Nu kommer vintern

Publicerat: november 24, 2010 i Allmänt, Gnäll och ursäkter, Träning, Utrustning

Träningsveckan började med ett kort distanspass om 8 km i 75% HRmax, ett pass som jag beslöt mig för att göra inomhus. Kanske inte mitt bästa beslut, men det kändes nästan för kort för att det skulle vara värt att bylsa på mig alla kläder och ge mig ut i skitvädret.

Pulsmätningen började strula efter typ 5 minuter och sen höll jag på att trassla med det under nästan hela passet. När man ska springa efter puls är det ju skönt om just pulsmätningen funkar, eller hur?

Fotpoden kalibrerade jag utomhus förra veckan, så den borde ju visa rätt, men när jag satte bandet på 6-tempo så visade klockan 5:10-tempo. Jag kunde inte avgöra vem som hade rätt, men hade ju fullt upp med pulsbandet så jag orkade inte bry mig.
8 km kändes som en evighet, så jag var väldigt glad när det var över!

Tisdag kväll var det dags för backintervaller. Det blåste halv storm och en del snö hade fallit under dagen. Jag klädde mig ordentligt för äventyret och gav mig av mot Hagaparken. Siktet var inställt på den lite längre grusbacken som löper parallellt med motorvägen. På väg dit insåg jag att i princip allt underlag täcktes av en osynlig yta av is, det var glashalt! Istället för IceBugs hade jag valt mina Asics Gore-Tex, vilka rimmar illa med is. Jag valde ändå att fortsätta och väl framme vid backen insåg jag att det skulle bli svårt.

Första intervallen blev en långsam historia. Jag fick inte ner kraften i marken, utan slant bakåt 80% av stegen. Jag hade även överskattat backens längd, den var för kort helt enkelt, så det blev till att jaga rätt på en längre backe. Parallellt med motorvägen går en cykelväg och den är dryga 400 meter, så det fick bli den. Den var i princip lika hal, men jag kunde springa i skarven mellan asfalt och gräs, så det fungerade hyggligt.

Rev av resterande intervaller med 3 minuters vila mellan och sprang sen hem igen. Andreas hade skrivit ”Grispass, tillåt dig själv att bli riktigt trött.” i schemat, vilket jag nog tyckte att jag lyckades med. Eftersom halkan gjorde det svårt att ta i maximalt, så fanns det en del kvar att ge. Nästa gång blir det IceBugs!

Bortsett från första intervallen som gick i 5-tempo så snittade jag under 4:30-tempo på resterande, helt ok under förutsättningarna.

I kväll blir det 13 km fartlek, håll tummarna för att det blir bra.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s