Det blåste halv storm när jag gav mig ut på veckans andra löptur idag vid lunch. Solen sken, vilket kändes lite ovanligt. Dock var det blåsten som gav det mest bestående intrycket. Under min tur runt Brunnsviken så fick vinden mig ur balans vid ett flertal tillfällen. Några gånger kunde jag nästan luta mig mot den!
Motvind var bland det värsta jag visste när jag var färsk löpare, t.o.m. värre än regn. Numera är nog just regn en av få saker jag ogillar när jag springer, åtminstone om det är typ under 5 grader och regnar, för då kyls man ned så snabbt.
Dagens pass gick hursomhelst alldeles utmärkt. Mina vader var rejält stela efter gårdagens pass, men de mjuknade efter nån kilometer. Jag sprang i ett lagom ansträngande tempo, lite snabbare än det tempo jag brukade springa mina distanspass tidigare. Ibland slog jag av på tempot några sekunder för att aktivt återhämta mig, vilket även lurar hjärnan lite
En av de förändringar vi har gjort i träningen är att höja tempot under mina vanliga distanspass och istället lägga in lätta distanspass, vilket motsvarar mina gamla distanspass, som avlastning under tuffare veckor.
Dagens pass summerades 14 km @ 5:25. Ansträngningsgraden var en stark 6:a, men det är samtidigt både svårt och missvisande att gå på känsla efter att ha vilat länge samt fortfarande bära på en snuva.
Efter passet stelnade vaderna till nya nivåer på stelhetsskalan. Fattar inte vad det beror på, har jag vilat bort styrkan i vaderna? Det blir till att göra allehanda vadövningar framöver. Träningsprogrammet på Xboxen/Kinect är en bra början, det får det bli i morgon.