Hösten är här på allvar och det finns både positivt och negativt som jag ser det. På plussidan är temperaturen som gör det enklare att klä sig rätt, på minussidan är regnet och blåsten. Jag ogillar blåst i allmänhet, men tillsammans med regn blir det nästan olidligt.
Idag både regnade och blåste det på förmiddagen och jag stålsatte mig inför lunchens stege, där jag skulle ”Starta långsamt, öka farten varje km, med tre km kvar skall det börja bli tufft” enligt Andreas. Regnet hann dock sluta och solen trängde i genom det gråa tillräckligt mycket för att det skulle bli aningens ljust ute. Jag klädde mig ändå för sämre förhållande och gav mig ut. Tanken var egentligen att ligga strax under 6-tempo från start, men det misslyckades direkt och jag hamnade på 5:30 efter första kilometern. Redan då fick jag liksom problem, för jag kunde ju inte gärna sänka tempot på nästkommande kilometer, då skulle det ju inte bli nån bra stege. Jag ogillar verkligen att inte följa ett uppsatt mönster under såna här pass, det irriterar mig verkligen. Hursomhelst så gjorde jag mitt bästa för att följa mönstret, men det visade sig vara lättare sagt än gjort. Löprundans profil gjorde ju dessutom att det blev svårare att hålla tänkt tempo. Ja ni hör ju hur krångligt jag tyckte det var. Jag skulle valt löpbandet istället så hade det blivit lätt som en plätt.
Efter 13 km började det verkligen bli tufft, men då avslutade jag med en nedjogg för att ”komma ner” lite. Det blev en krokig och haltande stege, men till slut var jag tillbaka vid min port och kunde pusta ut. 14 km @ 5:10 med 160 bpm (80%) blev resultatet. Ja vad säger man?
Efter intervallpasset förra veckan blev det 15 km distans i fredags och 35 km långpass i söndags, det senare ett pass som kändes extra bra. Under hela löprundan kändes det ansträngningslöst och behagligt, en underbar känsla som bara stördes av att min Garmin slocknade efter 25 km (glömt ladda den) så jag fick använda Runkeeper på iPhonen den sista biten. Ingen showstopper men lite störigt. Dagen efter återfanns inte den sköna ansträngningslösa känslan när jag sprang 12 km distans på morgonen, men det skyller jag på att det var måndag och tidigt.
Fåfängeträning 