Fåfängeträning

Vid 10-snåret kom jag iväg på mitt första långpass på väääldigt länge, något jag sett fram emot ett tag. Frukosten hade inte riktigt lagt sig ännu, men pga tidspress så fanns det nte utrymme att vänta på att magsäcken gjort färdigt sitt jobb.
Hade med mig en handjagare (Ultraspire Pocket) med drygt tre timmars Perpetuem, samt en rygga med 2 liter vatten. Planen var att spendera ca 3,5 timmar i Ursvik.
Uppehåll, mulet och knappt 20 grader var vädret som höll mig sällskap, vilket var snudd på perfekt. Lite lerigt på sina ställen, men även i Ursviks spår var det förhållandevis torrt.

Jag tog det lugnt och gick i alla ”riktiga” backar för att hålla nere pulsen och spara på krafterna. Det tog drygt 5 km innan jag kände att jag var med i matchen. Det märktes tydligt att jag har en veckas hård träning bakom mig.

Vid 11 km brann det till i ankeln och när jag tittar ned sitter det en geting mellan plös och hud! Jag får snabbt bort den, men skadan är redan gjord. Getingstucken? WTF??? Vad är oddsen? Stannar och inspekterar skadorna och ser hur ankeln snabbt svullnar upp och det bultar av smärta där getingen stucket. Jag funderar snabbt på mina alternativ, men beslutar att fortsätta springa en bit för att känna efter hur det känns. Ganska snabbt inser jag att det är bättre att vända hemåt. Sticket sitter så det kläms när jag springer, så det är lika bra. Det var det långpasset det.

Joggar och går så gått det går. Snart kommer spöregnet också, vilket liksom var pricken över i. Jag inser att jag sprungit ifrån mina helnycklar och Janica är på gymet, så jag får möta upp med henne på vägen. Då har det som tur är slutat regna, men jag är blöt in på själen redan. Tur att det inte var så kallt idag.

Ankeln är svullen och värker, men nu ska jag bara ta det lugnt resten av dagen, så förhoppningen är att det lägger sig till i morgon så jag kan springa och träna Insanity som vanligt.
Tröstar mig mer att jag fått till en bra träningsvecka, inklusive Bellmanstafetten, så jag är hyggligt nöjd ändå.