Fåfängeträning

Träningsvärken förra veckan klingade till slut av, åtminstone så mycket att jag kunde genomföra söndagens långpass. Det var å andra sidan ett väldigt roligt pass. Jag, Janica och Alicia (på cykel) gav oss av från Frösunda längs Brunnsviken ned till Haga Forum, där vi vände tillbaka hemåt samma väg. Janica var inte så pigg som hon hade hoppats, men gnällde aldrig utan pinnade på. Flera gånger fick jag påminna henne om att ta det försiktigt. Jag berättade aldrig hur långt hon sprungit eller hur långt det var kvar, tyckte det var bättre att hon inta hade koll på det. När vi nästan var hemma så föreslog jag en liten omväg så skulle det bli ”styvt 8 km”. I själva verket hade vi sprungit 9,5 km. Janica ville naturligtvis springa längre än sist, vilket var 8 km, så hon sa ja till omvägen. När klockan pep för 10 km så berättade jag att hon passerat milen. Hon förstod först inte, eftersom hon trodde att hon sprungit ”styvt 8 km”, men när det gick upp för henne att hon på sitt tredje löppass för i år tangerat milen så blev hon glad. Snittempot blev smått otroliga 6:33!

Själv sprang jag ganska många pass innan jag sprang min första mil. Det tog några månader med 2-3 löppass i veckan om jag inte minns fel, så jag är imponerad över hur seg och stark Janica är.

Efter vår pass så slängde jag på mig en lite varmare undertröja och fortsatte mitt långpass. Jag hade 15 km kvar att göra och det fick bli en runda runt Brunnsviken. Vädret var inte jätteskönt, men ganska ok ändå. Kroppen kändes ”sådär”, tyckte det var ganska segt att springa. Kanske var det avsaknaden av sällskap som gjorde det, vem vet. Fick hursomhelst ihop mina 25 km och var nöjd med det. 25 km @ 6:09 summerades passet till. Negativ split med andra ord, då första milen låg på 6:33 och sista 1,5 milen på 5:32. Kanske inte konstigt att det kändes segt?

Distanspass Ursvik

Nästa pass var i måndags, närmare bestämt 15 km i långpasstempo. Satte av mot Ursvik, mest för att undvika den envisa och lite kalla vinden. Inne i skogen brukar det vara varmare och mindre vind. Följde sedan milspåret fram till starten och därifrån blev det lätta 5:an tills den kom till bron vid Ulriksdal. Sen var det bara några kilometer hem.

Passet kändes helt ok, men känslan av seghet fanns kvar i kroppen. Tur att det var långpasstempo som gällde, så jag ”slapp” prestera med den känslan. 15 km @ 5:57 blev det, precis lagom.

Idag vaknade Stockholm upp till fallande snö. Det var inte lite heller, utan rejäla flingor som föll under morgonen. Fram till 9-tiden höll det på, men som tur var så smällte de bort och lämnade inte många spår efter sig. Temperaturen höll sig runt 2-3 grader, så det var med viss tveksamhet jag såg fram emot dagens backintervaller. När klockan så slog 11 så drog jag på mig rejält med kläder för att klara av vädret och temperaturen. På schemat stod mitt favoritpass, 10x 35 sekunder med 3 minuters vila. Eftersom vilan var så lång så behövde jag ha varma kläder, det vet jag av erfarenhet. Höll på att frysa ihjäl sist.

Värmde upp drygt 2 km och stretchade lite halvhjärtat innan jag började beta av intervallerna. En efter en gjordes och trots att det var gristungt så är de så korta att det aldrig gör ont. 3 minuters vila känns nästan evigt och jag hann att kallna ordentligt innan det var dags för nästa. 7:e intervallen var nog den tyngsta, sen visste jag att jag var hemma och kunde med relativ lätthet riva av de sista innan jag joggade hemåt. Precis när jag gav mig av hemåt kom regn och hagel som på beställning! Vilken jävla tur att det inte kom tidigare! Jag tog den kortaste vägen hem kan jag säga.

Hemma vid porten stretchade jag och summerade passet. Snittade 3:50 under intervallerna och bortsett från 5:e intervallen så höll jag mig inom +/- 5 sek, vilket jag är extra nöjd med. Ett bra och väl genomfört pass!

Nu blir det en dags vila och lite resande. Åker till Århus i morgon och sover sen i Malmö till torsdag innan jag åker hem igen. Packar träningskläder och siktar på ett morgonpass på torsdag, vi får se om det lyckas.