Inlägg märkta ‘distanspass’

Bra början på veckan

Publicerat: mars 13, 2013 i Allmänt, Träning
Etiketter:, , , , , ,
0

Efter söndagens långpass tog jag löpvila på måndagen, för att istället köra ett Insanitypass innan det var dags att skjutsa dottern till friidrottsträningen. De tränar numera bara i en timme, vilket gör det snudd på omöjligt att hinna springa nåt vettigt pass under tiden, så jag satt och kollade på när ungarna blev drillade istället.

Insanitypassen blir roligare för varje gång. Jag orkar mer allt eftersom och hänger med bättre, vilken naturligtvis hjälper. Förra gången jag följde programmet så körde jag alltid passet på lunchen och löpningen innan middag. Det gjorde att löpningen blev lidande då jag inte hann att återhämta mig ordentligt. Dessutom körde jag Insanity 5-6 dagar/vecka, vilket tillsammans med löpningen slet rätt fint på kroppen. Den här gången tar jag det mer sporadiskt och känner efter så att det blir bättre balans. Nu går löpningen i förta hand och jag springer på lunchen och gör insanity innan middagen.

I tisdags tog jag mig runt Brunnsviken, men höll mig på asfalten istället för Hälsans Stig. Jag har nästan blivit lite beroende av asfalt, grepp och lite högre tempo. Det blev 12 km @ 5:10 och hela passet flöt på fint. Solen sken, men kvicksilvret ville tyvärr inte gå över nollan, så det blev buff och tunna handskar. Jag längtar verkligen efter korta tights och linne! Innan middag var det åter dags att köra ett pass insanity, sen var det sluttränat för den dagen.

Jag hade väldigt ont under knät hela natten och det höll mig tyvärr vaken en del. Kanske tränade jag för mycket och/eller för hårt? Svårt att säga. Hade egentligen tänkt springa innan jag flög till Danmark idag, men det smärtade så pass mycket att jag valde att stå över det.

Landade i CPH vid 15-tiden och tog tåget till Odense strax innan 16. Kom fram till hotellet vid 18:30 och kollade genast in gymet. Det fanns ett löpband som varken var nytt eller rymligt, men förmodligen skulle kunna duga för ett pass eller två. Eftersom jag inte kände något i benet tack vare att jag i princip suttit still i drygt fem timmar så var valet lätt. Jag svidade snabbt om och sen var det dags för långa backintervaller. Värmde upp i två kilometer och körde sen 6x 400 meter i 15% lutning med 3 minuters joggvila. Första intervallen gick lite för snabbt, men sen hittade jag ett tempo som blev så jobbigt att jag precis klarade hela intervallen.Det funkade över förväntan och blev ett riktigt jobbigt och lyckat pass. Kanske blir det fler pass på bandet innan jag åker hem på fredag?

20130313-221650.jpg

Varken nytt eller vidare rymligt, men det funkade

Annons

Sötsugen

Publicerat: januari 9, 2013 i Allmänt, Träning
Etiketter:, , , , , ,
6

Efter att ha frossat nästan urskillningslöst större delen av december och första veckan i januari så var det dags att sätta stopp iom att ”allvaret” började i måndags. Dels tappade jag en del ”fitness” under tiden jag inte sprang och dessutom la jag på mig några trivselkilon av mitt ”tröstätande”. Jag snittar normalt nånstans mellan 6 och 8 mil i veckan, vilket betyder att jag förbränner i häraden 5000-6000 kcal bara av löpningen. Ta bort den förbränningen och lägg till godis så går det fort uppåt.

Nu hann det som tur är aldrig gå överstyr, huvudsakligen för att jag tränade annat som höll den värsta viktökningen borta, men några kilo blev det allt. De ska nu snabbt bort och därför är det totalt godisförbud förutom fredag och lördag. Eftersom jag arbetar hemifrån är det VÄLDIGT lätt att småäta godis om det finns lätt tillgängligt. Nu får jag jobba med karaktären dagligen för att inte falla för frestelserna som ligger på lur överallt.

