Min lilla olycka med tvättkorgslocket resulterade inte i några bestående men. Jag bytte ut löpningen den dagen mot 30 min motionscykel och 30 minuter crosstrainer. Tur att jag var inne i min vilovecka, så det gjorde inte så mycket att jag missade ett löppass.
Dagen efter min lilla olycka körde jag till Borlänge för att stå på minimässa, efter vilket jag körde vidare till Gävle på kvällen för att dagen efter stå på ytterligare en minimässa. Det gav mig två dagars löpvila. När jag kom hem från Gävle passade jag på att köra en timmes prehab + styrka.
Dagen därpå var det så dags att fortsätta med löpningen och jag kom ut på ett riktigt skönt distanspass om 14 km. De senaste dagarnas snöande resulterade i både slask och smältande is, vilket gjorde min framfart en smula äventyrlig. Jag valde först att springa längs Brunnsviken, men underlaget var förrädiskt, så jag valde asfalt efter att jag kommit ned till Haga Forum. Tempot fick bestämmas av känslan, vilket gjorde passet riktigt behagligt. Pulsbandet krånglade tyvärr igen, vilket irriterar mig enormt. Hur svårt kan det vara att göra ett fungerande pulsbälte? Garmin har ju gjort pulsklockor ett tag nu lixom, de borde väl fått till det nu? Passet summerades hursomhelst till 14 km @ 5:36
I söndags flyttade jag mitt pass till eftermiddagen då vi dels hade lite vi behövde få shoppat och dels skulle äta våfflor hos svärföräldrarna för att fira Fars Dag.
Själv fick jag frukost serverad på morgonen och efter ett litet fejkat missöde där min dotter spillde ut mitt kaffe, för att min fru skulle kunna ta undan underläget och avslöja min Fars Dag-present: ett presentkort för massage på Sturebadet! En helt perfekt present! Jag fullkomligen älskar massage!
Efter våffelfesten hos svärföräldrarna, där jag uppenbarligen försökte slå något sorts rekord, var jag lagom sugen på att ge mig ut och springa. Dock vet jag ju att det räcker med att byta om och gå ut så kommer suget. Snön och isen hade töat bort, så jag slapp kryssa fram som förra passet. Det hade hunnit bli mörkt ute, vilket jag tycker är ganska mysigt. Bland det bästa jag vet är pannlampslöpning då jag bara fokuserar på det som finns i ljuskäglan och inget annat.
Våfflorna, glassen, grädden och sylten visade sig fungera bra som bränsle och passet flöt på bra. Inget av passen under viloveckan hade några restriktioner, så jag sprang dem på känsla, vilket även gällde detta pass. Skönt att slippa tänka på tempo eller puls, utan bara låta känslan styra.
19 km blev det hursomhelst och de gjordes i knappt 5:40-tempo. Pulsen hamnade runt 77%.
Igår var det så dags att starta lätta veckan med ett fartlekspass: 13 km med 6 st fartökningar. Det regnade när jag vaknade och det fortsatte att regna hela dagen. Jag började ställa in mig på att göra passet på löpbandet, men kunde inte bestämma mig för vad som var värst, löpband eller 3 grader, spöregn och snålblåst. Jag valde det senare och av mig ut strax innan lunch. Sprang längs Brunnsviken förbi Belevueparken (efter Haga Forum) och vände tillbaka vid 7 km. Faktum var att det var riktigt behagligt trots allt konstigt nog. Jag hade valt en regnjacka, vilket även skyddade från kylan och det gjorde nog stor nytta. Jag fick t o m ta av mig min buff för att jag var varm!
Passet som sådant gick ok, tyckte nog att pulsen var lite för hög, men det berodde nog på att pulsmätingen än en gång fick spel och visade toppar på över 200 bpm, vilket är min maxpuls. Blir så j…a irriterad!
Något positivt var att jag passade på att kalibrera min fotpod i början av passet, vilket resulterade i att min kadens (”varvtal” på fötterna) kom med i datan. Det visade sig att jag snittade 170 steg/minut, vilket är ganska nära det enligt många optimala 180 steg/minut.
Jag hade inte en aning om att den registrerade det. Kanske fortsätter ha fotpoden med mig ut i fortsättningen.
13 km @ 5:23 blev det hursomhelst och snittpulsen hamnade nog strax under 80%. Jag var duktigt nöjd när jag helt dyblöt kom hem. Ett karaktärsstärkande pass minsann!
Efter jobbet blev det ytterligare en timmes träing innan jag började med middagen. Jag körde min prehab som jag fått av Andreas och efter det en räcka övningar för framförallt core. Mitt primära mål är att bli riktigt rejält stark i bålen och eliminera risken för ryggvärk. Kanske är det lite ”fåfängeträning” åxå, men det kommer jag aldrig erkänna…
Fåfängeträning 