Söndagens långpass fick bytas ut mot cykling, så på morgonen hämtade jag upp min cykel från källaren för att se vad som behövde åtgärdas. Bakdäcket var platt, så det var bara att demontera och leta läcka och sen laga. Skitade ner hela mig och halva hallen, men lite stolt var jag att jag faktiskt gjorde det istället för att bara köpa ny slang. Dessutom bytte jag pedaler till SPD, så jag fick damma av mina gamla cykelskor. Innan cyklingen var det dock lite annat som skulle fixas, så cykeln fick vänta.
Efter en tur till stan över lunchen och veckohandling så kom jag slutligen hem för att upptäcka att bakdäcket var platt igen. Min lagning lämnade lite att önska uppenbarligen. Nåväl, jag bytte om till cykelkläder (inkl mina gamla cykelbyxor), packade en rygga med lite verktyg, fyllde två flaskor med HEED, pumpade däcket igen och cyklade sen till Cykloteket där jag köpte en ny slang och gav mig av mot Bergshamra. Tanken var att cykla på så länge det fanns tillräckligt med luft i däcket och sen byta.
Vid Mörby C började det bli dags för däckbyte, så jag stannade till vid OK-macken och satte igång med arbetet. När jag plockade fram min nyinköpta slang upptäckte jag till min fasa att jag fått en slang med raceventil(!). Min pump fungerar ju inte med en sån!
Jag beslöt mig för att montera den ändå och lösa det efteråt. På macken hade de ingen ”cykelpumpslang” som många andra har, men däremot ett munstycke som man satte på de bärbara ”bildäckspumparna” som finns. Det munstycket var dock utformat för vanliga cykelventiler, så mitt problem kvarstod. Efter en lång stunds funderande så kom jag på lösningen. Gummihatten till den gamla ventilen kunde fungera som tätning, så jag bet helt sonika av ovandelen på den och trädde över raceventilen. Sen blev det tätt mot munstycket på pumpen och jag fick äntligen däcket pumpat. Kände mig lite som MacGyver!
Både slanginköp och slangbyte hade kostat mig värdefull tid, så det var skönt att äntligen få komma upp i sadeln och cykla ”på riktigt”. Jag satte av mot Täby, där jag styrde kosan mot Vallentuna, för att sen rikta framhjulet hemåt igen. Hemvägen blev slitig då jag fick rejäl motvind. Det var nu jag på allvar kände att det var länge sen jag cyklade. Benen tog slut allt snabbare i uppförsbackarna. Eftersom jag hade bråttom hem så fanns inget annat att göra än att bita ihop och kämpa på. Körde lite vilse i Sollentuna/Helenelund, men bortsett från det så gick det bra.
Efter två timmar kom jag så äntligen hem och kunde glatt konstatera att jag nästan cyklat en mara på 2 timmar, tänk att vissa springer så snabbt! Helt fantastiskt!
Resultatet blev 41,47 km @ 21,6 km/h och snittpuls på 139 bpm (69%). Eftersom tanken med passet var att ersätta långpasset så var ju låg snittpuls viktigare än fart. Däremot ska jag lägga in fler cykelpass i min träning framöver, för jösses vad roligt det var!
Fåfängeträning 