Innan onsdagens löptur med Janica så hade jag möte med Andreas. Det mesta kretsade naturligtvis om 24-timmars och vi lade en del grundläggande regler på plats. Det är ju lätt att planera inför ett lopp, men desto svårare att följa planen när man väl springer. Det är ju alltid lätt i början, men på såna här lopp finns enormt mycket att tjäna på tålamod. Min primära målsättning är att ta mig längre än 161 km, allt över det får bli bonus.
Det märks att loppet är mindre än en vecka bort. Jag funderar mer och mer på hur jag ska springa och vad jag ska ha med mig. Tankarna snurrar kring just tempot och excelarket med uträkningar kring tempot är konstant uppe på min dator. Jag kan vara lite manisk när det gäller att räkna på mitt tempo, men det hjälper mig att få dryfta det tills jag känner mig nöjd.
Det värsta som kan hända är väl egentligen att jag antingen springer för fort i början och får gå mycket på slutet ELLER att jag springer för långsamt och kommer i mål med känslan att jag har mycket kvar att ge. Det är ju lite charmen med långa lopp, att lära sig disponera krafterna så optimalt det går. Att jag förmodligen kommer ungefär lika långt vid båda scenarierna är för mig oviktigt, det viktiga är att lära känna min kropp så gott jag kan.
I torsdags gav jag mig ut på ännu ett lugnt distanspass. Det blev en runda till Haga och tillbaka, vilket blev 7 km @ 5:35. Inte mycket att skriva hem om, snarare rätt trist och oinspirerat pass. Är som sagt ganska mätt på löpning, så ”vilan” fram till loppet kommer göra gott. Det är förvisso tre pass kvar, men de som återstår är bara sköna.
Idag är det lördag och dagen efter kräftskivan hos våra kompisar i Vallentuna, vilket betyder att jag är lite seg och trött. Det regnar i princip konstant här i Stockholm, så jag är glad att jag slipper ge mig ut och springa. Det blir nog pizza framför TV’n idag. Trots högst mediokert intag av öl så är jag trött och seg, det är nog kräftorna…
Fåfängeträning 