Har nu varit hemma drygt en vecka och saknaden av NYC är fortfarande stark. Det bli ju gärna att man hamnar i nåt sorts vakuum när man är på semester, vardagen försvinner helt och man har ett bekymmersfritt liv i några veckor. En vecka i NYC räcker ju heller inte så långt, det är en stor stad att utforska och man hinner bara skrapa på ytan när man är där så kort tid. Dock fick vi en helt fantastisk vecka, så det kan jag leva på ett tag framöver.
För att ge Alicia lite smak av det vi fick i NYC så gjorde jag amerikanska pannkakor till frukost i lördags. Det var uppskattat må ni tro. Vi fick stoppa henne från att äta för mycket. Själv storknar jag nästan efter tre pannkakor och Janica lyckades bara få ner två. Alicia hade om lätt kunnat trycka i sig både fyra och fem! Bottenlös!
Träningen har funkat ganska ok trots allt. Vi kom hem måndag morgon och på eftermiddagen tog vi en rask promenad för att piggna på oss lite. Sprang ett distanspass på tisdag lunch. Tog en rask promenad med Janica på onsdag kväll och en själv på torsdag morgon, för att på lunchen springa 12 km stege. All promenad är naturligtvis för att jag köpte Fitbit och har insett att jag behöver röra mig mer i vardagen, bortsett från löpningen. Det är förmodligen nyhetens behag, men kul är det hursomhelst.
I söndags gav jag mig ut på ett kort långpass. Från Brommaplan sprang jag över tranebergsbron, västerbron, genom gamla stan och sen tillbaka via norr mälarstrand och tranebergsbron. Allt flöt på perfekt, nästan ansträngningslöst. Kändes konstigt med tanke på hur det känts på sistone. Dessutom har jag inte sprungit längre än just 13 km sen innan semestern. Trots det fortsatte det att flyta på och väl tillbaka på kollis kunde jag summera passet till 20 km @ 5:30. Toppen!
Formen är förhoppningsvis på g, men det lär ta några veckor. Jag har dock ingen brådska, tids nog kommer den att infinna sig.
Fåfängeträning 