Veckan som gick var kanske inte den bästa i mitt liv, men det hade inget med träningen att göra. Träningen har flutit på ganska hyggligt, med ett undantag; onsdagens backintervaller fick avbrytas mitt i. Två bra pass med kettlebell & styrka blev det åxå, så i det stora hela är jag nöjd
I söndags åkte Janica till Gotland för att jobba i Almedalen. Alicia sov över hos mormor och morfar, då det var sista chansen innan vi åker till Italien på fredag. Jag var alltså gräsänkling och såg ett ypperligt tillfälle att ge mig ut på ett lite längre långpass utan att behöva känna mig begränsad tidsmässigt. Via Twitter fick jag frågan från Camilla om hon kunde hänga på en bit, vilket jag naturligtvis tackade ja till. Det är ju sällan jag har sällskap, så det är extra kul de få gånger det händer. Vi möttes upp längs Edsviken och vi sprang ihop ca 2 mil tills det fick vara bra för henne. Hon ska springa 110 km i Trail Verbier-Saint Bernard. på lördag, så hon behöver vila lite åxå.
Det blev många nya omgivningar under söndagens långpass
Vi snackade så mycket att jag slarvade med vätskan ganska ordentligt och i kombination med värmen var det något jag fick betala för efter drygt 30 km när yrseln satte in och jag fick krampkänningar i vaderna. Fram tills dess hade jag lunkat på i behagliga 6-minuterstempo, men nu fick jag ta fler gåpauser och försöka dricka ikapp både vätska och energi. På schemat stod 35 km, men min plan för dagen var att springa åtminstone längre än en mara och helst bortåt 50 km. Yrseln släppte inte, så jag siktade in mig på att åtminstone tangera maran och efter 42,4 km var jag hemma vid porten igen. En ultra blev det till slut, om än med nöd och näppe. 🙂
Snittempot stannade på 6:09 och snittpulsen hamnade på lite höga 150 bpm (75%) vilket jag skyller lite på värmen. Jag la mig i en grässlänt vid porten och då kom ett kort duggregn som var välkommet. En skön känsla att ligga där och låta dropparna kyla ned mig. En portion Recoverite med mjölk satt som en smäck efteråt.
När jag vägde mig efter passet hade jag tappat drygt 3 kg, vilket kanske inte är så konstigt med tanke på distans och värme. Lägger man då till de dryga 3 liter vätska som jag druckit under passet så blir det totalt bortåt 7 kg (!) som jag gått ned, vilket verkligen förklarar yrseln och krampen. Fascinerande!
Idag blev det ett lätt distanspass om 12 km innan middagen. Jag hade slarvat med både vätska och energi under dagen, så det blev ett lite segt pass. Dock kändes kroppen fräsch, så långpasset satt inte kvar vad jag kunde känna. Alltid nåt. Nu blir det en dags löpvila med kettlebell- och styrketräning istället, det ser jag fram emot!
Fåfängeträning 