Efter att ha frossat nästan urskillningslöst större delen av december och första veckan i januari så var det dags att sätta stopp iom att ”allvaret” började i måndags. Dels tappade jag en del ”fitness” under tiden jag inte sprang och dessutom la jag på mig några trivselkilon av mitt ”tröstätande”. Jag snittar normalt nånstans mellan 6 och 8 mil i veckan, vilket betyder att jag förbränner i häraden 5000-6000 kcal bara av löpningen. Ta bort den förbränningen och lägg till godis så går det fort uppåt.
Nu hann det som tur är aldrig gå överstyr, huvudsakligen för att jag tränade annat som höll den värsta viktökningen borta, men några kilo blev det allt. De ska nu snabbt bort och därför är det totalt godisförbud förutom fredag och lördag. Eftersom jag arbetar hemifrån är det VÄLDIGT lätt att småäta godis om det finns lätt tillgängligt. Nu får jag jobba med karaktären dagligen för att inte falla för frestelserna som ligger på lur överallt.
Värst är det vid 15-tiden, då jag ofta kommer in i ett komaliknande tillstånd. Då är godis väldigt effektivt och ruskigt gott. Nu får det istället bli clementiner när suget blir för stort och det funkar faktiskt bra så här långt. Det är tufft de dagar jag springer, då är suget extra kraftigt eftersom kroppen vill ha kolhydrater att fylla på förråden med.
Under gårdagens runda lyssnade jag återigen på URP och då pratade de med Matt Fitzgerald om hans senaste bok Racing weight som huvudsakligen handlar om hur man uppnår optimal tävlingsvikt. Eftersom ämnet var högintressant för mig så köpte jag Kindle-varianten till min iPad så snart jag kom hem. Jag har inte kommit särskilt långt ännu, men återkommer längre fram när jag satt mig in i ämnet mer.
Dagens pass gick runt *trumvirvel* Brunnsviken! 14 km lätt distans stod på schemat och eftersom det är exakt 14 km runt viken så är det ett enkelt val. Det hade frusit på sen igår vilket gjorde de redan svårssprungna bitarna ännu jobbigare. Jag vrickade till ankeln ett par gånger pga det ojämna underlaget, men kom i slutändan undan oskadd. Jag envisas fortfarande med att sparka mig på vänster inre fotknöl med jämna mellanrum, vilket är inte så lite irriterande och gör fördjävla ont efter några gånger. Har börjat tejpa med coachtejp, men det hjälper sisådär. Får fundera ut nåt smart, kanske tillverka själv? Passet gick i det stora hela ok, men jag led av energibrist trots att jag ätit mellanmål. Förmodligen godisbrist…
Frukt är godis sägs det…
Fåfängeträning 
Kämpa på. Jag kör godis och läskfritt 2013 (undantag tävlingar marathon och längre)
Tack Stefan, jag biter ihop. 🙂
Jepp, du är inte ensam! Jag kör också godisfritt i 100 dagar (efter Stefan tipsade om Salonens utmaning). Det som hjälper mig är att inte ha godis hemma. Jag låter bli att köpa dem. Då har jag liksom inget val 🙂
Visste inte att det fanns en utmaning, det kanske skulle sporra lite extra. Dock tänker jag fortsätta att njuta på fredagar och lördagar. Nån njutning vill jag ha, annars blir inte livet så kul. En av anledningarna till att jag tränar är att kunna njuta av livets goda.
Vi har alltid godis hemma, jag ska bara lära mig att inte röra det. Hur svårt kan det va? 🙂
Söta frukter är värre än crack. Ingrid Marie blir min undergång!
Jag begränsar det till typ en clementin på förmiddagen, efter lunch och efter middag. Det är lätt att föräta sig, det är ju så gott!