Fåfängeträning

24 timmars

Efter onsdagens möte med Andreas så känns det som mycket har fallit på plats. Vi gick i genom schemat som sträcker sig några veckor framåt och pratade väldigt mycket om själva loppet. Andreas har mycket erfarenhet att dela med sig av, vilket är oerhört värdefullt. Att han inte bara sprungit flertal tidslopp, utan även coachat framgångsrikt ger ännu en dimension. Att springa 24-timmars på en 400 metersbana skiljer ju sig markant från t ex TEC, där skiftningarna i banprofilen ger naturliga inslag av gång, medan man på bana kanske måste tvinga sig till att gå. Under TEC höll jag ganska hårt på mina gångpauser vid särskilt utvalda platser, men som sagt så skedde det nästan helt naturligt. Det lopp som liknar mest är Uppsala 100, så lite erfarenhet har jag trots allt.

Under 24h kommer jag få sätta upp ett schema för det mesta. Allt från tempo och gångpauser till energiintag och sittpauser. Att jag sen inte kommer kunna följa det till 100% är givet, men det är alltid skönt att ha en plan för både mig och Magnus. Då vet vi båda vad som gäller på ett ungefär och man behöver inte fundera så mycket. Inför TEC hade jag gjort en tempoplan och det fungerade bra fram till att jag fick problem med andningen. Planen gjorde det lite enklare för Magnus att veta vad mitt mål var och vad som krävdes av honom vid varvningarna. Dessutom hade jag lagt upp alla mina kosttillskott i en doseringslåda, så Magnus visste vad jag skulle ha varje varv. Tack vare det så blev varvningarna oerhört effektiva. Förhoppningen är att göra ett minst lika effektivt lopp under 24h.

Träningen kommer bli lite tudelad pga semestern i Italien. Jag har 8 veckor kvar till 24h, varav tre är i Italien och två är formtoppning, vilket lämnar tre veckor med väldigt fokuserad träning däremellan. Det kommer bli ganska tufft, men så blir resultatet förhoppningsvis därefter. Det kommer bli en rolig resa fram till loppet!

Träning

Jag hade sett fel i Andreas schema och råkat planera in fel träning för vecka 26, det var 2010 års vecka 26 jag gick efter. Tyckte det kändes konstigt, för Andreas hade planerat in ett långpass helgen innan och mycket träning under veckan för 24h.

Som tidigare berättat så började veckan med 15 km distans i måndag. I tisdags var Alicia hos mormor och morfar, så jag gav mig ut ensam på lunchen för mitt intervallpass. Värmde upp drygt 2 km till Råstasjön, stretchade mina stela vader lite extra och sprang sen 3x 2 km med 3 minuters gåvila. Temperaturen var runt 26-28 grader, så jag hade på mig kylkepsen. Dags att få testa den på allvar tänkte jag. Jag hade programmerat passet i klockan, via Garmin Training Center på datorn, och satt tempot under intervallerna till 4:30-5:00. Började första intervallen och siktade på 4:40-tempo. Trots att jag lyckades pricka in tempot perfekt så pep klockan oavbrutet ”Slow down”. Även andra och tredje intervallen blev likadant, klockan pep hela tiden och i början irriterade det mig oerhört, men sen ignorerade jag det bara. Efteråt visade det sig att jag sett fel vid programmeringen. Jag hade angett tempot i km/h istället för min/km, vilket gav ett tempointervall om 14 min/km – 13:30 min/km. Inte konstigt att klockan pep!

Passet blev hursomhelst lyckat och kylkepsen lyckades hålla huvudet svalt under hela passet. Visst var det varmt med keps, men när jag tog av den under vilopauserna så märkte jag hur varmt det hade varit utan den. Trots bristen på vägledning från klockan hade jag ändå lyckats pricka in tempot under intervallerna, närmare bestämt 4:42, 4:40 och 4:42. Klockrent!

Igår var det dags för favoriten backintervaller. Stack ut på lunchen och sprang bort till backen som alltid får vara skådeplatsen för detta pass. På vägen dit fanns i princip ingen skugga och termometern låg närmare 30 grader, vilket fick mig att frukta det som komma skulle. Hårda backintervaller hög värme är inte världens bästa. Som tur var låg backen i skugga, så jag kunde ta mig an dagens uppgift: 8x 35 sekunder med 3 minuters gåvila. Inte mycket att orda om egentligen, jag ”rev av” den ena intervallen efter den andra och försökte maxa var gång utan att tappa för mycket från första till sista intervallen. Snittade mellan 3:24- och 3:44-tempo, vilket kanske inte är superjämnt, men ansträngningsmässigt kändes det jämnt iallafall. Det var skönt att få jogga hemåt efteråt med känslan av att jag tagit i ordentligt, det är ju inte många pass jag gör det på trots allt. Det blir mycket distanspass av naturliga skäl, så jag uppskattar verkligen de här riktigt hårda passen när de kommer.

Snittempot under intervallerna

Höjd- och pulskurva från Garmin Connect

Snart semester

Idag är det en vecka kvar till semester, men vem räknar? 🙂 Jo, det gör jag, för jag längtar nåt så in i helsike! Varenda dag tänker jag på alla sköna och lata dagar på stranden, den välförtjänta iskalla ölen på eftermiddagen, glassen eller glaset bubbel på caféet på kvällen… Det är balsam för själen minsann!