Inlägg märkta ‘intervaller’

Senaste veckorna har flutit på riktigt bra träningsmässigt. Förra veckans höjdpunkt var ett pass med tusingar, närmare bestämt 8 st tusingar med 3 minuters vila emellan. Det passet bävade jag lite inför, men väl igång så flöt det på bra. Jag värmde upp ca 2,5 km genom att springa till Lötsjön, där jag sen rev av intervall efter intervall. Snittempot hamnade runt 4:35, vilket var klart godkänt för mig. Jag programmerade inte in tempot i klockan som jag brukar, utan försökte istället känna tempot. Hade en avvikelse på ca +/- 5 sekunder, så det funkade bra.

I söndags var det dags att köra det första av tre lite snabbare långpass. Det första var ett 24 km nära distanstempo. Det blev en sväng runt Brunnsviken och sen upp längs Edsviken och tillbaka. Passet flöt på fint och kändes bra hela tiden. Hade med mig vatten och även några gel som backup om energin skulle tryta. Vädret var bättre än under lördagen, när alla Stockholm Maraton-löpare fick sig en rejäl dos med elände, men bjöd ändå på en hel del variation i form av regn, sol, vind, kyla och värme om vartannat. Intressant kan man säga. Lördagens skitväder hade lämnat en hel del spår efter sig längs min runda i form av nedblåsta träd och grenar.

I går var det dags för ytterligare ett pass som jag bävar lite inför, nämligen Stege. Starta långsamt och öka, de sista två ska ”göra ont”. 14 km stod på schemat, så det var bara att bita ihop och göra sitt jobb. Startade extra lugnt för att värma upp ordentligt och ökade sen lite varje kilometer. Sprang längs Brunnsviken ned till Haga och förbi Bellevueparken och vände tillbaka efter 7 km. Tempot hade då nått 5 min/km och regeln är att varje kilometer ska vara snabbare än den förra. Det svåra är att öka precis lagom mycket, för det är lätt att ta i för mycket och då vara tvungen att öka ÄNNU mer kan vara svårt eller t o m omöjligt. Jag gjorde just det misstaget och fick se mina tider plana ut. Nästa gång programmerar jag nog min klocka…

Trots att stegen inte blev perfekt så är jag ändå nöjd med resultatet. Vid Haga Slott, vid ca 11 km, infann sig en riktigt skön känsla där jag flöt fram i 4:45-tempo, näst intill ansträngningsfritt. Jag var i Zonen, en grym känsla! Den senaste tidens tempohöjning har gett bra resultat. Kroppen och knoppen hanterar den ökade belastningen riktigt bra, men det känns att det sliter mer. Jag har oftare träningsvärk, men det beror även på att jag kör kettlebell- och styrketräning på mina löpfria dagar. Den totala träningsvolymen har ökat ganska rejält senaste månaden och jag ser resultatet i både tider och i spegeln. 😀

Idag blir det vilodag då dagen är fylld av andra aktiviteter. I eftermiddag ska vi gå ett tåg från Kungsträdgården till Skansen tillsammans med bl.a. Barncancerfonden där min fru jobbar. Generalsekreteraren ska motta en fana av kungen och det är en massa uppträdanden i samband med Nationaldagsfirandet. Hoppas att det blir ok väder!

 

 

Intervalldags
När man diskuterar intervaller så är de flesta ganska avigt inställda till dem. Intervaller är oftast förknippat med mjölksyra, blodsmak i munnen, utmattning etc. Själv tycker jag att korta (400-1000 meter) intervaller är ok, eftersom pinan är ganska kort, medan långa intervaller inte är några favoriter.

I tisdags kväll var det dags att leta upp en 400 m lång backe att springa intervaller i. Valet föll på cykelvägen som går parallellt med E4 upp mot Haga Norra. Enligt kartan skulle den räcka till med råge. Lutningen är uppskattningsvis ca 4-6%. Värmde upp ca 2,5 km och körde sen 7 st intervaller med gå/joggvila tillbaka till startpunkten. Jag höll ganska god fart, men det kändes ändå inte riktigt så jobbigt som jag hade fruktat. BAcken var aningens för kort och sista 20-30 meterna planade ut, så där fick jag istället öka takten lite.

Det är ju alltid lite svårt att hitta tempot i början, det är lätt att antingen springa för fort och bränna all energi i början, eller så springer man för långsamt och får inte ut den önskade träningseffekten.
Hursomhelst så valde jag att ligga på en ansträngningsnivå som hela tiden låg på ”gränsen” till vad jag kände skulle hålla sträckan ut. Jag fokuserade även en hel del på min hållning och mitt steg. Sista biten på varje intervall kändes precis så jobbig som den skulle, vilket blev ett bevis på att jag låg rätt.

Efter avslutat pass sprang jag hem, ivrig att ladda upp passet till datorn för analys. Intervallerna hamnade på 4:09, 4:14, 4:16, 4:11, 4:16, 4:21 och 4:13. Snitttempot hamnade på ca 4:14, vilket jag är helnöjd med, och maxpulsen nådde ca 185 bpm (92%) vilket också är ganska ”lagom”.

Efteråt saknade jag lite känslan av att jag hade tagit ut mig tillräckligt och jag funderade en del på detta. Kanske skulle jag valt en brantare backe? Tog jag i tillräckligt? Svaret kom ett dygn senare när träningsvärken satte in.  Det var längesen jag hade träningsvärk från löpning, så det var välkommet! Nu vet jag iaf att träningen tog!
Nästa planerade backträning är de kortare 35 sekundersintervallerna som jag gjort tidigare. Det passet tänker jag nog förlägga i en brant backe, men det blir ett senare inlägg.


Vaccinerad
I morse tog jag vaccinet emot svininfluensan, så kvällens planerade distanspass på 18 km är lite i farozonen. Om allt känns bra så genomför jag det nog, men vid minsta tecken på symptom så får jag hoppa över det tyvärr. Jag vill inte riskera ett längre träninsguppehåll! Håll tummarna!