Värst är det vid 15-tiden, då jag ofta kommer in i ett komaliknande tillstånd. Då är godis väldigt effektivt och ruskigt gott. Nu får det istället bli clementiner när suget blir för stort och det funkar faktiskt bra så här långt. Det är tufft de dagar jag springer, då är suget extra kraftigt eftersom kroppen vill ha kolhydrater att fylla på förråden med.

Under gårdagens runda lyssnade jag återigen på URP och då pratade de med Matt Fitzgerald om hans senaste bok Racing weight som huvudsakligen handlar om hur man uppnår optimal tävlingsvikt. Eftersom ämnet var högintressant för mig så köpte jag Kindle-varianten till min iPad så snart jag kom hem. Jag har inte kommit särskilt långt ännu, men återkommer längre fram när jag satt mig in i ämnet mer.

Dagens pass gick runt *trumvirvel* Brunnsviken! 14 km lätt distans stod på schemat och eftersom det är exakt 14 km runt viken så är det ett enkelt val. Det hade frusit på sen igår vilket gjorde de redan svårssprungna bitarna ännu jobbigare. Jag vrickade till ankeln ett par gånger pga det ojämna underlaget, men kom i slutändan undan oskadd. Jag envisas fortfarande med att sparka mig på vänster inre fotknöl med jämna mellanrum, vilket är inte så lite irriterande och gör fördjävla ont efter några gånger. Har börjat tejpa med coachtejp, men det hjälper sisådär. Får fundera ut nåt smart, kanske tillverka själv? Passet gick i det stora hela ok, men jag led av energibrist trots att jag ätit mellanmål. Förmodligen godisbrist…

20130109-201056.jpg
Frukt är godis sägs det…

Upp och ner

Publicerat: november 27, 2012 i Allmänt, Gnäll och ursäkter, Träning
Etiketter:, ,
0

Träningen på sistone har varit lite upp och ner. Efter ryggskottet kom jag igång, men pulsen ville inte riktigt vara med i början. det tog tre löprundor med ganska hög snittpuls och många gåpauser innan det gav med sig. Förra veckan fick jag till några bra rundor i hygglig fart och låg snittpuls, vilket kändes väldigt skönt. Jag hade nästan tappat hoppet. Det började ta emot att ge sig ut, speciellt som vädret blivit lite sämre.

I lördags var jag och frugan på dubbel 40-årsfest, så det blev ingen löpning i söndags. Fick lite trassel med magen (magsäcken) under eftermiddagen och på kvällen, vilket eskalerade till magkatarr under natten till måndagen. Det resulterade naturligtvis i ännu en dag med utebliven träning. 😦

I morse bar det av till Oslo för några dagars mässa. Inför starten berättade piloten att det var snöoväder i Oslo vilket försenade starten rejält. Endast en landningsbana var visst öppen på Gardemoen, så det blev lite trångt och köigt.

Vi landade i ett snötäckt Norge, vilket på sätt och viss var lite mysigt. Dock var min enda tanke att jag inte tagit höjd för detta när jag packade träningskläderna, framförallt var det skovalet jag oroade mig för. Tunna och lätta New Balance låg i väskan, mest för att spara vikt och plats när jag packade.

Jag satt och jobbade på hotellrummet under eftermiddagen och bävade del över den planerade löpningen, men till slut gjorde jag slag i saken och svidade om. Tittade ut och såg att det duggade, men värre var det inte. Gav mig av från city och följde en större väg först österut och sen söderut. Duggregnet övergick så sakteliga till snöblandat. Efter ett tag började vägen stiga och det var bara att kämpa på. Pulsen höll sig i schack vilket var huvudsaken. Tempot var lågt för att inte gå över gränsen under stigningen. Halvvägs upp började snön lägga sig och det blev slaskigt, för att sen övergå till knappa decimetern snö, vilket gjorde det svårt att springa. Dessutom blev fötterna blöta och kalla.

