Förra veckans träning var den sista ”riktiga” träningsveckan och fr.o.m. tisdag så är jag inne i min formtoppningsperiod. Det kan låta lite pretentiöst för en amatör som jag, men faktum är att om man verkligen vill prestera optimalt så är formtoppning en förutsättning. Själva principen går ut på att sänka träningsmängden på ett kontrollerat sätt så att man på tävlingsdagen är så överjävligt sugen och laddad att kroppen nästan skriker efter att få prestera. Dessutom är man helt förhoppningsvis återhämtad, både fysiskt och mental, från lång tids träning och har fyllda energidepåer. Det är även under formtoppning som risken för att åka på sjukdomar är som störst, så det gäller att vara försiktig.
Nedtrappning
Träningen gick bra förra veckan. Började veckan med ett kortare långpass om 26 km. Planen var egentligen var att springa 30 km, men pga problem med magen fick jag korta ned det. Dock stod det 25-30 km i schemat, så jag gjorde det jag skulle.
I tisdags var det dags för mitt favoritpass igen, dvs backintervaller. 8x 35 sekunder med 2 minuters vila. Ett riktigt underbart pass som lämnade sköna spår i form av träningsvärk i övre delen av rumpmusklerna. Klämde även in ett pass med kettlebells innan middagen. En bra dag.
Efter onsdagens vila var det skönt att ge sig ut på ett 13 km distanspass i 75% av HRmax. Det förlade jag runt Lötsjön där det var hyfsat torrt, även om mycket smältvatten hade samlats på sina ställen. Hade svårt att hålla ner tempot med mina pigga ben, men lyckades ändå hålla pulsen i schack. Innan middag blev det ett kettlebellpass igen. Tyvärr slutade mitt pulsbälte att fungera mitt i passet och trots batteribyte så fick jag inte liv i eländet.
I fredags fegade jag lite och körde det planerade distanspasset på bandet. Det blåste så förbaskat ute. 3 km i distanstempo, 6 km lite snabbare och de sista 3 km i distanstempo. Ingen pulsmätning, vilket störde mig en hel del, men jag fick stå ut. Ett helt ok pass annars.
Söndagens långpass blev en lite sorglig avslutning på veckan. Dels fick jag springa utan pulsmätning, men det hade jag nästan vant mig vid. De första 20 km gick ok, men sen började magen att krångla. Uppsökte Fältöverstens toalett, men väl ute på Valhallavägen så fick jag ont igen. Beslöt mig för att springa raka vägen hem så gott det gick och gå fick jag göra med jämna mellanrum. Det var med nöd och näppe som jag klarade mig hem. Skrapade ihop drygt 30 km, dvs 5 km kort. Inte hela världen kan tyckas, men jag hatar verkligen att inte slutföra ett planerat pass. Hade dock inget val.
Med detta passet gjort återstod endast ett kortare långpass i måndags för att kunna sätta punkt för träningen inför TEC och fokusera på formtoppningen. Nu blir det mer fokus på kontrollerad nedtrappning och lite mer träning i form av kettlebell och stabilitet.
Fåfängeträning 