I torsdags var det så dags för det första träningspasset i det nya programmet, ett 15 km distanspass. Vädret var fantastiskt och jag såg fram emot att få spendera nästan 1½ timme i solen.
Jag hade med mig en handjagare med vatten, något jag alltid har med mig. På pass upp till milen har jag en som rymmer 3,5 dl och på längre pass en större som rymmer drygt 6 dl. Precis lagom upp till 20 km ungefär. Dessutom kan jag ha med mig nycklar etc i den ficka som finns i handremmen.
Sprang från kontoret ned till Djurgårdskanalen. Stannade och stretchade ordentligt efter 2 km. Det kändes inte som Jättelångt hade lämnat några direkta spår efter sig, utan allt kändes ungefär som vanligt. Det hade trots allt gått 5 dagar sen loppet.
Värmen var högst närvarande och jag njöt av solens strålar, åtminstone i början. Efter 5 km började det dock kännas lite motigt och trots att jag försökte ligga närmare 75% av HRmax så gick det inte, även om jag sänkte farten rejält. Eftersom jag valde att springa i solen från början så hade jag gjort mig en otjänst och fick nu betala priset med höjd puls.
Jag fick slita lite på slutet och fick gång på gång övertala mig själv att sänka farten för att nå målet att ligga under 80%. Kroppen ville hela tiden springa lite fortare än vad jag ville. Till slut kom jag iaf tillbaka till kontoret och kunde summera passet: 15 km @ 5:40 (!) med 161 bpm (80%) snittpuls. Jo ni läser helt rätt. Hög puls, låg fart. Ett fantastiskt uselt pass. Nu måste man ju ha såna åxå förvisso…
Efter det vilade jag till midsommardagen, då jag tränade styrka och gjorde även de prehab-övningar som jag fått av Andreas. Sedan TEC har jag inte gjort dem många gånger, så det var dags att sätta igång igen. Knäböj och utfall satte sina spår, då träningsvärken kom smygande redan på kvällen! Mer om det i nästa inlägg…
Fåfängeträning 