förmodligen är det inte en stressfraktur, utan snarare en inflammation i en led eller liknande, men vad det än är så gör det ont. Det funkar dock utmärkt att springa, så jag får helt enkelt strunta i gåpauserna under Uppsala… 🙂
Fåfängeträning 