20121127-205828.jpg

20121127-205814.jpg

När snön blev för djup så fick det vara nog, jag halkade mest omkring och frös om fötterna. Det var skönt att få springa ned till barmark igen. Magen protesterade lite efter 6 km, så när jag kom tillbaka till hotellet så valde jag att bryta. Hade egentligen tänkt mig 10-12 km, men jag ville inte sabba magen igen.

Snittpulsen blev riktigt låg och tempot hyggligt med tanke på stigningen, så jag är nöjd. Efteråt körde jag ett kort styrkeprogram innan det var dags för middag. Tog det som fanns närmast hotellet, vilket betydde McDonalds.

Planen är att komma ut en sväng även i morgon, hoppas att vädret vänder till det bättre…

Verkligheten kommer ikapp

Publicerat: september 13, 2012 i Återhämtning, Gnäll och ursäkter, Träning
Etiketter:, , , ,
0

Idag verkar det som att insanityträningen kombinerat med löpningen börjar ta ut sin rätt. Insanitypasset var idag ett s k Cardio Recovery där man slipper konditionsträningen och bara gör diverse styrkeövningar, ingen puls alltså, men inte bara vila heller. Det är veckans lättaste pass hursomhelst, vilket är skönt.

När jag senare gav mig ut på dagens löprunda så kändes det motigt värre. Benen var det inget fel på, utan det var som att springa i tjock luft typ. Pulsen var låg, så det enda jag kan skylla på är mental överträning. Sprang min sedvanliga runda ned till Hagaparken och tillbaka, vilket blev knappt en mil. Snittade 5:22 och 152 bpm (76%), så det var inget anmärkningsvärt så sett, men känslan var att det var tungt och trögt.

Under långpasset i söndags drog jag på mig begynnande blånaglar på båda stortårna, vilket under måndagens pass blev värre och idag kunde jag knappt springa nedför. Smärtan var snudd på olidlig, vilket gjorde att jag fick kompensera kraftig i nedförsbackarna. Inte bra alls.

Nu blir det löpvila till på söndag, men eftersom vi har 40-årsfest för Janica på lördag så finns viss risk att det långpasset får stryka på foten. Vi får väl se.

Starkare

Publicerat: september 10, 2012 i Allmänt, skor, Träning
Etiketter:, , , , , , ,
0

Förra veckan fyllde jag 43 år och man kan nog säga att jag lämnat en eventuell 40-årskris på tryggt avstånd. Nu har jag aldrig upplevt någon kris, mycket tack vare att jag tränade mig till mitt livs bästa form lagom till jag fyllde 40 år. När många i min ålder har soffat till sig på ett eller annat sätt så har jag en fysik som en 28-åring (metabolisk ålder). Kanske inte helt vetenskapligt, men det är en fingervisning vilket räcker för mig.

Träningen flyter för övrigt på fint och Insanityn har definitivt gett resultat. Hittills har jag bara missat två dagar av 19, vilket är bättre än förväntat. Resultaten är kanske inte så synliga ännu, men jag känner stor skillnad både under Insanitypassen, men framförallt när jag springer. Största anledningen till att jag började med Insanity var ju för att bli generellt starkare och min fröhoppning var att jag skulle bli en starkare löpare, vilket alltså har hänt.

I söndags gav jag mig ut på långpass med målet att springa minst 30 km. Sist jag sprang 30 km eller mer var i maj(!), så lite ovan kändes tanken faktiskt. Mitt mål är som sagt att bli en starkare löpare, så jag valde att springa till Ursvik och börja med ett varv i Extremspåret. Eftersom jag vilat helt under lördagen kändes kroppen pigg och benen starka. Jag lyssnade på min senaste ljudbok ”Finding Ultra” av Rich Roll, vilken kan rekommenderas, och försvann in i boken medan benen jobbade på. Jag la mig på en ansträngningsgrad som kändes lagom för långpass och aldrig blev jobbig. Min Garmin var satt på 6-tempo så att jag hade lite koll. Backarna i spåret forcerades utan några problem och det var här jag insåg att jag blivit starkare. Benen trummade på uppför och syran lyste med sin frånvaro, en riktigt skön känsla.

