Ur askan i elden

Publicerat: januari 24, 2011 i Allmänt, Energi, Gnäll och ursäkter, Kosttillskott, Träning

Ännu en medelvecka har gått till ända och hårda veckan tar sin början. Nu är det inte långt kvar till TEC och det känns på flera sätt. Dels ökar träningsbelastningen och dels poppar TEC upp i huvudet i tid och otid, framförallt när det tar emot under ett pass. Då biter jag ihop och påminner mig själv om att TEC kommer bli ännu jävligare, så det är inte lönt att gnälla.

Veckans träning började med ett lugnt distanspass på löpbandet i måndags. 8 km i max 75% av maxpuls. Långpasset från söndagen hade inte lämnat några spår och passet flöt på bra. Detta pass gjorde jag på löpbandet.

I tisdags var det åter dags för backintervaller. Den här gången var det 6x 400 meter med 3 minuters vila som gällde. Värmde upp drygt 3 km innan jag satte fart. Intervallerna flöt på riktigt bra och jag lyckades hålla nästan identiskt tempo under varje intervall, samtidigt som jag lyckades ligga på gränsen rent ansträngningsmässigt och samtidigt orka alla intervallerna. Ett riktigt lyckat pass. Sa jag att jag ÄLSKAR backintervaller?

I onsdags var det dags för fjärde passet på lika många dagar. Kroppen kändes fortfarande fräsch, men mentalt så var jag lite extra trött. Jag hade besök av kollegor från England och hade kört omkring med dem under dagen samt suttit i möten.
Passet för dagen var ett 13 km distanspass (max 75%), så det var ganska skönt. Gick ned till gymet på kvällen och sprang medan jag tittade på TV. Helt ok.

Torsdagen var vilodag och det passade mig mer än bra. Efter ännu en dag med mina engelska kollegor så var det skönt att bara slappa efter jobbet. Nog för att jag älskar att träna, men ibland är det jävligt skönt att slippa. Trots det fick jag ångest för att jag inte tränade… Go figure.

I fredags var det dags igen och på schemat stod 13 km fartlek, ett pass som jag tidigare gjort på bandet några gånger med lyckat resultat, så det fick bli så igen. Värmde upp två kilometer och körde sen 500 meter fartökning (ca 4:45) följt av 500 meter jogg (ca 5:45), därefter 1 km fartökning (ca 5:00) följt av 500 meter jogg (ca 5:45). Följde det mönstret resten av passet och avslutade med en rejäl spurt. Min fotpod, som jag för övrigt har kalibrerat några gånger, beslöt sig för att inte fungera optimalt, medan pulsmätningen för en gångs skull fungerade ypperligt. Underligt.

Lördag var som vanligt vilodag vad gäller träningen.

I söndags var jag först och veckohandlade på morgonen. Väl hemma igen så städade jag lägenheten innan jag började förbereda mig inför dagens långpass. Glömde helt bort att äta mellanmål, så jag försökte kompensera genom att ta en Vespa och sen äta en näve nötter och russin. Fyllde ryggan med vatten och packade ned två gel samt Perpetuem Solids och gav mig sen av.
Det har blivit väldigt svårt att hitta inspirerande rundor på sistone. Vintern har gjort det än svårare då man plötsligt kan hamna på oplogade gångvägar och tvingas tillbaka eller långa omvägar.
Jag valde att springa mot Bergshamra och via Stocksund bort mot Djursholm. Efter Näsbypark sprang jag under E18 och hamnade plötsligt vid en sjö som kändes bekant. Jag hade kommit till TEC-spåret! Följde den en bit tills jag kom till cykelbanan ett stenkast från Ensta Krog. Följde cykelbanan mot Näsbypark och följde sen lite nya vägar och stigar tillbaka. Blev omsprungen av en ”äldre” kille strax efter Näsby Slott och han skulle uppenbarligen samma håll som jag, så jag tog rygg på honom. Låg ca 5-7 meter efter honom en halvmil tills han började krokna och jag gick upp bredvid honom i en backe. Frågade hur han mådde och så vips hade jag sällskap. Det visade sig att 47-åriga Johan var läkare men forskade numera på KI (typ nåt om hjärtat) höll på med triathlon på motionsnivå. Vi sprang ihop till Stocksund, där han bodde. Riktigt roligt att göra nya bekantskaper! Nu hade jag ca 5 km kvar, men krafterna var det inget fel på, tvärtom. Under passet hade jag ätit en gel och två Perpetuem Solids, total ca 150 kcal,  men led inte av nån energibrist, toppen!

Väl hemma vid porten kunde jag konstatera att passet blivit väldigt lyckat. Energimässigt hade det funkat jättebra och passet i sig var roligt då jag fått se helt nya områden samt stiftat en ny, om än flyktig, bekantskap. 35 km @ 5:56 med 148 bpm (74%) puls var ett kvitto på att formen var helt ok.

Nu väntar hårda veckan, det ska bli intressant!

 

 

kommentarer
  1. […] start på måndagen så inleddes träningsveckan med ett långpass. Söndagens långpass satt till viss del kvar i kroppen, men den kändes ändå förhållandevis smidig. Precis som dagen […]

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s