Medelveckan inleddes med ett vanligt distanspass om 15 km. Än en gång var det Djurgårdskanalen som var skådeplats. Hög luftfuktighet gjorde det till en veritabel svettfest, trots att tempot var lågt. 15 km @ 5:41 med 152 bpm (76%) snittpuls.
Tisdagens pass bestod av långa intervaller, närmare bestämt 3x 2 km med 3 min vila. Djurgårdskanalen fick ännu ett besök när jag värmde upp till Djurgårdsbrunnsbron. Där dumpade jag min handjagare som jag fyllt med iskiate och satte av för första intervallen. Bort till nästa bro ska enligt uppgift vara 1 km, så det skulle ju bli perfekt att köra intervallerna där.
Intervallerna avklarades utan konstigheter och under vilan tog jag några klunkar iskiate. Kände mig aldrig energifattig under passet och kunde efteråt konstatera att jag snittat 4:45 under själva intervallerna, vilket iofs inte är så svårt då jag programmerat min Garmin med spannet 4:40-4:50.
Lyckat var det hursomhelst.
Onsdagens pass var ännu ett distanspass om 15 km där de mittersta 5 km skulle springas ”snabbt” enligt schemat. Jag kände mig ok under ”uppvärmningen”, men efter halva snabba femman blev det motigt. När de väl var över och sista femman skulle göras var det oerhört tungt. Energin var lixom slut. Jag klarade mig med näppe att ta mig tillbax till kontoret! Snittempot under de olika etapperna var 5:27, 4:59 samt 6:06(!!!). Den sista visar verkligen hur trött jag var! Det tog en stund innan jag återhämtat mig. Boven var nog dålig uppladdning inför passet.
Förhoppningen var att komma ut en sväng med Janica efter jobbet, men hon var för otålig för att vänta tills jag kom hem, så hon stack ut lagom till jag parkerat utanför huset. Jag skyndade mig att byta om och dra på mig gorillatofflorna. Väl ute fick min Garmin ingen synk med satelliterna, högst frustrerande! Det tog många minuter innan den fick kontakt och då satte jag av i högsta möjliga fart för att springa ikapp Janica. Upptäckte då att den lätt molande värk jag upplevt i höger fot några dagar, mellan tårna och fotryggen, eskalerades kraftigt i VFF. Jag pinnade hursomhelst på rejält och kom till slut ifatt dem innan backen upp till Koppartälten. När jag gick uppför backen smärtade det rejält i foten, vilket var oroväckande. Så snart vi började springa så blev det bättre, men när jag gick så var jag tvungen att halta. Dags för vila helt klart!
Nu är det som tur är planerad vila till på söndag, så foten hinner förhoppningsvis att läka tillräckligt för att jag ska kunna springa det planerade långpasset. Håll tummarna för att det bara är tillfälligt!
Fåfängeträning 