Bild

Söndagens långpass

Efter ett riktigt trevligt varv i Extremspåret styrde jag kosan mot Ulriksdals slott och vidare via Bergshamra ned till Brunnsviken som jag sen följde till Hagaparken och avslutade med ett besök på toppen av Hagakullen. Med 28 km i benen lyckades jag inte springa hela vägen upp, men däremot gå i högt tempo. Starkare! Benen hade orkat, men flåset var inte lika starkt.

Bild

Höjdkurva och tempo under söndagens långpass

Det blev 30 km @ 6-tempo med 150 bpm (75%) snittpuls, helt enligt förväntningarna. Ett riktigt lyckat pass på min ära, även om det inte blev så långt.

Idag satt en del av långpasset kvar på sina ställen, det märktes att det var längesen jag sprang några längre distanser. När jag drog igång dagens Insanityträning på lunchen så var jag lite småstel, men det försvann snabbt när uppvärmingen var klar. På schemat stod Pure Cardio + Cardio Abs, vilket betyder konditionsträning tills du bryter ihop och sen ett bålträningsprogram. Det gick dock helt ok, även om jag hade problem med sista programmet, det fanns inte styrka kvar så det räckte. Bålstyrka är inte min styrka om man säger så, men det kommer.

På eftermiddagen gav jag mig ut på ett distanspass runt Brunnsviken. Dagen till ära snörde jag på mig mina New Balance 101, de tunna trailskor jag köpte förra året i NYC. Jag har bara sprungit i dem en gång tidigare och fick då sån träningsvärk i vaderna dagen efter att de legat i malpåse sen dess, men idag fick jag ett ryck och snörde på mig dem. Varken långpass eller Insanity kändes av när jag kom iväg, utan det rullade på fint. Även idag kände jag mig stark och kunde ta alla backar utan att bli vidare ansträngd. Pulsen höll sig hyggligt låg och tempot precis lagom för distanspass. Resultatet blev 14 km @ 5:24 med 150 bpm (75%) snittpuls, även det ett lyckat pass under omständigheterna.

Bild

Höjdkurva och tempo under dagens distanspass

Min förhoppning är att hinna bli lite starkare lagom till SUM så att jag kan smita in under 5-timmarssträcket. Det skulle göra mig glad att få avsluta året med att uppnå ett mål. Efter SUM börjar jag träna på ett nytt sätt som Andreas har tänkt ut, mer om det senare.

På tal om Andreas så var han i Polen i helgen och supporterade Anna Grundahl under VM i 24 timmars. Anna, som för övrigt är en av mina största hjältar, lyckades springa snudd på 230 km (!), vilket gav henne en 6:e plats i damklassen. Fatta att hon bara har fokuserat på löpningen i några år! Helt fantastiskt!
Att hon dessutom är bland de mest ödmjuka och minst uppmärksamhetstörstande människor jag känner är bara ett plus. Det finns alltför många löpare som får för mycket uppmärksamhet utan att prestera ens mediokra resultat på lopp. Lustigt hur det kan vara… Nåväl, det är vad det är.

Småseg avslutning

Publicerat: juni 10, 2012 i Allmänt, Träning
Etiketter:, ,
0

Veckan har flutit på ganska ok träningsmässigt. Efter onsdagens pass var det i torsdags dags för ett distanspass om 16 km. Mådde lite lattjo under förmiddagen och kom dessutom ut lite sent, men till slut så kunde jag snöra på mig dojjorna och komma iväg. Det flöt på ganska fint i början, men sen började magen göra väsen av sig igen vid 12 km och jag funderade på att korta av passet, men beslöt mig för att bita ihop och genomföra det trots allt. Fick ihop mina 16 km, men det kostade. Var rätt mör efteråt och återhämtningen tog lång tid. Det var nåt som inte riktigt stod rätt till, men jag kunde inte sätta fingret på det. På kvällen tog jag en timmes promenad med Janica, vilket var både mysigt och välgörande.

