Lyckad backträning

Publicerat: mars 27, 2009 i Okategoriserat

Inför dagens träning var jag splittrad. Dels visste jag att jag inte hade mer än två timmar till förfogande och dels visste jag inte hur det såg ut vid t ex Råstasjön eller Hagakullen (Haga Norra), som var några av mina tilltänkta destinationer.
Jag hade planerat antingen ett tempopass runt Råstasjön, liknande det jag gjorde förra fredagen, eller ett grymt backpass på Hagakullen. Väl hemma igen efter att ha skjutsat frun till jobbet och dottern till skolan så bestämde jag mig för backträning.

Snörde på mig mina lättare trail-Asics (2120 Trail) och tog vätskebälte med 2 flaskor vatten och snökedjor. Under uppvärmningen såg jag att Hagakullen verkade vara helt is- och snöklädd där jag hade tänkt springa, så jag beslöt mig för att istället springa på cykelbanorna längs E4an, mellan Haga Södra och Haga Norra.

Stannade till på bron vid Haga Norra och stretchade lätt innan jag satte av nedför backen på Hagasidan. Försökte få flyt i steget, men det kändes klumpigt. Nedförsbacken är ca 500 meter, sen sprang jag under E4an och upp längs kyrkogården till bron över E4an. hela varvet blev ca 1,4 km. Efter första varvet var jag lite varmare och löpningen flöt på både uppför och nedför.

Nedförsbacken ligger mellan skogen och vägen.
Uppförsbacken längs kyrkogården

4 varv blev det totalt och det kändes aldrig riktigt jobbigt, trots att jag snittade 4:52 i backarna. Jag vände hemåt efter drygt 8 km och fick några backar till att pressa på i. När det var 1 km kvar så började tröttheten i benen kännas av och jag slog av på tempot till 5:30.

12 km på exakt 1 timme ger 5-tempo, vilket jag anser vara riktigt lyckat. Det är en del riktigt långa och sega backar trots allt. Nu har jag nåt att utgå ifrån inför nästa gång. Då kan jag lägga på ett varv eller två och jobba mig upp mot 18-20 km.

Det bästa med backträning är just känslan av att man verkligen har använt musklerna i benen, nästan som ett gympass, fast mycket bättre. Det skiljer sig helt från känslan jag får efter ett rejält långpass, då benen kan vara stumma av att varit igång länge. Ännu en känsla är den efter ett tempo- eller intervallpass. Nyanser kanske, men de finns och är distinkt olika.

Den största behållningen av dagens pass var nedförslöpningen. Efter att ha spenderat februari och mars på löpbandet så har min nedförslöpning försvagats katastrofalt, vilket var n av orsakerna till varför jag led så i Skövde.

I morgon bitti är det dags igen, men då får det bli nåt annat pass. Vi får se vad jag hittar på.

Ha en riktigt trevlig helg!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s