Nästa utmaning är…

Publicerat: juni 28, 2011 i Allmänt, Lopp, Träning

… *trumvirvel och fanfar* 24 timmars i Skövde!

Klockan 12 den 26 augusti går starten för 24 timmars på Södermalms IP i Skövde. Ett dygn på en 400 meters tartanbana låter väl jättekul, eller? Vi får väl se…

Jag har egentligen aldrig känt mig det minsta attraherad av den tävlingsformen, tvärtom har jag känt att det förmodligen är det sista jag kommer ge mig på. Dock har min inställning ändrats på sistone. Först var det nog när jag hade sällskap med Jan-Erik under Jättelångt. Han har sprungit ett flertal tidslopp och pratade sig varm för ”formatet”. Jag har ju lite erfarenhet av att springa på en rundbana, om än inte på en 400 meters tartanbana, men både Uppsala 100 (2,5 km/varv) samt TEC (10 km/varv) uppfyller kriterierna för mig. Andreas har ju sprungit en hel del tidslopp och vi har diskuterat det av och till. Han fantastiska vinst på 48-timmars härförleden inspirerade nog mig en hel del. Att sen Anna (Grundahl) sprang rätt in i rekordböckerna med sitt svenska och nordiska rekord var ännu en inspiration.

Jag är född och uppvuxen utanför Skövde, i ett samhälle som heter Skultorp. Min högstadieskola, Vasaskolan, ligger nån kilometer från Södermalms IP och vi var ofta där på idrottsdagar o dyl. Nu var jag ju inte den sportiga typen direkt, jag fick streck i gymnastik om jag inte minns fel. Skövdes ishall låg även där förr, så jag såg ett antal hemmamatcher med Skövde IK där. Ishallen finns inte där längre, utan ersattes av en större ”arena” norr om stan.

Det var nog framförallt platsen som fick mig att vilja springa just där. Hade loppet gått någon annanstans så tror jag inte att jag hade varit intresserad. Nu sökte jag en ny utmaning och loppet ligger perfekt mellan Italiensemestern i juli och NYC-resan i slutet av september. Loppet som sådant är ett perfekt tillfälle att testa gränser och lära känna mig själv i en ”kontrollerad miljö”. Mitt huvudmål framöver är fortfarande TEC eller liknande, så 24-timmars är primärt tänkt som träning. Dock tar jag inte på något sätt lätt på utmaningen, tvärtom. Det är i allra högsta grad allvar och jag planerar att göra mitt absolut yttersta under loppet.

Först brottades jag med huruvida jag ville springa av fel anledning, t ex för att få revansch för Jättelångt. Jag pratade en hel del med Magnus om det och slog faktiskt tanken om att springa loppet ur hågen. Dock väcktes den till liv igen och jag pratade med Andreas. Kommer jag hinna träna ordentligt? Under mina tre veckor i Italien kommer jag inte träna lika strukturerat och kommer definitivt inte springa några långpass. Efter samtalet med Andreas beslöt jag mig för att gå till nästa instans, min fru. Hon godkände det med två förbehåll. Jag ska inte gnälla efteråt och vardagen är kvar att handskas med, oavsett om jag sprungit 10 km eller 200 km, det var bara att haja. Det är hårda bud i Mellerud! 🙂

Magnus ställde sina tjänster som support till mitt förfogande, så det fanns bara en sak kvar att göra och det var att anmäla sig och betala avgiften, vilket jag gjorde i måndags. Det som återstår nu är träningen. I morgon ska jag träffa Andreas och prata om schemat framöver och räta ut eventuella frågetecken i schemat, sen är det väl bara att sätta i gång på allvar om det ska bli något vidare lopp i augusti. 🙂

Om knappt två veckor kan jag avnjuta en öl på balkongen i Gavorrano! Längtar så det gör ont!

kommentarer
  1. Krille skriver:

    Kul! Helt rätt, kändes som nästa steg…

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s