Sen snön och kanske framförallt kylan kom till stan så har jag drabbats av motivationsbrist vad gäller löpningen . Det började nog egentligen när jag hade extremt mycket att göra på jobbet under en period för några veckor sedan, med arbete in på sena kvällar. Att då försöka få in löpningen gjorde pressen ännu större och det blev snarare ett problem i stället för den njutning som jag brukar känna.
När arbetsbördan lättade så återkom dock inte suget efter att ge mig ut. Flera pass har känts slitiga, speciellt när det blåst isiga vindar och snön far in i ögonen. Då är inte njutningen på topp. Dock har jag haft pass som känts riktigt bra, men de är tyvärr allt för få för att få mig över vatten.
Magkatarren nyligen kom egentligen ganska lägligt, bortsett från obehaget. Jag behövde få lite distans till löpningen och hoppades få abstinens av några dagars löpfrånvaro, men den kom aldrig riktigt . Däremot kom ju känslan av ”måste” och ”borde”, men inte ”vill”.
Jag är inte riktigt förberedd på att hamna i den här situationen. Ända sen jag tog mitt första löpsteg som ”vuxen” i maj 2006 så har jag inte haft en sådan här motivationssvacka och det skrämmer mig lite. Löpningen har ju trots allt blivit en ganska stor del av vem jag är och även om jag naturligtvis är mer än löpning så har ju mycket av mitt liv kretsat kring just löpning och träning.
Kanske är det bara så att jag behöver julledigheten för att komma på fötter och komma ikapp igen? Just nu är det ju många som är slitna och längtar till ledigheten under jul och nyår. Varför skulle jag vara annorlunda?
Nåväl, jag får kämpa på och bita ihop. Det släpper väl tids nog kan jag tänka. Jag ska försöka lura med mig min kompis Drewsen ut på något pass, det kan nog få mig på bättre humör. Sällskap är alltid trevligt och kan få även det jävligaste passet att bli riktigt njutbart. Delat elände tar ut varann, eller?
Lite alternativ träning ska jag dessutom försöka få till. Har länge velat få till lite simning, åtminstone varannan vecka. Dessutom skulle jag vilja lära mig att crawla (eller Tarzansim som Alicia kallar det), inte för att jag ska börja med triathlon, utan mest för att det är mer effektivt än bröstsim. Vi får väl se om jag tar mig i kragen.
I förmiddags tog jag mig ut på ett 12 km distanspass ned till Haga och tillbaka. Passerade ett stort gäng löpare vid Haga Forum, nån sorts grupplöpning av något slag. Stannade inte upp och kollade utan noterade bara att de valde att stå i vägen för alla som ville passera, inklusive mig. Folk i grupp tenderar att tro att de har någon sort självklar rätt till ytan de upptar, oavsett om de står i vägen eller ej. Märkligt, men så är jag kanske något av en gnällgubbe…
Passet i sig var förhållandevis bra, men jag sprang lite tätt inpå frukost och hade lite känning av håll och sura uppstötningar (stop sharing!). Temperaturen var dock helt perfekt! Nån minusgrad är helt optimalt just nu, jämfört med när det kryper nedåt -10 då det känns 100 ggr kallare. Pulsen var dessutom hög, dvs inte mycket som var bra…
Nu är det snart dags för det årliga pepparkakshusbyggandet. Jag köper varsina färdiga byggsatser till mig, Janica och Alicia. Bygger ihop dem med smält socker och sen tävlar vi om vem som pyntar sitt hus finast. En mysig tradition som jag sällan vinner, men jag gör mitt bästa iallafall. 🙂 Lite julmys får mig kanske på bättre humör.
Om inte annat så fick det här mig på mycket bättre humör!
Fåfängeträning 
Hej Sebastian.
Det du känner är inte ovanligt, men om jag får ge dig ett råd så dra ner på löpningen
och träna sådant du har lust till. Det kommer på sikt att göra dig till en bättre ultralöpare.
Jag ska ge dig ett konkret exempel, i fjol vinter inför Espoo 24-tim så sprang jag 2 – 3 gr i veckanlångpass,( sprang 196,219 km på tävlingen)
Resten av träningen bedrev jag antingen på cykel eller roddmaskin på gymmet och då pratar vi från oktober – slutet av januari. Så skit i alla träningsprogram och träna det som känns lustfyllt, det får inte bli ett tvång då blir allt så fel.
Jag har i 2 månader nästan inte sprungit någonting eftersom lusten inte finns där. Går på gymmet och tränar styrka 3dgr i veckan. Jag vet att efter nyår så brukar lusten komma tillbaka och löpningen den finns där när man kommer igång, tro mig!Löparhälsningar
Kent Sjölund
Det ligger naturligtvis jättemycket i det du säger Kent. Ibland är det viktigt att stanna upp och se saker från en annan vinkel. Andra gånger är det bättre att bita ihop och kämpa sig i genom det tröga och tråkiga, för att komma ut på andra sidan med vetskapen att man klarade av det, trots brist på lust, tid, motivation, ork etc.
Det kändes faktiskt lite bättre så snart jag skrivit av mig och de pass jag avklarat sen dess har varit mycket bättre. Jag ska ta mig i kragen och lägga in mer alternativ träning i schemat för att få variation och kanske undvika svackor framöver.
Jag tycker att de är de passen man helst inte vill genomföra som ger en mest mentalt. Jag är aldrig så nöjd som efter ett riktigt grispass ute i snålblåsten. Det gör mig till en bättre löpare. Fråga Andreas vad han hör när han helst inte vill ge sig ut och springa…=) Du är snart tillbaka!
Visst är det helt underbart att kämpa sig i genom ett riktigt grispass. Man växer några centimeter på kuppen. Efter några riktigt sköna pass på sistone så är min motivation på god väg att återställas. Det handlar ju mest om få ihop tidspusslet. När något blir ett måste så tappar det oftast glans och det var så det blev med löpningen. Bortsett från allt som måste fixas inför och under jul/nyår så ska det bli skönt att få slappna av och få lite ledigt. Då kommer löpningen bli roligare igen.