I fredags stack jag ut på ett lätt distanspass, men även då var det något som inte ville sig riktigt. Istället för 14 km kortade jag av det till en 10:a och fick nöja mig med det. Ibland ska man lyssna på kroppen och inte pressa sig i onödan.

Det blev inget Jättelångt för mig i år. Jag var anmäld, men innan jag betalade in avgiften så insåg jag att jag inte var sugen på att springa loppet igen. Jag har ju sprungit det nästan 3 ggr (bröt ju vid 48 km i fjol) och kände inte något direkt sug att gå upp tidigt på lördagsmorgonen för att ta mig till Norrtälje för buss till Grisslehamn. Det är ett fint lopp, men jag behöver mer än så för att jag ska krångla till en lördag för resten min familj. Min dotter rider ju på lördagar och Janica hade annat bokat, så det skulle bli meckigt. Dessutom hade vi bokat in en middag på stan med goda vänner, så fredagen blev enligt mina mått ganska blöt. Det hade fått väljas bort om jag skulle sprungit Jättelångt.

Idag var det dags för ytterligare ett lite snabbare långpass där tempot skulle ligga nära distanstempo. Jag lämnade dottern på ett kalas i närheten och gav mig ut. McDonaldslunchen hade inte riktigt satt sig tillrätta, så jag fick kämpa lite med det i början. Satte min Garmin på 5:40-tempo för att ha en ”pekpinne”. Rundade Brunnsviken och tog en sväng ut mot Stora Skuggan och Universitetet, för att sen passera Ulriksdals Slott och följa Edsviken en bit innan jag vände hemåt igen. Det var ganska varmt tidvis, men svalkade fint i skogen och skuggan, så det blev aldrig ett problem. Dock var inte kroppen riktigt med idag heller, vet inte vad det kan bero på. Hade inte det där bettet i steget som jag hade förra veckan, men kanske är det bara dagsform helt enkelt. Jag hade inga stora problem under passet, men det blev aldrig behagligt heller, vilket är lite synd. Knappt 28 km @ 5:37 blev det iallafall till slut. Helt enligt plan alltså.

Söndagens långpass

Den här veckan fick jag bara till ett styrkepass, så det får jag kompensera för nästa vecka. Beach 2012 står för dörren och jag kan inte ligga på latsidan om det ska bli resultat! 😀 Om knappt en månad är det dags att bila till Italien där vi stannar i tre veckor, gissa om vi räknar dagarna? Det är årets absoluta höjdpunkt!

Sirap

Publicerat: maj 16, 2012 i Allmänt, Gnäll och ursäkter, Träning
Etiketter:, , ,
0

Är det inte typiskt att man har löpvila när det för en gångs skull är helt fantastiskt väder? Efter mitt back-to-back pass så behövde jag en vilodag, men satt och längtade ut i solskenet.

Istället för att springa bestämde jag mig för att köra mitt kettlebellprogram samt lite kompletterade styrketräning. Det är tredje veckan i rad jag kör programmet och det börjar kännas lättare nu. Dessutom slipper jag den sjuka träningsvärken efteråt, vilket är ett bra tecken (och jäkligt skönt). Det blev en timmes träning med några vändor till datorn för att följa Andreas framfart i Ungern, kunde inte slita mig när det bara var timmar kvar av loppet.

När Janica kom hem från jobbet var egentligen tanken att vi skulle ta en lätt jogg tillsammans, men hon kände sig inte kry, så det blev en timmes promenad innan middagen istället. Jag är inte så förtjust i att promenera, men det är ju nyttigt ibland. Dessutom är det mysigt att gå och prata, det är svårare när vi springer ihop.

Idag var det åter dag satt springa och det blev ett lätt distanspass om 10 km ned till Haga och tillbaka. Det var en minst sagt seg historia och jag fick inte en meter gratis. Jag sprang och funderade vad det kunde bero på. Kan det vara styrketräningen eller det i kombination med långpassen som gjorde mig så seg? Dagsform kanske? Får väl aldrig veta, får se hur det känns i morgon helt enkelt.

Dagens pass var sent som sirup