Träningen har rullat på någorlunda sen vi kom hem från NYC. Efter tisdagens pass förra veckan med MT101 så var vaderna stela som sjutton, så det passade ganska bra att jag var på tjänsteresa hela onsdagen, så vaderna fick lite vila. Spenderade drygt 10 timmar i bilen, vilket kanske inte var lika roligt, men nödvändigt.
I torsdags var det så dags igen och på schemat stod 2 km intervaller, närmare bestämt 3 st med 3 min ståvila. Jag tog mina TNF SingleTrack till detta pass för att inte misshandla mina vader för tidigt inpå det förra passet. Värmde upp genom att springa till Råstasjön 2,5 km bort. Stretchade lite och betade sen av intervallerna så gott det gick. Det fanns inget bett i steget och jag var ganska energilös genom hela passet, vilket gjorde det lite extra tungt i slutet på varje intervall. Genomförde passet med nöd och näppe, men det kostade på. Tack vare att jag programmerat in passet i klockan så såg dn till att jag höll mig til planen, annars hade jag nog inte lyckats.
Dagen efter gav jag mig ut på lunchen och sprang ett lätt distanspass om 10 km. Så lätt visade det sig dock inte tyvärr bli, från början till slut kändes det som sirap i benen. Tanken var att snitta 5:45-6:00-tempo på detta pass, men det gick aningens snabbare, vilket avspeglade sig i pulsen. 10 km @ 5:40 med 156 bpm (78%) snittpuls blev det mediokra resultatet.
Natten till söndagen hade jag haft lite tjall på pulsen, hjärtat bestämde sig för att jobba extra från det jag gick och la mig fram till tidig morgon. Ingen skön känsla alls faktiskt. Bestämde mig för att testa vilopulsen innan jag gick upp, men den visade inget jag kunde sätta fingret på. Några slag över normalt ger ingen indikation om att något ska vara fel. När jag väl gick upp så var jag lite ”av banan”, men bestämde mig ändå för att genomföra det planerade distanspasset. Solen sken och temperaturen låg uppåt 17 grader när jag kom iväg på förmiddagen. Valde att springa via Ulriksdal och längs Edsviken för att vända tillbaka efter halva sträckan. Vädret var underbart höstigt och det var en njutning att vara ute i den friska luften. Kroppen kändes bra och passet blev trots den jobbiga natten ganska lyckat med 15 km @ 5:35 och 154 bpm (77%) i snittpuls.
I går vilade jag från löpningen , men idag var det dags igen. Hade ingen större lust att ge mig ut på lunchen då jag har mycket att fixa med och ska resa till Barcelona i morgon bitti och komma hem sent fredag. Janica är dessutom bortrest till i morgon kväll, så vi ses inte mycket den här veckan. Jag tvingade hursomhelst ut mig på lunchen för att genomföra det planerade intervallpasset. 5 st tusingar med 3 minuters vila stod på menyn. Jag sprang till Råstasjön och där betade jag åter igen av intervall efter intervall. Känslan var klart bättre än sist och jag fick till ett riktigt bra pass, vilket kändes enormt skönt med tanke på hur det känts på sistone. Hade inte programmerat in passet i klockan, utan fick gå på känsla, vilket visade sig vara fungera helt klockrent. Jag snittade 4:32, 4:33, 4:33, 4:33 och 4:32! Snacka om att gå som en klocka!
Dagens intervallpass blev klockrent!
I morgon bitti bär det som sagt av till Barcelona på konferens. Jag packar träningskläder och hoppas få till några löprundor. Vårt schema är rätt tajt, så jag är osäker om det finns några luckor, men det visar sig.
Fåfängeträning 