Livet efter TEC – fler reflektioner

Publicerat: april 14, 2011 i Allmänt, Lopp, TEC, Träning

Suger på karamellen lite till

Fortfarande handlar mycket av mina tankar om helgens upplevelser. Jag vill inte släppa taget riktigt ännu, utan fortsätter att gå tillbaka till olika saker som triggar känslor. Kan fortfarande känna mig lite gråtmild när jag tänker tillbaka på några av de mest känsloladdade ögonblicken. Det lustigaste är att själva målgången blev så odramatisk. Jag som fortfarande kan bli tårögd när jag kommer in på Stadion under Stockholm Marathon, som i sammanhanget är en fis i rymden. På TEC var det bara över. Visst var jag trött och glad att vara i mål, men man kunde nog inte uppfatta det som om jag uppnått ett av mina största mål i livet, så här långt vill säga. Det var inte heller antiklimax, utan bara slut. Som en djup suck liksom.

Nu har jag haft några dagar på mig att smälta intrycken och det känns fortfarande toppen. Jag kan inte riktigt förstå att jag har gjort det dock. Känns lite overkligt.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Resultaten klara!

Nu har äntligen resultaten presenterats! Jag kom på 17:e plats (21:a plats totalt) av de drygt 60 startande i 100 miles i herrklassen. Endast 35 st herrar genomförde 100 miles, medan de flesta av de andra ”böt distans” som det heter, vilket i min bok betyder att man brutit loppet. Jag bröt efter 9 mil förra året och fick en placering i 50 milesklassen, men jag räknar det som att jag bröt. Har man anmält sig till en distans och inte slutför den så bryter, inte byter, man. Dock är det ju väldigt snällt av Jan & Co att tillåta byten. Man kan ju faktiskt byta upp sig också, jag vet dock inte om nån gjorde det i år, förutom Jan förstås.

När jag ser tiderna för dem innan mig i listan så blir jag enormt peppad inför nästa år. Då ska allt förhoppningsvis stämma och jag kan få göra ett ”perfekt” lopp så att säga. Inte för att jag klagar på hur jag genomförde det i år, men det finns alltid saker man kan göra bättre. Vad gäller support och pacing så finns inget att förbättra dock, den var helt perfekt!

Mörbultad

Efter några dagars total vila var det dags att utnyttja det presentkort på Sturebadet Haga som jag fick på Fars Dag. Jag bokade in en klassisk svensk massage om 80 minuter. Glad i hågen begav jag mig till Sturebadet med förhoppningen om en skön och avslappnande stund. Jag kunde inte ha mer fel. Killen som masserade mig hade dels rejäla nypor och dels visade sig min kropp innehålla en miljard ömma punkter. Jag låg och vred mig som en ål på britsen. Önskar nästan att jag hade på mig min pulsklocka för det är att räkna som ett rejält pass! Både den ena och andra svordomen slank över mina läppar, något massören tyckte var jätteroligt. Efter 80 minuters tortyr var det på lätt skakiga ben och snurrigt huvud som jag tackade för mig och gick därifrån. Vilken pärs! Det är nog bra om jag gör detta lite oftare så behöver det inte göra så ont varje gång.

På’t igen

Planen var att gå ned på gymet och köra 30 minuter på crosstrainern idag. När jag hämtat min dotter på skolan så ville hon hitta på något, så istället bytte jag om till löparkläder och vi gav oss ut i det fina vädret, hon på cykel. Sprang längs Brunnsviken i 15 minuter och vände sen tillbaka igen. Det var ett väldigt lugnt tempo och jag kände efter ordentligt, men kroppen visade inga tecken på att den sprungit över 160 km för några dagar sen. Alicia snackade på och vi hade en mysig stund tillsammans. Klart bättre än att stå på gymet! Kanske t o m ger mig ut en sväng i morgon åxå, vi får väl se 🙂

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s