En ganska hygglig vecka ligger bakom mig, om än utan storverk så känns det som jag är tillbaka till det normala. Träningen har flutit på bra, trots att vädrets Kung Bore gjort sitt bästa för att spoliera så har jag lyckats genomföra den mesta träningen utan mankemang.
I måndags var jag hemma med min sjuka dotter och fick skjuta på träningen till sen eftermiddag när Janica var på väg hem. Stack ned på gymet och planen var 14 km stegrande. Väl på bandet funkade inte fotpoden och eftersom bandet är okalibrerat så fick jag gissa. Det blev en timme och ca 11 km. När jag kom hem insåg jag att inget var fel på fotpoden, det var jag som stängt av kommunikationen i klockan. Nåja…
I tisdags stack jag ut på en lugn 12:a på lunchen. Bävade lite på morgonen och var lite inne på att köra bandet, men solen sken och temperaturen steg, så det var riktigt härligt när jag väl kom ut.
I torsdags var det dags för ännu ett stegrande pass och den här gången fick jag till det med fotpoden. Startade lugnt och ökade lite varje kilometer tills jag nådde 4:45-tempo på slutet. Skulle nog antingen startat lite snabbare eller ökat lite mer, men nu blev det som det blev. Ett bra pass i övrigt, men inte vidare slitigt på slutet som det skulle varit.
Söndagens långpass fick pga Alicias födelsekalas flyttas till lördagen. Jag hängde med Janica till Balance i Solna och ”provtränade” på deras band, lite skönare än de -17 som rådde ute. Det blev tyvärr lite ont om tid så jag fick nöja mig med 18 km isf planerade 25 km. Ibland blir det inte som man tänkt sig helt enkelt.
I morse bar det av till Danmark där jag ska medverka på en av mina kunders konferenser. Jag packade naturligtvis träningskläder i hopp om att hinna klämma in mitt planerade distanspass om 15 km. Eftersom jag hade dålig koll på det lokala vädret kollade jag webkameror och såg att det låg snö och enligt väderprognosen skulle det vara 4-8 minusgrader.
Väl på plats i Holte, ca 30 minuter norr om Köpenhamn, så färdigställde jag min presentation innan jag svidade om och jag mig ut. Det var nära att jag fegade ur, men jag tog mig i örat. Vinden var isande kall, men solen sken, så det värmde lite. Jag följde en huvudväg med planen att åtminstone springa 5 km och sen vända tillbaka, för att fortsätta förbi hotellet och lägga till så mycket jag kände.
Löpningen flöt på fint och trots ca 15 cm snö överallt så var cykelvägarna föredömligt rena, det ser man aldrig i Solna. Jag sprang genom Birkerød och landskapet var böljande vackert. Långa backar upp- och nedför. När jag vände efter 5 km så insåg jag hur kallt det egentligen var. Jag hade haft medvind och nu sved det fint i ansiktet! Drog upp buffen över underkäken och kinderna, såg nog inte klok ut. Pulsmätningen fick spel mitt i passet, något som jag nästan vant mig vid på sistone. Garmin verkar inte kunna göra pålitliga pulsband tyvärr, har nog avverkat 4 st hittills.
Passerade hotellet efter 10 km och fortsatte mot Holte. Efter 12,5 km vände jag tillbaka och väl utanför hotellet kunde jag klappa mig på axeln för ”job well done”.
Den mentala förhandling som pågått under hela dagen hade till slut utmynnat i att jag slutfört det jag skulle, vilket kändes extra skönt!
Strax ska jag träffa övriga deltagare för en välförtjänt middag, det ser jag fram emot!
Önskar jag hade haft tid att fotografera alla vackra vyer jag passerade. Landskapet är helt fantastiskt böljande!
Fåfängeträning 