Fåfängeträning

Onsdagens kettlebellpass ställde till det ganska rejält i kroppen. Jag märkte det redan på eftermiddagen när jag sprang med Janica, men det var först i torsdags som värken kom på allvar. Jag hade iofs räknat med lite värk, men att det skulle sitta i så länge trodde jag inte.
Idag är det lördag och jag har fortfarande väldigt ont på insida lår. Största boven är, som vanligt, utfallen. Jag får alltid fruktansvärd träningsvärk av dem när jag inte gjort dem på ett tag. Uppenbarligen måste jag göra dem oftare.

De ingick förut i de prehabövningar jag gjorde varje vardagsmorgon, men de slutade jag göra när jag började med kettlebells eftersom de ingick där. Nu funtar jag på att börja göra dem varje morgon igen och ta bort dem ur kettlebellprogrammet.

Träningsvärken var så svår att jag fick ställa in mitt backintervallpass i fredags! Jag som älskar backintervaller. Funderade på om jag kunde klämma in dem idag istället, men det funkar dåligt med resten av schemat. Jag har långpass, kort långpass och backintervaller planerat fr.o.m. I morgon, så det skulle bli för många pass i rad. Dessutom går jag fortfarande som Zeb Macahan…

För att döva ångesten för det uteblivna passet så gjorde jag Prehab-övningar och styrka istället i fredags, vilket hjälpte litegrann. Jag hatar att behöva ställa inpass, men ibland går det ju helt enkelt inte att genomföra.

Förhoppningen inför morgondagens långpass är att springa första biten med Janica och sen fortsätta ensam. Det är bara 25 km inplanerat totalt, så nåt vidare långpass är det inte att tala om. Just inför marathon finns det ju heller ingen anledning att dra iväg på några 50 km pass.

Vi får väl se hur kroppen fungerar i morgon…