Senaste tidens träning

Publicerat: maj 15, 2010 i Allmänt, Träning

Det var ju ett tag sen jag ”rapporterade” min träning, så jag tänkte att det var dags för det nu.

Nästa lopp är Stockholm Marathon som går av stapeln den 5:e juni. Ett lopp som blivit en tradition och årets upplaga blir mitt fjärde.
Inför årets lopp så har jag hjälp två vänner att förbereda sig inför sina respektive debuter, vilket har varit fantastiskt roligt. Jag har inte fungerat som coach, utan snarare bollplank och gett tips om träning, utrustning, energi och kosttillskott. Gemensamt för båda har bl a varit att de testat Perpetuem och älskat det. 🙂 Jag vet att jag tjatar, men om bara fler upptäckte hur bra Perpetuem är så skulle de prestera så mycket bättre.

Mitt eget mål för StM är att komma under förra årets tid som var 3:55. Då kom jag i mål och hade mycket kvar att ge. Då kändes det som om jag hade kunnat springa typ 10-15 minuter snabbare, men det får jag aldrig reda på.
Det som får mig att tveka inför årets lopp är att det inte känns som att jag tränat lika hårt i år. Fokus har ju varit på TEC, och sen dess har jag tränat ganska planlöst. Visst har det blivit några intervall och tempopass, men inget strukturerat och målinriktat. Vi får väl se hur det går helt enkelt. Distanståligheten har ju iallafall ökat rejält.

Senaste tidens träning har mest blivit distans- och tempopass längs Djurgårdskanalen samt några pass i Lill-jansskogen/Fiskartorpet på lunchen.

Den här veckan sov jag i min hemstad Skövde i måndags och passade då på att ge mig ut innan middagen. Valde att springa från hotel Prisma upp till toppen av Billingehus, en nätt stigning på ca 4 km med en avslutande backe med 13% lutning som värst. Väl uppe på toppen mötte jag upp min klubbkamrat Torill som drillade en grupp Team Ultrasweden-medlemmar i korta intervaller. Jag hängde med och det kändes bra, men efter det passet var jag rätt tömd på energi. En hel dag i bilen, möte, dåligt energi- och vätskeintag lade inte grunden för ett bra löpass, men jag gjorde så gott jag kunde.

Höjdprofilen säger väl det mesta?

Väl tillbaka på hotellet så drack jag Recoverite och duschade innan jag gick upp till centrum för lite McDonald. Det kändes helt klart i både knopp och kropp att jag hade tagit ut mig ganska rejält. Kände mig t o m lite febrig på kvällen, men så kan det ju bli när man tagit i ordentligt och kroppen jobbar med att återställa allt. Sov som en kratta på natten, men det berodde nog mer på att täcket var för tjockt och varmt.

I onsdags blev det ett ganska lugnt distanspass ned till Haga och tillbaka. Min dotter cyklade medan jag sprang. Det blev 10 km i 5:40-tempo och 150 bpm (75%)

I fredags tog jag ett varv runt Brunnsviken och det blev ännu ett ganska lugnt distanspass. Kroppen var rejält seg och hela passet var tungt. Har ingen förklaring, utan får skylle på dålig uppladdning eller taskig dagsform. Drygt 13 km i 5:20-tempo och 160 bpm (81%) skvallrar om att allt inte stod rätt till.

I dag var det dags för långpass igen och jag passade på att testa Vespa igen. Tog en Junior ca 45 minuter innan start och sen ännu en minuterna innan jag gav mig av. Med mig hade jag ryggan med vatten samt en handflaska med Perpetuem för en timme. Sprang i en timme innan jag började tulla på handflaskan. Vid 20 km tog jag en Vespa igen och höll mig återigen till vatten en halvtimme innan jag gick på Perpetuem igen. Totalt blev det 33 km och det kändes helt ok hela tiden, fast jag bara hade med 1/3 av den energi jag brukar ha. Ganska coolt tycker jag!

Vi hörs i veckan, nu ska jag inta soffläge!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s