Riktig löpning önskas

Publicerat: oktober 12, 2010 i Allmänt, Träning

Sen Uppsala har träningen mer eller mindre legat sist på prio-listan. Jag har haft extremt mycket att göra på jobbet och det har blivit mycket resande. Förra helgen var vi i London privat och då blev det planerade passet i Hyde Park aldrig av. Långa dagar på stan följt av sena kvällar och tidiga morgnar gjorde att det inte fanns nån direkt tid eller lust.

Träningsprogrammet som Andreas skickade var inte direkt inspirerande heller. Två löppass per vecka om 30 minuter samt ett konditionspass (ej löpning) är ganska långt från hur det brukar se ut. Dock passade det perfekt eftersom jag haft så mycket att stå i.

Förra veckan var jag på konferens i Peckforton Castle en timme utanför Manchester mellan onsdag och fredag. Torsdag morgon vaknade jag 6:30 Svensk tid och beslöt mig för att ge mig ut på det 45 minuterspass som stod i schemat. Gav mig av längs den enda väg som leder till slottet, men efter några hundra meter var det så mörkt att jag inte såg handen framför mig. Jag sprang tillbaka till receptionen och fick låna en ficklampa av dem, vilket gjorde att jag åtminstone kunde urskilja konturerna av vägen i skogen. Ned till huvudvägen var det drygt en kilometer och rejält nedför, men det var svårt att avgöra i mörkret. Väl ute på huvudvägen var det lite lättare att se vägen, så där slapp jag använda lampan lika mycket. Efter drygt 25 minuter vände jag tillbaka till slottet. Det hade börjat ljusna en aning, men när jag kom tillbaka till vägen upp till slottet så var det dags att använda lampan igen. Nu insåg jag även hur brant backen var! Jag orkade nästan inte springa hela vägen upp! Tillbaka på rummet gjorde jag lite situps och armhävningar, innan det var dags att göra iordning mig för frukost och sen konfererande.

I söndags tog jag mig ut på förmiddagen och sprang 45 minuter, men det kändes tungt och jobbigt. Med tanke på hur lite jag sprungit på sistone så är det inte konstigt att det känns tungt. Tanken med den sparsmakade träningen är att låta kroppen återhämta sig ordentligt inför den träning som komma skall. Tyvärr tappar man lite flås på kuppen, men det kommer tillbaka med tiden.

Idag åkte jag ned till Skövde för att övernatta inför morgondagens stora lansering hos en av mina kunder. Jag passade på att vara med på den gemensamma träning som min klubb här i Skövde, Team UltraSweden LK, har på måndagar och torsdagar.
Jag åkte upp till Billingen (berget) till kl 18 och träffade sex andra klubbkamrater. Torill ledde gruppen som idag skulle göra backintervaller. Efter uppvärmning körde vi igång. En minuts backe och joggvila tillbaka för att sen köra två minuter och joggvila tillbaka. Detta upprepade vi fem gånger, dvs 10 intervaller totalt. Riktigt slitigt må jag säga!
Efteråt joggade vi tillbaka upp till Billingen igen, för att där avsluta med 3*60/30, vilket innebar tre stycken 60 sekunders sprint med 30 sekunders ståvila. Det fanns en massa kraft kvar i benen, men flåset räckte inte riktigt till. Halsen ville inte riktigt släppa in tillräckligt med luft i lungorna, så det var tur att dagens träning var över!
Det märks som sagt att jag inte sprungit lika mycket på sistone.

Nästa vecka kommer mitt nya schema, det ser jag verkligen framför emot. Jag vill börja springa på ”riktigt”, inte bara lugna och korta distanspass. Längtar efter en riktigt jävlig vecka med slitiga pass som vrider ur det sista ur kroppen, för att följas upp av en lugn vecka. Det är livet! 🙂

(null)

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s