Fine

Publicerat: juli 28, 2011 i Okategoriserade

Jag väcktes av ett slag på armen. Yrvaket tittade jag på klockan, den visade 6:30, och sen tittade jag på min fru. Hon verkade sova djupt. Hade jag drömt att nån slog mig på armen? Skumt. Pallrade mig ur sängen och klädde på mig, skakade till en flaska HEED. Tittade in i sovrummer och Janica var vaken. Jag frågade om det var hon som slog mig och det var det. Mysteriet löst och gav mig iväg.

Då blev det så dags för det sista passet i Gavorrano för den här gången. I schemat som Andreas skickade i helgen stod det backintervaller, mitt älsklingspass! Jag hade egentligen inte sett ut en backe, men har ju en uppsjö att välja mellan, så jag tog en som ligger dryga kilometern bort. Upplägget var 8 st 400 metersintervaller ”semihårt” med 3 minuters vila.

Satte av på den första intervallen och kände ganska snabbt att det skulle bli jävligt jobbigt. Backen var på tok för brant för att få nåt direkt tempo, vilket förvisso inte spelar jättestor roll, men på de långa intervallerna (jämfört med mina 35 sekunderintervaller) vill jag ha lite tempo. Hursomhelst så kom jag ungefär halvvägs innan min andning blev mycket ansträngd. Sänkte tempot en aning och bad till Gud (nä, egentligen inte eftersom jag är övertygad ateist, men ändå) att mina 400 meter snart var över. När klockan pep flämtade jag som aldrig förr. Fyyy faaan va jobbigt! Lungorna ville ut! Knallade och joggade ned till starten igen och så var det dags för nästa. Nu hade jag lite koll på backen och kunde få till ett lite jämnare tempo från start. Det var lika jobbigt, men mer kontrollerat. Jag tänkte att jag ALDRIG kommer orka 8 intervaller, utan siktade på att göra 4 och sen se.

När fyra intervaller var avklarade så tog jag ca 20 sekunders extra vila och det kändes genast bättre, så jag gav mig på nästa halva av passet. Det flöt på ganska bra trots allt. Även om det aldrig kändes lättare så vande jag mig vid eländet.

Efter sista intervallen var det skönt att få jogga hemåt och veta att jag trots allt lyckades genomföra ”helvetespasset”.

Farväl för denna gång Gavorrano, vi ses kanske nästa sommar.

Från Garmin Connect

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s