Med bara tre ynka dagar kvar i Italien så gäller det att verkligen ta vara på tiden. Jag sov ganska oroligt i natt, vilket jag iofs gjort de flesta nätter, och tittade på klockan tidigt i morse. Den stod på 6:09. Suck, det bar emot att gå upp, så jag blundade en stund till. Dock blev jag för ”orolig” att somna om så jag beslöt mig för att gå upp 6:21.
Bytte om, drack vatten och skakade till en flaska HEED innan jag gav mig ut. Jag har fått sprickor i mina hälar(!) och de gjorde ont när jag gick, så det är tur att jag är framfotalöpare numera :). Vaderna kändes dock ganska ok, vilket gladde mig, de är ju sällan glada nuförtiden. Jag får ta hand om dem lite extra när jag kommer hem.
Sprang den vanliga rutten förbi Ravi och halvvägs till Caldana vände jag tillbaka. Det är inte direkt tjatigt, men lite omväxling hade varit kul. Nu var det kanske sista gången för i år som jag sprang just denna rutt, så jag passade på att njuta lite extra av utsikten. Jag blir dock aldrig mätt på dessa underbara vyer som möter en var man än är. Vi kan sitta på balkongen och bara titta och hittar nya detaljer var dag, helt fantastiskt.
Passet kändes förhållandevis lätt idag, kanske för att jag slappnade av och beslöt mig redan från start att göra det behagligt ansträngande. Tog inga gåpauser, utan anpassade istället ansträngningsgraden så att jag skulle orka springa. Resultatet blev 12 km @ 5:36 med 149 bpm (74%) snittpuls, vilket är ganska ”vanilj”. Temperaturen var låg, vilket naturligtvis hjälpte till.
Efter frukost bar det av till stranden för ännu en dag av sol-lapande och bad. Även det är något som jag inte alls är mätt på ännu. Idag var det inte röd flagg, så vi kunde äntligen bada obehindrat.
Ravi närmast, med Caldana i bakgrunden.
Utsikt från Ravi. Gavorrano ligger på andra sidan berget.
Italienska kottar växer uppåt! Trodde först det var fåglar som satt på grenarna.
Fåfängeträning 