Så var den sista veckan avklarad och jag ser tillbaka på en av de i distans räknat tyngsta veckorna nånsin. Eftersom jag fick stuva om träningen i början av veckan så blev det stället träning fem dagar i följd, något jag faktiskt aldrig gjort tidigare. Tre dagar på raken händer ibland, men aldrig fem.
I fredags kväll vankades det årets första kräftor för vår del och de skulle ätas på kollis, men innan middagen klämde jag in ett löppass. Värmde upp ned till Lillsjön och sprang där sex tusingar med 3 minuters gåvila emellan. Jag valde gåvila för att återhämta mig totalt mellan intervallerna och inte slita i onödan på kroppen. Passet var mest tänkt att ge lite fart i benen och har ingen egentlig träningseffekt så här nära loppet. Kroppen kändes oväntat pigg och intervallerna flöt på väldigt bra.
I lördags blev vi bjudna på middag hos vännerna Carro & Johan i Vallentuna och Johan frågade mig om jag hade lust att springa med honom innan middagen. Om jag hade! Han behövde komma ut på ett för honom lite längre pass, då det var längesen sist. Vi gav oss av strax efter 16 och sprang en för mig helt ny runda vilket var jättekul Bra sällskap, perfekt lugnt tempo, underbart väder och nya omgivningar, kunde inte bli bättre! Vi sprang och pratade och tiden bara gick. Delar av slingan gick på Roslagsleden och var lite teknisk, men lejonparten var lättsprungen. Johan kämpade på bra och det var först efter 14 km som han kände av bristen på långpass, men med några korta gåpauser så återhämtade han sig och vi kunde utan problem ta oss hem. Ett riktigt lyckat och roligt pass som jag kunde summera till 16 km @ 6:18 med 136 bpm (68%) snittpuls, det senare smått fantastiskt lågt för att vara mig. Efter det passet satt det fint med tacos! Efter middagen förpassades vi till vardagsrummet där vi spenderade många timmar med att spela Xbox. En i mina ögon nästan perfekt eftermiddag och kväll!
Söndagen kom och mitt sista pass denna vecka var 20 km distans i typ långpasstempo, ett pass jag egentligen skulle gjort på lördagen. Nu blev ju lördagens pass just i det tempot, så jag beslöt mig för att köra söndagens pass aningens snabbare. Sent på eftermiddagen kom jag iväg och styrde kosan norr om Brunnsviken och följde sen Hälsans Stig fram till Koppartälten där jag via Haga Norra sprang mot Lötsjön och rundade den för att sen springa längs E18 tillbaka hem. En handjagare med Perpetuem fick räcka som färdkost. Fyllde på den med vatten vid Brunnsvikens kanotklubb efter drygt 6 km så att den skulle räcka, vilket den gjorde. Mentalt var jag väldigt trött på att springa sista typ 4 km, jag kunde inte slå den känslan ur hågen hur jag än försökte. Dessutom hade det gått hål på innerlåret på mina tights, så jag hade dessutom dragit på mig ett rejält skavsår. Hade ju ännu ett oskönt skavsår i ljumsken som jag dragits med sen i torsdags, så nu började jag lixom falla isär på nåt sätt kändes det som. Det var inte mitt mysigaste pass nånsin, men det var tillfredsställande att ändå känna mig så fräsch i kroppen, inte alls speciellt tung eller sliten utan det var mest mentalt som det var jobbigt. Jag var mätt på löpning helt enkelt. Sista passet blev 20 km @ 6:00 med 139 bpm (69%) snittpuls. Vet inte om det blivit något fel på pulsbandet eller om kroppen helt enkelt reagerat på senaste tidens träning och gått över till högre andel fettförbränning, men pulsen var enormt låg under detta pass för att vara mig.
Med det sista passet avslutat var det en fröjd att kunna summera veckan som gått. Totalt har jag hunnit springa drygt 120 km, vilket faktiskt är det mesta jag nånsin sprungit på träning på en vecka (mån-sön). Det känns väldigt skönt att kunna avsluta träningen inför 24-timmars i Skövde med en rejäl volymvecka. Nu kan jag med gott samvete gå in i de sista veckorna av formtoppning vetandes att jag gjort ett ordentligt jobb och kunna fokusera på att vila mycket. Kanske passar jag på att träna lite mer styrka för att hålla igång kroppen, vi får se. Nu ska jag iallafall vila lite…
Fåfängeträning 