Värmen är en utmaning

Publicerat: juli 17, 2010 i Allmänt, Träning

Gavorrano, Italien

På torsdagsmorgonen gick jag så upp igen vid sju, drack en kopp kaffe och ett glas juice och gav mig iväg.
Valde en ny väg uppför berget som visade sig vara ett inte helt smart drag. Stigningen var brutal och väl uppe på toppen så var jag nästan helt slut. Temperaturen låg på ca 25 grader och steg så sakteliga under passets gång. Efter stretch så bar det utför ned till byn Ravi dit jag sprang i tisdags. Där vände jag hemåt igen och började ”klättringen” uppför. Det gick förhållandevis bra så länge jag höll mig i skuggan. Värmen och stigningen fick pulsen att stiga och vid några tillfällen valde jag att gå för att få mer pulsen.
Det blev iaf 10 km @ 5:50 med ca 77% snittpuls. Ganska ok ändå.

För att få vettiga platser på stranden i lördags, då även italienarna ger sig av till stranden, så valde jag att förlägga min löpning till Castiglione della Piscaia som den lilla staden heter där vår favoritsstrand ligger.
Strax efter 9 var vi på plats och kvicksilvret hade redan passerat 30-strecket, vilket inte bådade gott. Jag lämnade mina tjejer på stranden och ga v mig av.

Jag hade med en flaska med utspädd Gatorade (jag tog naturligtvis inte med en enda Hammerprodukt!) och gav mig av i riktning mot en rejäl mördarbacke vi kört bil i dagarna före. Redan efter nån kilometer var värmen påtagligt besvärande, men jag anpassade tempot och fortsatte. Väl framme vid backen påbörjade jag bestigningen. Ingen skugga fanns att gömma sig i och t o m bilarna kämpade på låga.växlar i backen. Jag trampade på då gott det gick och försökte ligga under 85%, vilket tvingade mig till en kort gåpaus i mitten av backen.
Det var en befrielse att nå toppen och få en lång utförslöpning där jag försökte slappna av och ”rulla på”.
Jag hade bara tillryggalagt Drygt tre kilometer, men det kändes som tre mil. Kanske ölen och proseccon kvällen före hade en negativ inverkan? Förmodligen. Värmen är den största boven, det är ett som är säkert.

Jag fortsatte springa på vägen som följer stranden och höll mig i skuggan så gått det gick. Stannade och blötte min keps två gånger för att kyla huvudet lite, vilket hjälpte en stund. Valde ändå att vända tillbaka till stranden och väl där hade jag bara avverkat ynka 8 kilometer.

Sparkade av mig skorna och tog av min iPhone, greppade badbyxorna och formligen flög ut i havet. Jag bytte om under vattnet när jag kommit tillräckligt långt ut. Människorna på stranden tittade nog lite frågande på mig när jag sprang ut i träningskläder. Det bjöd jag på.

Nästa pass är på måndag och det gör jag tidigt på morgonen i Gavorrano, det är ett som är säkert!

Nu ska det badas och lapas sol!!!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s