I söndags förmiddag gav jag mig ut på ett pass i det fina vädret. Målet var 18 km i vanligt distanstempo och jag beslöt mig för att göra det runt Brunnsviken med omnejd. Det kändes lite tungt redan efter 5 km, så jag kollade pulsen och den låg över 80%! Tempot var runt 5:40, så normalt sett ligger jag under 75%. Jag fick gå mer på känsla och saktade ner en smula, men känslan satt kvar.
Sprang och funderade på om jag skulle korta ner passet och vända hemåt, men jag hade kommit så långt att det knappt var lönt. Skrapade ihop drygt 17,5 km i 5:50-tempo och ca 78% av HRmax. Inget att skryta över direkt. Mådde efter omständigheterna bra, men passet satt kvar i kroppen i ganska många timmar därefter. En lite skum känsla.
Dagen efter gav jag mig på det igen med ett 12 km distanspass. Det kändes ungefär likadant. Snittade 5:40 och hade drygt 80%, det var uppenbart att nåt felade.
I tisdags var det löpvila och istället tränade jag med Your Shape (Xbox), vilket var nog så jäkla jobbigt. 24 minutersprogrammet är utmattande, men jäkligt roligt. Därefter körde jag ett antal småövningar för att testa lite. Fick nog ihop ca 40 minuter totalt, vilket kändes lagom.
I onsdags morse tog jag vilopulsen och hamnade på 157, dvs drygt 10 slag över normalt. Har haft känslan av andfåddhet ibland, trots att jag inte rört mig. Beslöt mig för att stå över träningen helt. I går bar det av till Oslo och jag packade träningskläderna och planerade att ta en runda i morse, men efter noga övervägande strök jag det. Siktar istället på att vara med på Alicias löpträning ikväll och då känna hur det känns inför helgens löpning.
Ska testa vilopulsen i morgon bitti och sen får jag se hur jag går vidare. Kanske är det dags att gå till doktorn? Är inte helt trygg i att anstränga mig när det känns som det gör. Nån obalans i kroppen är det och jag vill inte göra något som kan äventyra min hälsa och fortsatta träning.
Karl Johan är vackert kvällstid
Fåfängeträning 