Det kändes som att börja om från början när jag gav mig ut på förmmidagenidag. Under december har jag bara skrapat ihop ca 30 km totalt, så jag ligger ganska långt efter min ”plan” om 200 km för månaden.
Att det är nästan 10 grader varmt på annandagen hör ju inte till vanligheterna, och det var extra skönt att dra på mig tunna tights, tunns underställströja och tunn vindjacka. Inte en massa bylsiga och tjocka kläder som förtar löpkänslan.
Eftersom jag inte sprungit så mycket på sistone så tog jag min sedvanliga runda längs Brunnsviken ned till Haga och tillbaka för att känna efter och kunna vända hemåt om det kändes fel. Allt kändes dock toppen och jag höll ett hyggligt tempo under hela passet utan att känna mig speciellt ansträngd. Det enda som kändes var vaderna som blev lite stela på slutet.
11 km i 5:20-tempo blev det så till slut och det kändes riktigt bra. Känslan under själva rundan var precis lagom ansträngande och jag trodde att jag låg runt 5:40-tempo, så resultatet var en glad överraskning. Jag är alltså inte HELT ur slag.
Andreas skickade mitt senaste schema för några dagar sedan och det kommer bli hårt fram till TEC. Under vårt senaste möte satte vi upp lite ramar för min träning och målsättning och jag bad Andreas att öka ”belastningen”, vilket i praktiken kommer betyda ett högre tempo under mina distanspass, vilka står för ca 75% av mina pass. Schemat jag fick är tufft, men samtidigt älskar jag att få pressa mig och att få se resultatet av träningen. Lite blodsmak i munnen ibland lär inte skada…
Kommande vecka är första veckan på nya schemat. Med tanke på att jag inte tränat så mycket på länge så blir det lite av en chockstart för kroppen, men det får den ta. Nu kör vi!
Insjön i Haga är nu borta, så man kommer fram ordentligt.
Fåfängeträning 