Åkte återigen på magkatarr i går kväll och fick medicinera med Gaviscon, Losec samt Citodon för att ”överleva” natten. Inte första gången det händer, så jag börjar få koll på hur det ska behandlas effektivast. Tyvärr blir det ju total vila som följd, så dagens träning utgår. Kanske tar jag en promenad innan middag, mest för att komma ut och röra lite på mig, vi får se.
Jag tröstar mig med att jag fick till ett snudd på magiskt fartlekspass igår. Medan dottern tränade friidrott i Sollentuna så passade jag på att riva av 12 km fartlek. Jag var lite svårstartad och det tog en kilometer innan det släppte, men sen flöt det på ordentligt. Tappade räkningen över hur många fartökningar jag gjorde, det blev nog mer ett snabbt distanspass än fartlek på slutet, men vad gör väl det? Jag kände mig så stark, lätt och snabb att jag helt enkelt bara förlorade mig i känslan.
Snittempot blev 4:59 och snittpuls 154 bpm (76%), inga fantastiska siffror på något sätt. Det man inte kan utläsa är just känslan. Med tanke på den mängd jag sprungit (och tränat) på sistone så blev jag förvånad att jag kunde få den känslan. Jag borde vara åtminstone lite sliten och trött, men icke ett spår av det.
Hoppas magen är på bättre humör i morgon så jag kan fortsätta uppladdningen inför Jättelångt.
Fåfängeträning 