Snart lite vila, men först mer träning

Publicerat: augusti 12, 2011 i Allmänt, Återhämtning, Gnäll och ursäkter, Träning

Veckan började med det långpass som jag inte fick till i söndags. Fick sällskap av min granne/kompis Karin som hängde med de första 16-17 km och det gjorde att tiden bara gick. Vi tog sikte norrut längs Edsviken och vände hemåt efter ca 8 km då Karins plan var ca 15 km. När jag lämnat av henne hemma så var det ju en bit kvar av mina 40 km, så det var bara att komma på något roligt håll att springa mot. Jag valde att springa via Haga, Norrtull, Roslagstull, Stadion och till Storängsbotten där jag fyllde på vatten hos Prisextra innan jag sprang vidare. Insåg där att jag druckit på tok för lite av både vatten och Perpetuem, vilket förklarade den ganska sega känslan jag hade i både kropp och huvud. Med nästan hälften kvar kändes det ganska tungt, men det var ju bara att bita ihop. 40 km stod på schemat, så det är bara att gilla läget.

Rejält stenigt och rotigt på sina ställen

Jag sprang längs Husarviken på Norra Djurgården och följde sen vattnet längs steniga och rotiga stigar mot Ålkistan där jag följde min sedvanliga rutt längs Brunnsviken. Strax efter jag passerat Bergianska trädgården så snubblar jag till och är plötsligt viktlös för en millisekund innan gravitationen tar ett grabbatag i mig och drar mig med full kraft mot jorden. Landar på sidan på stigen och ligger där och funderar lite på vad som hände. Stoppar först klockan innan jag sätter mig upp och där sitter jag nån minut för att orientera mig både internt och externt. Reser mig därefter upp och undersöker vad som fällde mig, men allt jag ser är platt mark. Jag snubblade på marken? Börjar nog bli trött alltså. Nåväl, med lite skrubbsår på arm och i handen fortsätter jag min löpning hemåt, glad att jag valde att ramla just där och inte på asfalt eller grusväg, då hade utfallet sett annorlunda ut. Piggnade hursomhelst till av fallet och det var ju precis vad jag behövde uppenbarligen. Finns ju mindre smärtsamma sätt förvisso, typ en koffein-gel…

Brottsplatsen. Inte mycket att snubbla på kan man tycka, men jag lyckades!

När jag äntligen kom hem var jag ordentligt trött. 40 km @ 6:24 är i princip ett perfekt resultat då målet var 6:15-6:30-tempo. Eftersom jag är inne i en tung träningsperiod så ska det ju kännas tungt just nu, men det är inte lika lustfyllt att springa när man inte känner sig ”hundra”. Tids nog får jag vila och då kommer jag längta efter att få springa, man är aldrig helt nöjd.

Efter en dags vila var det åter dags att ge sig ut i onsdags. För att få känna på hur det känns att springa på bana så sprang jag till Sundbybergs IP och gjorde en knapp mil där. Det var mjukare och mindre behagligt än väntat, men det är säkert en vanesak. Det var inte direkt tråkigt heller, för jag kunde slappna av och bara tänka på annat. Det var dock skönt att springa hem igen och få lite mer visuell stimulans samt asfalt under fötterna. Jag får nog göra några pass till på banan innan Skövde för att få in känslan. 18 km @ 5:40 med 148 bpm (74%) snittpuls blev resultatet.

Torsdag och åter dags att dra på sig skorna för ett distanspass. Den här gången begav jag mig till Ursvik för ett varv i 10an. Siktade som vanligt på att ligga under 75% av maxpuls vilket är 150 bpm, vilket i en slinga som Ursvik kräver en del återhållsamhet. Fick ta det lite lugnt i backarna och ta igen det nedför istället. Det märktes att backlöpningen i Italien har gett resultat både fysiskt och mentalt, inga backar blir speciellt jobbiga numera. Det var svalt och skönt, men hög luftfuktighet, så jag svettades rejält. Vid starten tog jag rygg på en rosa tröja under några kilometer, innan jag passerade och drog ifrån, vilket var en skön känsla. Gjorde ett rejält avsteg från planen förvisso, men ibland kan det vara värt det. Jag fick dock betala priset och de sista kilometerna hem blev tunga. Resultat 16 km @ 5:30 med 155 bpm (77%) snittpuls.

Banprofil från Garmin Connect

Det kommer inte bli någon vila alls denna veckan, men nästa vecka kommer jag bara springa tre pass, så jag har det att se fram emot. Nu är det bara drygt två veckor kvar till Skövde, så det gäller att göra allting rätt fram tills dess.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s