Jag var lite smått nervös när jag gav mig ut i söndags vid lunchtid. Skulle det kännas likadant som det gjort den senaste tiden? Laddade handjagaren med Endurolytes Fizz och tog med mig en gel för säkerhets skull, i övrigt förlitade jag mig på energiförråden som fanns i kroppen. Jag hade ”kolhydratladdat” på lördagen mha godis, så förråden borde vara fulla tyckte jag.
Jag testade vilopulsen när jag vaknade. Strax över 50 bpm var bara några slag över mitt normala 46 bpm, så det kändes som jag började komma tillbax.
Styrde kosan mot kollis i Bromma för att hämta upp ett par av Alicia överdragsbyxor som hon glömt. 7 km senare var jag där och kroppen kändes toppen så långt. Fortsatte via Bällstaån, över E18 till Rissne och följde Kymlingelänken mot Ursvik. Smet i genom ett stängsel och förvillade in mig på ett område utan utgång, så jag fick leta mig ut igen och hamnade till slut på motionsspåret i Ursvik. Fick lite löpning i obanad terräng på köpet, men det var bara roligt!
Under hela passet kändes allting som vanligt, men jag vågade inte ropa hej förrän jag var hemma och kunde summera hela passet. Målet för dagen var 20 km, men tack vare min felspringning blev det lite längre och klockan stannade på drygt 21 km. Med 5:50-tempo och 150 bpm (75%) i snitt verkade allt vara som det brukade och jag kunde vara lite hoppfull. Kanske jag är på väg tillbaka nu?
Fåfängeträning 