Idag var det dags att åter knyta bekantskapen med en gammal bekant, nämligen långa backintervaller. Det är nog typ 1,5 år sen sist tror jag och då var det vinter om jag inte minns fel. Idag var det definitivt inte vinter, utan högsommarvärme som mötte mig när jag kom ut på lunchen. I schemat stod det 5-8 intervaller med 3 minuters vila, så jag programmerade in 8 intervaller i min klocka och gav mig av.
Värmde upp genom att springa knappt 3 km till backen mellan Haga Norra och Haga Södra. Där finns den enda backen i närheten som är 400+ meter och relativt jämn. Värmen var högst påtaglig och eftersom jag inte hunnit bli värmevan ännu så bävade jag lite inför intervallerna.
Första intervallen gick lite stolpigt och den kändes väldigt lång, men efter andra och tredje började jag bli van. Dock kände jag ganska tidigt att 5 intervaller förmodligen skulle räcka. Just den 5:e intervallen var den tyngsta och när jag avslutat den överlade med mig själv en stund innan jag beslöt mig för att springa en intervall till. När den 6:e intervallen avslutats var det lika bra att bita ihop och göra de sista två. Det kändes lite vekt att ge upp lixom. Sagt och gjort kämpade jag mig i genom de sista två och kunde med högt huvud (nåja, mentalt iaf) springa hem igen.
Väl hemma var det intressant att kolla hur passet förlöpt. Första intervallen gick i lite för snabba 4:03. Sen gick det 1-4 sekunder långsammare för varje intervall, bortsett från den sista som var nån sekund snabbare än den innan. Det syns tydligt på siffrorna att jag blev tröttare och tröttare. Jag brukar normalt gå som en klocka på intervaller, men idag släpade den klockan efter uppenbarligen.
Igår fick jag till en timme Kettlebell- och styrketräning, så nu börjar jag få kontinuitet. En gång i vecka räcker ju kanske inte så långt, men det är en bra början iaf. Planen för morgondagen är att upprepa det passet igen.
Fåfängeträning 