Nu har det gått några dagar sen loppet och jag har haft lite tid att analysera och fundera på hur jag presterade. Jag är ju inte nöjd med att jag klev av tidigt, men samtidigt insåg jag att 100 km trots allt är en ok sträcka att springa. Jag har bara data från min Garmin och den visar ca 3 procent fel, men ger åtminstone en hyfsad bild över tider och tempo. Det tog ca 11:45h till 95 km, sen ytterligare 1:20h de sista 5,2 km. Stannade och pratade med Magnus en del, vilket förklarar varför så mycket tid gick på slutet. Bortsett från det så låg jag i princip perfekt på plan fram till 95 km vilket fortfarande glädjer mig. Det är viktigt att se de positiva sakerna och inte fokusera på det negativa. Jag lärde mig en massa saker under helgen lopp, saker som jag förhoppningsvis bär med mig inför och under framtida lopp.
Hade möte med Andreas i veckan och vi pratade av naturliga skäl mest om loppet, men även en del om kommande målsättningar och hans nästa lopp som är Spartathlon. Jag har analyserat mitt lopp in i minsta detalj och insett att jag förmodligen ”gav upp” lite väl lätt. Även om magen, och då pratar jag om magsäcken och framförallt magmunnen, inte tillät mig att springa så kunde jag varit lite mer vidsynt i att hitta lösningar. Jag kunde ju suttit still en stund och fått massage t ex för att sen testa igen. Det kanske inte hade hjälpt, men det hade varit värt att testa iallafall. Nu tror jag inte att jag hade kunnat fortsätta springa oavsett vad jag hade gjort, det hade gått för långt med magen och jag hade känningar i flera dagar efteråt, som om jag fått ett hårt slag i solarplexus ungefär.
Under mina gåpauser i Skövde fick jag ont i vänster fot. Något som förvärrades under hela loppet, men inte blev en showstopper i sig. Jag har haft det tidigare några gånger och det är förmodligen en led som är irriterad. När jag gick upp i lördags morse var foten svullen och jag hade en stor rodnad och det gjorde ganska ont att gå.
Jag vet att jag har exceptionellt vackra fötter, min fru påpekar det ofta.
Jag beslöt mig för att vila foten ordentligt innan jag gav mig på nån löpning igen. Idag kände jag ändå att det var dags att komma ut på en liten runda, oavsett hur foten kändes. Vid lunch snörde jag så på mig skorna och gav mig ut. Det blev ett distanspass t o r Haga som vanligt. Kroppen var rejält pigg efter fem dagars vila och jag hade ordentligt studs i steget. Värre var det med flåset som inte alls var på samma humör som kroppen. Det blev hursomhelst 8,5 km @ 5:30 med 158 bpm (79%) snittpuls. Oavsett resultatet så var det förbaskat skönt att komma ut och röra på sig, det känns som en evighet har gått sen Skövde, även om det samtidigt varit både skönt att lata sig lite och välgörande för kroppen att hinna hela sig ordentligt (bortsett från foten då).
Efter löpningen hade jag ont i foten igen, så vi får väl se om det blir ett besök till kiropraktor-Jenny så småningom, hon kanske kan rätta till det som är fel. Jag låter det bero några dagar till och tar sen beslutet.
Fåfängeträning 
Verkligen synd att magen pajade. Det syntes att du jobbade på mycket systematiskt i början och att du fick problem senare. När det gäller din fotled så kanske den har påverkats av banans dosering inåt. Jag hade problem med det i början av loppet med lite smärtor i underbenet. Lyckligtvis försvann det efter någon timme.
/ Per J. Sundsvall
Tack! Du gjorde ett fantastiskt bra lopp, grattis! Jag vet inte vad som påverkade foten, men jag misstänker att det var ovanan vid det flacka underlaget och all gång från start som påverkade mest. Det var ju första gången jag sprang en längre sträcka på bana, har sprungit en knapp mil på bana tidigare, så det blev lite av ett test i allmänhet. Nu vet jag hur det känns och hur kroppen reagerar på det, så nästa lopp kan jag komma mer förberedd inför. Vad gäller magen så är det ju ett lotteri egentligen. De flesta har ju mer eller mindre problem med magen under långlopp medan jag har varit förskonad hittills, så det kanske var min tur.