Boktips och Vibram FiveFingers

Publicerat: augusti 6, 2010 i Allmänt, Barfotalöpning, Träning, Utrustning

Jag är storkonsument av löparrelaterade böcker och köpte bl a boken Born to run (Christopher McDougall) för något år sedan. Efter de första kapitlen tröttnade jag dock och la ifrån mig den. Den fängslade inte alls och jag gick vidare till nästa bok i högen som väntade.

För någon månad sen tog jag upp läsandet av Born to run igen och den här gången fastnade jag fullständigt. Jag läste så snart jag fick chansen och fullkomligen älskade blandningen av historia, vetenskap, teorier samt den genomgående historien om det ”slutgiltiga” ultraloppet med Tarahumara-indianer och bl a Scott Jurek. Jag satt ofta med ett fånigt leende på läpparna och kunde fullständigt försvinna in i handlingen.

Om jag kunde skulle jag ge alla jag känner denna bok. Jag har läst många löparrelaterade böcker och den här är en av de absolut bästa, tillsammans med bl a Running through the wall.

Inspirerad av Born to run var det dags att ”falla till föga” och inhandla ett par Vibram FiveFingers. De flesta vet nog vad det är, men för er andra är det enkelt uttryckt ”barfotaskor”. Ungefär som handskar för fötterna. Man får alla fördelar av barfotalöpningen; bl a starkare fötter, anklar och ben, samtidigt som man slipper göra illa sig på allehanda ting.

Igår åkte jag hursomhelst till Addnature på Birger Jarlsgatan och gjorde slag i saken. Efter att ha provat några olika modeller så bestämde jag mig för den som heter KSO, vilket är en ”täckt” version med mesh över fotryggen för att förhindra skräp och sten att komma in i ”skon”. Återkommer med utförlig recension senare.

Trots att jag var rejält sugen på att testa dem så valde jag vanliga skor för torsdagens distanspass. Upplägget var 15 km där de 5 i ”mitten” skulle göras i 10K-tempo, vilket för mig betyder ca 4:45-tempo.
Utgick från kollis vid Brommaplan och sprang sen mot Hässelby. Efter 5 km stannade för stretch och satte sen av för den snabba biten. Efter halva vände jag tillbaka igen. Första 5 gick i ca 5:20-tempo, snabba 5:an i 4:45 och sista 5:an i ca 5:40. Första femman gick alltså egentligen alldeles för snabbt, men det var ju inget att göra åt.
Passet gick förhållandevis bra och det var skönt att springa fort. Det var ju ett tag sen jag sprang lite snabbare. Dock tror jag att Andreas kommer lägga in en del snabbhetsträning framöver.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s